logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Adrian-Nilsson, Gösta (GAN) (1884 – 1965), konstnär

   Profiler

GAN 1953. Foto: Lennart Olson

Man kan säga mycket om målaren Gösta Adrian-Nilsson från Lund – mer känd som GAN. Han var kaxig, kontroversiell, mångsidig och en svensk banbrytare inom moderna konstriktningar. Han var också konstteoretiker och kritiker. Han var diktare, berättare och sagoboksförfattare.

Han är också känd som öppet homosexuell under tid då sådana aktiviteter var straffbara enligt lagen.

GAN föddes 1884 i ett hem i Nöden i Lund. Han hette egentligen Gösta Adrian i förnamn men förde senare som artist andra namnet till efternamnet. Hans föräldrar var småbrukare som öppnat ett hökeri i stadsdelen Nöden. Han tog studenten på Katedralskolan 1903 och gjorde 1906 militärtjänst på Revingehed.

Innan dess utbildade han sig i Köpenhamn på Det tekniske selskabs skole 1905–1906. Året därefter debuterade han både med en utställning i Lunds universitets konst­museum och med en diktsamling. Han bodde vid Krafts torg och upptogs i kretsen av radikala, intellektuella kring Bengt Lidforss. 1912 hade han också sin första separatutställning i Lund. Hans verk gick då i sirlig Jugend-stil. Han fortsatte konststudierna vid Hartmans skole i Köpenhamn och for 1914 till Berlin för att studera modernismen.

I Berlin: möte med Der Sturm och Herwarth och Nell Walden
Där kom han i kontakt med kretsen kring tidskriften Der Sturm: Herwarth Walden och hans hustru Nell Walden från Landskrona. Här stod ismerna som spön i backen: expressionism, kubism, futurism. Han tog starkt intryck av Kandinsky och Frans Marc när han utvecklade en egen stil, en expressiv kubism med djupa färger.

I Tyskland tjänstgjorde han just före krigsutbrottet tid som guide vid ett stort kalejdoskop som visade splittrade spegelbilder av verkligheten, precis som han senare kom att måla. I likhet med en del samtida konstnärer hyllade han den moderna tekniken i sina bilder, liksom den maskulina styrkan. Det finns vissa likheter med den tidiga sovjetiska bildkonsten. Från 1916 verkade han i Stockholm där han fick mycket uppmärksamhet (ofta nedgörande) när han gjorde propaganda för den nya, experimentella konsten med exempelvis kollage. Hans sexuella läggning syntes i motiven: maskulina sjömän, militärer och idrottsmän. Motiven var stiliserade och uppsplittrade, ofta efter kraftfulla zick-zack-linjer.

Ett avbrott skedde när GAN målade och textade medeltida Folksagor i en stil som delvis återgick mot Jugend och pastisch-målning. Han fick barnboken ”Lilla Olles resa” refuserad av Bonniers, men till GAN:s 100-årsdag 1984 gavs den ut med texter av Lennart Hellsing.

I Paris
Mellan 1920 och 1925 bodde han i Paris och påverkades bl. a. av Fernand Léger. Han målade nu även helt abstrakta geometriska figurer. 1922 skrev han programskriften ”Den gudomliga geometrin” för att förklara sitt bildtänkande. GAN var bitter över den lilla uppskattning (ibland mördande kritik) han rönte på hemmaplan. Konstkritiken (och poeten) Per Lagerkvist nämnde honom inte ens i en anmälan av en utställning GAN hade tillsammans med Isac Grünewald. Därefter hatade GAN Grünewald. Senare sa Lagerkvist dock till GAN att det var han och Picasso som höll kubismen levande. Mer udda uppdrag i Paris för GAN var att göra teater- och balettkostymer.

Efter åren i Berlin och Paris flyttade han 1925 åter till Lund där han ställde ut på Kulturen tillsammans med sin vän, guldsmeden Wiwen Nilsson. 1927 utförde han väggmålningar i Hantverksföreningens festsal. Året efter gjorde han skisser till flossamattor hos Allmänna Brand och Sparbanken i Lund och därefter även till gobelänger till Kulturens konst- och konstindustriutställning 1929, där även Halmstadgruppen deltog.

Halmstadgruppen och Wiwen Nilsson
Han kom i kontakt med målarna i Halmstadgruppen (via konsthandlaren Egon Östlund). Han kände sedan Paristiden gruppens ledare Erik Olsson, men Esaias Thorén var nog den som beundrade GAN mest. Surrealismen utvecklades på 30-talet och 1935 deltog GAN i utställningen ”Kubisme–Surrealisme” i Köpenhamn.

I Lund umgicks han med Wiwen Nilsson och Sten Broman. Man kan se på många av hans senare bilder att han inte var främmande för att medverka som illustratör till egna eller andras berättelser eller med reklam.

1930 hade han en utställning i Krognoshuset i Lund. Han flyttade 1931 till Stockholm men återkom till Lund sommartid. I Stockholm orienterade sig GAN närmare surrealismen. Han skrev också konstkritik i tidskriften Konstrevy. Han deltog i många utställningar, bland annat i Lund. 1949 kom den första boken om GAN:s konst (en monografi) av Nils Lindgren.

GAN skrev flera diktsamlingar, till exempel ”Sånger om kärleken och döden” och några litterära berättelser. Hans verkslista omfattar också texter om konst och barnböcker.

GAN:s erkännande kom sent. Han deltog i hög ålder en samlingsutställning med Skandinavisk konst i Paris 1953 och hade en stor separatutställning på Liljevalchs i Stockholm 1958.  Han fick Svenska Dagbladets kulturpris 1960 och statlig konstnärsbelöning 1964.

Han avled i Stockholm 1965, så när som på några dagar 81 år gammal. Han jordfästes i Lund på Norra kyrkogården (i det sydligaste hörnet) och uppmärksammades i en minnesutställning på Skånska Konstmuseum i Lund. Det är fortfarande på Kulturen i Lund som den största samlingen av GAN-målningar finns.

Text: Mats Nygren

Läs mer
Ahlstrand, Jan Torsten m.fl. GAN: Gösta Adrian-Nilsson: perioden 1914-1932. 2002.

  Senast uppdaterad 22 juni, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 19 december, 2021 av Ingrid André