logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Kulturens konstslöjdanstalt

   Konst

Märta Måås-Fjetterström: Ljungby horn och pipa

Intresset för hemslöjd och allmogekultur låg i tiden under senare delen av 1800-talet och hade varit en drivkraft för Georg Karlin när han grundade Kulturen1882. Han gick vidare med att etablera en skola för konstslöjd på museet 1897. Den fick namnet Konstslöjdanstalten (KSAL) och ambitionen var en fackskola för metallsmide, keramik, bildhuggeri, textil och möbelkonst. Den startade i blygsam skala med tolv elever som skulle lära textilkonst. Locus Peccatorum användes till en början som magasin och utställningslokal och eleverna fick ett tag bo i huset.

Karlin var inspirerad av Handarbetets Vänner som grundats i Stockholm 1874. Han visste vilka textilskatter det fanns hos allmogen i södra Sverige och genom att engagera duktiga väverskor skulle kunskapen bevaras och förnyas. Till skillnad från Handarbetets Vänner som hade en konservativ inriktning ville Karlin också arbeta för att utveckla textilkonsten. Han anställde duktiga lärare och mönstertecknare och snart bedrevs undervisning i många material: trä, textil, smide. Karlin själv, liksom museets amanuenser, tog fram mönster till både möbler och textilier, bland annat bonader i rölakan som vävdes upp i ateljén. Han utnyttjade även den folkliga flamskvävnadstekniken för moderna mönsterkompositioner.

Den första föreståndaren var Karlins hustru Anna som var utbildad gobelängväverska. Till hjälp hade hon en ung flicka, Alma Andreasson, en lantbrukardotter från Torna Hällestad som lärt vävkonsten sin mor och kompletterade med gobeläng och flamsk på Handarbetets Vänner i Stockholm.

Kända konstnärer knöts till KSAL
Karlin såg till att knyta kända och kreativa konstnärer till den nya föreningen. Bland dem var t ex Sigrid Hjertén, GAN, Helmer Osslund, Maja Fjaestad, Ernst Norlind och Märta Måås-Fjetterström.

Prinsessan och den elva svanarna.

Märta Måås engagerades tidigt i verksamheten. Karlin beskrev henne som ”en av de mest begåvade, dristiga och ursprungliga mönstertecknare han träffat i landet, en fröken Fjetterström i Jönköping” och anställde henne som föreståndare på Konstslöjdanstalten 1902. Hon hämtade motiv till sin textilkonst från skilda håll – svensk allmoge-ornamentik, medeltid, legender, orienten och sin samtid. Kontakten med skånska vävtraditioner kom att inspirera henne.  Redan under Konstslöjdanstaltens första år kunde man väva upp en gobeläng med mönster som tecknats av Märta Måås-Fjetterström ”Prinsessan och de elva svanarna”. Sagan om ”Ljungby horn och pipa” är ett annat av hennes tidiga arbeten.
Ett mindre känt namn bland lärarna är Maria Engström, konsthantverkare och grafiker som började som elev. Hon gifte sig 1913 med konstnären och amanuensen vid Kulturen Pär Axel Olsson. De hade en ateljé i Lund, där hon på beställning utförde linoleumtryck, huvudsakligen på tyg. Motiven var vanligtvis strängt stiliserade blom- och djurmotiv. 1919 deltog hon tillsammans med maken i utställningen ”Lundakonstnärer”. Under 1920-talet var hon även anställd som teckningslärare vid KSAL.

Jöns Mårtensson ingick också i den konstnärliga lärarstaben. Han var lärare i träskulptur. Under uppbyggnadsarbetet av KSAL var Mårtensson en av Karlins mest användbara krafter. Han gjorde flera studieresor och deltog i olika konstindustriutställningar bl. a i Lund 1907, då han erhöll guldmedalj och Sveriges hantverksorganisations hederspris.

Lotteriet finansierade KSAL

Kulturen behövde alltid pengar, mer pengar och Karlin skapade ett projekt som både skulle gagna museet och lyfta konstslöjden. Han sökte och fick tillstånd att ordna ett konstindustrilotteri. Vinsterna var unika hantverksprodukter, tillkomna på KASL, eller i hantverksföreningar som Karlin samarbetade med. Behållningen gick till fackskolan, inköp och stipendier för konstslöjdare. Lotteriet blev direkt succé.

Konstslöjdanstaltens verkstäder var en självständig affärsrörelse som framförallt arbetade med lotteriets vinster men som även tog emot uppdrag. Fanorna för Skåne och Halland till Bondetåget 1914 syddes här. Man hyrde också ut föremål och mönster. Det ingick i den pedagogiska uppgift som var museets målsättning.

Lotteriet var länge en vinstmaskin. Men i slutet av 20-talet kom förlusterna och 1932 lades det ner. Då kunde inte KSAL heller fortsätta utan upphörde året därpå. Skolan hade under åren framgångsrikt deltagit i olika utställningar. Finalen som hölls sommaren 1929 på Kulturen blev storslagen: Det var en stor utställning med ”konst, konstindustri och hemslöjd” i södra Sverige och KSAL bidrog bl.a. med fyra gobelänger av GAN. Tre var folkvisemotiv och den fjärde var originalkompositionen ”Finnsagan” som nu hänger i läsesalen på universitetsbiblioteket i Lund.

KSAL och väverskorna
Karlin grundade Kulturen och Konstslöjdanstalten i en tid när intresset för hemslöjd, särskilt textilkonst, hade tagit fart. Flera driftiga kvinnor med rötter i bondekulturen och ärvd kunskap om textilt arbete hade startat vävskolor och hade kontakt med Karlin. Bland dem var Thora Kulle och Bengta Eskilsson i Lund och Cilluf Olsson i Hög.

Redan 1879 hade Thora Kulle startat sin vävskola i Lund. Hon samarbetade med sin svåger, konstnären Jakob Kulle och tillsammans besökte de bondgårdar där de studerade vävnader och andra textilarbeten och tecknade av gamla mönster och tekniker.

Cilluf Olsson på Baltiska utställningen 1914.

Cilluf Olsson, kom från en burgen bondesläkt där färdighet i hemslöjd lärdes från mor till dotter i generationer. Hennes hem låg i Ingelstads härad som var centrum för den äldre skånska textilkonsten. Cilluf öppnade sin vävskola 1888 i Hög och där vävdes på beställning till slott och herrgårdar, Handarbetets Vänner och andra kunder. Hon var särskilt skicklig i att väva röllakansmattor.

Bengta Eskilsson var född i Hammarlunda och kom till Lund som piga 1857. Hon gifte sig och blev mora på Eskilsgården, en vacker gammal korsvirkesgård på Gasverksgatan. Hon hade lärt sig hantera spinnrock och vävstol av sin mor och mormor och var duktig i konstvävnad. Hon inrättade en vävskola 1887 och fick elever från hela Skåne. Men hit lockades också etablerade väverskor som ville lära sig mer om gamla tekniker.

I vävskolorna lärdes det ut rosengång, krabbasnår, röllakan, munkabälte och andra tekniker. Produkterna efterfrågades och bland kunderna fanns också kungligheter. Både Thora, Cilluf och Bengta uppmärksammades för sina vackra arbeten och de deltog i många utställningar, i Sverige och utomlands, och hedrades med diplom och medaljer.

Text: Solveig Ståhl
Exempel på textilier är hämtade från Kulturens föremålsdatabas. Foto: Kulturen i Lund.

Läs mer
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia. 2 Nyare tiden. 1978.
Calagos, Birgitta, Från bondmora till konstväverska: Cilluf Olsson 1847 – 1916. 2019.
Lindström, Märta, Konstslöjdanstalten och Lotteriet. I Kulturens årsbok 1982).
Lindström, Märta, Kring några bildvävnader på Baltiska utställningen. (i Kulturens årsbok 1980)
Persson, Annika, Var vid gott mod: en bok om konstnären fröken Märta Måås-Fjetterström. 2021.

  Senast uppdaterad 28 juni, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 26 juni, 2022 av Ingrid André