Hundra år i Lund: 1926–2026. Vad hände och hur blev det?

1926 – mycket i Lund är sig likt men mycket har förändrats. Staden fanns då i huvudsak inom vallarna, idag är Lund en växande storkommun. Antalet invånare har ökat från runt 25 000 invånare till 130 000. Här ett axplock av viktiga händelser under perioden så som de speglas i kommunfullmäktiges protokoll.
Vad känns igen?
Vad känner en vanlig lundabo från 1926 igen av Lund idag? Domkyrkan, Allhelgona-och Klosterkyrkan liksom Lundagård, Universitetshuset, Kungshuset och Palestra är sig i huvudsak alla lika liksom Akademiska föreningen. Gamla lasarettsområdet finns kvar idag, då fanns där sjukhus, idag lokaler för universitetet. Hus och miljöer i centrala Lund känns igen.
I Vipeholmsparken hade man 1918 börjat bygga baracker och kasern för Södra Skånska Infanteriregementet, men de kom aldrig att användes för militären. Barackerna byggdes om till Vipeholms hospital, idag är hospitalet nerlagt men byggnaderna finns kvar och hyser Vipan gymnasium och bostäder.
I S:t Lars-parken, en gång hem för det stora mentalsjukhuset, känns både park och hus igen. Men idag är det skolor och företag som ger liv åt området.

I nordväst återfinner besökaren från 1926 det gamla folkskoleseminariet, då en pampig röd solitär, idag omgiven av nya sjukhusbyggnader varav ”blocket” dominerar omgivningen. I nordöstra Lund fanns 1926 och finns idag Monumentet, rest för att minnas slaget vid Lund.
Lund, Skåne och världen 1926
20-talet är decenniet mellan krigen men med oroande krigstecken i Europa och världen. Lund hade stora problem med bostadsbrist och fattigdom. Omfattande insatser genomfördes i början på 20-talet. Nödbostäder och sociala reformer börjar sakta förändra staden.
Stadsminister Rickard Sandler, socialdemokraten avgår och Carl Gustav Ekman, från frisinnade folkpartiet tillträder. I Lund samlingsstyre då som nu. Socialdemokratisk majoritet men i kommunstyrelsen väljs högerns Fredrik Montelin till ordförande och i fullmäktige väljs socialdemokraten Harald Körner.
Industri och infrastruktur utvecklas i Lund under 20- talet. Järnväg och landsvägar rustades upp och tillgängligheten till resten av Skåne ökar. Allt fler bussar började rulla och knyter samman de skånska städerna. Flyget utökades och flygplatsen Bulltofta, invigd 1923, utvidgades ytterligare 1926.
Arbetsmarknadskonflikterna var många i hela landet och Lund var inget undantag. Under 20 till 40-talen drabbades Lund ett antal strejker – stora som små.
Torgen
Vissa då aktuella frågor är också aktuella idag, t.ex. den om torghandeln på Mårtenstorget – ska den få vara kvar eller flyttas? Beslutet då blev att flytta en del av torghandeln till Clemenstorget.

Clemenstorget var sedan slutet av 1800 talet känd för sin kreatursmarknad. I början av 1930-talet flyttades kreatursmarknaden ut till dagens Marknadsplatsen. En populär och ikonisk krog var Clemenskällaren där många samlades efter dagens handel. Många berättelser finns om krogen och dess besökare.
Fullmäktige beslutade också att stensätta Bangatan och gatan vid norra sida av Clemenstorget. Från Winstrupsgatan förlängdes en gata till torget för öka tillgängligheten.
Upprustning av skolor och skolhälsovård.

Lilla Råby och Värpinge skolor rustades upp när de kommunerna fördes till Lunds stad 1914.
Skolinspektionen var på besök och klagade på Katedralskolans lokaler. Det hade enligt inspektionen gjorts för lite och inspektionen var inte nöjd. De ansåg att lokalerna var i ett ”sorgerligt skick”. Staden lovade investeringar.
Stadens skolor tilldelades resurser för bättre hygien på skolorna med fokus på elevers mående Det tillsattes en kommitté och två personer reste till Köpenhamn på en nordisk hälsokonferens.
Skolorna fick 500 biljetter för badresor med tåg på Bjerredsbanan. De skulle delas ut efter behov. Tanken var att frisk luft och bad skulle främja barnens hälsa.
Små och stora händelser
Fullmäktige beslutade om utskänkningstillstånd såväl tillfälliga som permanenta. Full kontroll gällde. Många tillstånd i samma område innebar avslag, det drabbade bland annat en änkefru i stadsdelen Nöden där tidigare tillstånd ansågs räcka.

Kulturhistoriska föreningen fick bifall på sin ansökan om tillfälligt utskänkningstillstånd till ett arrangemang, De fick också bifall för sin verksamhet och tillstånd att bygga tunneln. Den finns än i dag under Adelgatan. Ansökningarna undertecknades av Georg Karlin, Kulturens grundare
Tre skilda val gällde till riksdag, landsting och kommun. Staden sa i fullmäktige ja till en gemensam valdag till kommun och landsting.
Vattenverket och elverket byggdes ut. Det gick inte längre att släppa ut orenat vatten i Höje å. 1929 tas beslut om att bygga ett reningsverk.
Bostadsfrågan
Nödbostäder i folkmun kallat ”Hollywood” färdigställdes på Smörlyckan, men än var behoven stora. Barnrikehus planerades men staden hyrde fortfarande många tillfälliga bostäder. Målet var att avveckla dessa men i brist på andra lösningar förlängdes avtalen med motiveringen att hyresgästerna inte har något alternativ.
Staden planerade för utbyggnad västerut. De första barnrikehusen, Solgårdarna, tillkom 1936.
Fattigvård
På Stora Tomegatan finns sedan1860 Torslowska själabodarna. Det fungerade till 1930 och var ett hyresfritt hem för äldre ensamma kvinnor och blev senare nödbostäder för män. Huset, som kallades duvslaget, togs över av staden och revs 1967.
Fattigvård bedrevs under 1800 talet i stora delar av kvarteret Själabodarna men från 1907 öppnade Mårtenslund vid Dalbyvägen
Lissie Möllers julfond
Lissie Möller, pionjär inom hemslöjdsrörelsen avled och donerade en fond med 10 000 kronor till fattiga kvinnor. I styrelsen ingick fullmäktiges och drätselkammarens ordförande och tre ledamöter, minst två ledamöter skulle vara kvinnor. I första styrelsen finns systern Inez Möller, pianist och ackompanjatör i Lunds studentsångarförening och grundare till Inez Möllers bostadsstiftelse.
Högtidlighållande av slaget vid Lund
1926 var det 250 år sedan slaget vid Lund. Stor högtid i Lunds domkyrka med deltagande av Gustaf V och representanter för alla svenska och finska regementen som deltagit i slaget. Inga danskar var inbjudna.
Det blev starka protester. Lunds radikala studenter ansåg att firandet var ”ett konservativt hopkok, vedervärdigt och en utmaning mot broderlandet Danmark och ett hån mot den sittande svenska regeringens försvarspolitik ”. Man bestämde sig för att agera med kraft.

Ett kårmöte beslöt att studenterna inte skulle uppvakta kungen officiellt under hans besök. Andra studenter var helt emot beslutet och menade att radikalerna gick för långt. Stämningen var upphetsad och studentkåren var nära att spricka. Till slut enades man om en kompromiss.
Bland annat innebar det att radikalerna lovade att inte sabotera högtiden i domkyrkan. I stället anordnade de egen högtidlighet på Akademiska Föreningen, samtidigt som festligheterna ägde rum i domkyrkan några hundra meter bort.
De radikalas talare var den isländske författaren Gunnar Gunnarsson, som var bosatt i Danmark och skrev på danska. På kvällen samlades många akademiker och andra vid monumentet där historieprofessorn Lauritz Weibull var huvudtalare.
Studenterna har alltid satt sin prägel på Lund. Från att ha varit ett par tusen på 1920-talet är de idag runt 46 000. Konflikter har alltid funnits. Man kan t.ex. tänka på bråken kring monumentet, kårmötet 1939, eller 1968.
Text 2026: Christine Jönsson
