logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Värpinge

   Byarna | Lunds historia

Buhrmans Skånekarta 1684.

Värpinges historia står att finna i Öresundskustens långgrunda beskaffenhet. Den som vill ankra vid kusten kan endast göra det vid Höje ås och Lödde ås mynningar. Värpinge ligger där Rinnebäcken och dess ravin möter Höje å. Även utan sin bebyggelse är platsen ett tydligt landmärke. Området nedströms ut mot kusten har under järnålder och medeltid varit våtmark, så mellan hamnen i Lomma och Lund har ån varit en god transportled.

Vid Värpinge har det tidigt funnits en kvarn med en kvarndammsfördämning och platsen har därmed erbjudit en av få möjligheter till att till fots korsa ån. Värp- i Värpinge kan komma från att varpa, dvs att förtöja en båt. Härifrån har man tagit sig in till Lunds västertull vid S:t Peters kloster till fots och Värpinge fick tidigt rollen av omlastningsplats. Transportleden mellan Sorö, Roskilde, Köpenhamn och Lund passerade Värpinge. Kungar, ärkebiskopar och långväga besökare har passerat platsen i hundratals år. Läget har medfört att Värpinge varit en strategisk plats, som har förstörts minst två gånger i krig med Sverige: av kung Karl Knutsson Bonde 1452 och 1644 när Gustaf Horn intar Lund under svensk-danska kriget.

Den första kartan över Värpinge från 1700 visar kvarnen och kvarndammens i förhållande till byn och Wärpinge herregård. Notera att ån kallas Wärpinge å. Källa: Lantmäteriets historiska kartor.

De arkeologiska fynden är många i och runt Värpinge. Ett av de största är ett fynd som gjordes 1783 där man hittade ett par tusen engelska och tyska mynt som kunde dateras till år 999. De äldsta skriftliga källorna som rör Värpinges historia är från samma år som kryptan i domkyrkan invigdes – 1123. Då förekommer en anteckning i de danska arkiven om att biskop Asker överlåter gården till domkapitlet. Det är också här vi får historiska belägg för att det förekommer en kvarn på platsen.

I anteckningar och noteringar från medeltiden framgår Värpinge gårds viktiga betydelse och den starka relationen till S:t Peters kloster och domkapitlet i Lund. Det har varit en viktig plats för handel och transporter. S:t Peters kloster kom att bli sockenkyrka, men förekommer inte i någon historisk källa förrän mitten av 1100-talet. Ån kom tidigt att bli häradsgräns, med Torna härad i norr och Bara härad i söder. I noteringar från 1368 omtalas Värpinge som en befäst plats och den 13 juli 1408 får vi reda på ärkebiskop Jakob i Lund säljer all sin egendom i Knästorp, Bjällerup och Arendala (sydöst och öster om Lund) till förmån för godset i Värpinge. Det säger något om hur Värpinge värderas. Gården byter ägare många gånger inom domkapitel och kyrkliga institutioner under medeltiden och fram till reformationen 1536. En av de äldsta förläningarna är från 1285 – 1299 när Värpinge (gård) upplåts till kaniken Niels Gergersen.  En kanik är en präst och lärare, som var verksam i domkyrkan. Flera orter väster om Lund omtalas fortfarande som kanikemarker. 1582 ägdes gården av Görvel Fadersdotter Sparre och när hon avled 1601 donerades den till ingen mindre än kung Christian IV av Danmark. När Peder Winstrup år 1638 blev siste biskop under danskt styre i Lund anlades ett pappersbruk i Värpinge och ett tryckeri vid S:t Peters kloster.

Ravinen i Värpinge söderut mot Värpinge, som fortfarande används som betesmark. Foto: B Gisbertz (2022).

När Lund blev svenskt skedde stora förändringar. Transportleden till västra Danmark upphörde och Värpinges betydelse minskade drastiskt som transportplats. Klippans pappersbruk fick ensamrätt på papperstillverkning 1680, så pappersbruket avvecklades i Värpinge ungefär samtidigt. Dessutom tog det decennier att bygga upp Värpinge efter krigen på 1600-talet. På den första kartan över Värpinge från år 1700 ser man att byn till största del ägs av Värpinge gård och att den är del av gården. Efter krigen uppfördes Värpinge gård på den plats på höjden söder om ån där den ligger nu, vilket också framgår av kartan. Tidigare låg gården nere på holmen vid ån. 1768 bytte Värpinge går namn till Trolleberg och 1813 enskiftades byn och ägorna, men bystrukturen kom att behållas.

Värpinge med Höje å sett från väster. Under järnålder och medeltid var ån betydligt större och bredare. Foto: B Gisbertz (2022).

1914 blev Värpinge tillsammans med S:t Peters kloster del av Lunds stad och under åren som följde så förändrades Värpinge till sitt nuvarande utseende genom ett antal åtgärder som var del av nödarbete. 1928 täcktes Rinnebäcken över med en kulvert, 1930 byggdes vägkorset, 1931 rätades vägen över ån, 1933 tillfördes nymodigheten gångbanor till byn, 1950 asfalterades vägarna och 1957 byggdes en ny bro och vägsträckning en bit österut om den tidigare gamla vägsträckningen. Trollebergsvägen in mot Lund rätades och en del av de medeltida stigarna byggdes bort. 1994 tillkom bebyggelsen mellan Lunds tätort och Värpinge norr om Trollebergsvägen och 1996–97 söder om densamma. I samband med detta blev Värpinge en del av Lunds tätort.

Spåren av platsens tusenåriga viktiga betydelse finns fortfarande kvar och är väl värda ett besök för den historiskt intresserade för att både uppleva och minnas vår stads rika historia.

Text: Björn Gisbertz


Läs mer
Byar i Lunds kommun: bevaringsprogram. D.1. Stora Råby och Värpinge. 2004.
Lunds historia: staden och omlandet. D.1. Medeltiden: en metropol växer fram. 2012.
Lunds historia: staden och omlandet. D.2. Tidigmodern tid: en bördig bygd. 2012.

Allmänt om Lunds byar.

  Senast uppdaterad 15 oktober, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 2 oktober, 2022 av Ingrid André