Jul i Lund
Att fira jul i Lund verkar vara ganska likt genom åren, vare sig man lever på 1850-talet eller 1940-talet. Alla nämner julbaket, julljusen och julklapparna.
Vi börjar med 1940-talet. I sina minnen, Barndom 1939 – 52, berättar Claes Wahlöö (1939-2019), stadsantikvarie i Lund , om uppväxten i Lund nära Stadsparken. Om julen skriver han så här.
”Julens dofter
Julen var en stor högtid med massor av förberedelser för mamma. Lutfisken lades i blöt tidigt, sedan följde tillverkning av korv, leverpastej, bakning av s k vita pepparkakor (hemma kallade Askersundsbröd), pepparkakor, flottyrringar, kolakokning och som kronan på verket skinkkoket. Julgranen, som aldrig fick elektriska ljus, inhandlades i sällskap med pappa några dagar före julafton och kläddes på lillejulafton. Därefter var det JUL och sedan vi varit i julbönen (biskop Edvard Rodhe) i domkyrkan kom tomten Persson direkt från Kilsbergen i Närke med rödsminkat ansikte och nyanlagt vaddskägg. Släden med bockarna parkerade han på gatan. Han bjöds på glögg för att bli vänligt stämd och beklagade varje år att han inte fick träffa redaktören som märkligt nog, alltid just då, brådskat iväg till redaktionen. Efter julklappsutdelningen var det middag med lutfisk som huvudrätt. Min äldre bror och jag åt inte denna delikatess som älskades av mina föräldrar och min yngre syster.
Julen är i mycket minnen av dofter från matlagningen, granen, glöggen, de levande ljusen, lacket på paketen och tomteblossen.”
Claes Wahlöös barndomsminnen finns på portalen.
.Vi förflyttar oss till Skomakaregatan och gissningsvis 1880-talet. Här bodde Alfred Lundborg, som senare skapade Vävnadsdepoten. I sina minnesanteckningar När velocipeden var ung i Lund har han gett en fyllig bild av gångna tider. Lundberg föddes 1873 och dog 1957. Hans mor Ingar Lundberg var också gårdfarihandlare – hon tog skaffade depoten kunder även utanför Lund. Korsvirkeshuset på Skomakaregatan, där affären låg, var Alfreds barndomshem och hans bostad tills han dog.
Hans barnaår rymmer minnen från vardagar och helger, däribland julen:
”Vi firade julafton, nyårsafton och trettondeafton på sedvanligt sätt. Julgran hade vi alltid så långt jag kan minnas tillbaka, prydd med ljus, utklippta pappersblommor, urblåsta äggskal, överdragna med silver- eller guldpapper. Glaskulor och glaskedjor, äpplen och papperskorgar med nötter. Innan vi åto på julaftonen utdelades julklapparna. Där nu Lindströmska Bokhandeln är, fanns på den tiden en leksaksaffär, på Mårtenstorget en annan och moster Hasselgren hade öppnat en 50-öresbasar i rummet bakom bleckslageributiken. Det fanns alltså mycket man kunde önska sig i julklapp, men oftast fick man ju inte det man önskade, utan s.k. nyttiga saker.
Aftonmåltiden på helgdagsaftnarna bestod av bröd, smör, ost, sylta och rödbetor, därefter lutfisk, risgrynsgröt, klenor och mandelmusslor.
Juldagen eller annandagen, voro ofta de kvarvarande studenterna från ”Betlehem” gäster hos oss.”
Alfred Lundborgs minnen ”När velocipeden var ung i Lund” har 1977 publicerats som årsbok av Föreningen Gamla Lund.
Om julfirande i Lund på 1850-talet berättar Thora Cavallin, även hon handlarbarn, hennes far var Paul Isberg. Hon växte upp i Bredgatan no 19, som har idag adressen Bredgatan 2 och är idag känd som Wickmanska gården. Där var det stora förberedelser med bak och julmat och att stöpa vaxljus. På den tiden kom julklapparna inte med tomten. Så här berättar hon:
”Klapparna kastades in
I den sandade, enrisprydda förstugan med lantärnan tänd i taket blef nu korgen med julkapparna utburen och gamla Penell, julklappsutdelerskan, satte sig vid korgen. Rätt som det var gläntade hon på salsdörren och en julklapp kastades in, upptogs af barnen, utanskriften tyddes och ägaren fick en gåfva. Paketen fick tagas fram till runda bordet och innehållet förevisas. Så kastades en julklapp åter in, upptogs, glädjerop hördes, frågor ”hvem har jag fått den af” ljuda. Så gick kvällen i glädje och gamman. Penell påskyndades ibland med en knackning på dörren och ett ”tåla er” ljöd tillbaka. Penell läste alla utanskrifter för att se till att gåfvorna kommo i lagom följd till var och en.”
Hela Thora Cavallins julberättelse finns på portalen.
Och för den vill veta mer om den lundensiska festkalendern från Lucia till Trettondagen finns folklivsforskaren Ingemar Ingers berättelse Lucia och jul i äldre tiders Lund, också den på portalen.
Ingers berättar till exempel och den gamla seden att ”gå julaspöge”.
”Ett julnöje ibland barn och ungdom var att »gå julaspöge». Sedan julafton
och juldagen var över, gick man om kvällarna omkring utklädd (»omklädd») ur hus och i hus, ibland försedd med något musikinstrument, maskerad till oigenkännlighet – karlar var ofta förklädda till fruntimmer – fick sig en peng eller någon välfägnad och drog därpå vidare.”