Jul i Lund på 1850-talet
Denna skildring av jularna på 1850-talets Lund har skrivits av Thora Cavallin, född Isberg och skickats som julklapp till barnbarnen. Thora Cavallin (1844 – 1924) var dotter till handlanden Paul Isberg (1802 – 1867) i Lund och hans hustru Laura Hesselgren (1809 – 1900).
Thora Cavallin var gift med Samuel Gustaf Cavallin (1828 – 1883) i hans andra gifte. Han var vid sin död kyrkoherde i S:t Peders kloster och N. Nöbbelöv. Den Isbergska gården i Bredgatan no 19 har idag adressen Bredgatan 2 och är idag känd som Wickmanska gården.
Hos mina föräldrar, som bodde i Lund Bredgatan N.o 19 B, firade jag många glada julhögtider, som jag vill söka återkalla i minnet och beskrifva för Er.
Julbaket
Julen föregicks af kraftiga förberedelser; till dessa hörde äfven julbaket, då pepparkakorna, klenorna, prinsessekakorna, hvetebrödet (aldrig har jag sett eller smakat sådant utmärkt hvetebröd, som min mor bakade), vörtbrödet och det fina rågbrödet för helgen bakades. Vi barn fingo hvar sin julhög af bröden, stora hvetebullar med russin inuti och utanpå och med en ring omslutande namnet. Den förvåning, med hvilken jag såg de utkaflade, smala, tunna klenorna, som täckte bord, bordskifvor, strykbräden i ”stugan”, nedläggas i kokande flottet i stora aflånga stekgrytan, sjunka ner, uppflyta, svälla till mer än fördubblad storlek gula, möra, aptitliga, var hvarje gång lika stor och glad. Och prinsessekakorna se’n, öfver hvilka man gladdes, då de höllo hela och äfven då de sköra kakorna gingo sönder och man fick smaka smulorna.
Vaxljusen stöptes hemma
Ännu minns jag huru vi julaftonsmorgon funno de hvitskurade golfven täckta med lakan och huru tidigt vi väcktes af fars röst och hörde oren: ”Hvem vill hjälpa mig med vaxljusen?” då man störtade upp med tanken: ”Nu är det julafton” och halfvaken gnuggade sömnen ur ögonen och kom i kläderna, fortare än vanligt. Doften af vaxet, som i en lertallrik smälte vid brasans glöd kändes jullikt; ett par trästolar voro ställda fram på hvilkas ryggstöd vi fästade vekarna, sedan de af far doppat i vaxet och dragits derigenom för att sedan i tur och ordning på genom vaxet, tills de blifvit lagom tjocka till julgransljus. De kallnade strax, så klippteslagom långa ljus och af några längder rullade far vaxstaplar. Detta gjordes ganska tidigt på morgonen, ty min far, som var köpman, måste i god tid vara i sin bod och betjena sina kunder. Under dagen lackade vi barn in våra julklappar, uträttade ärenden och längtade efter kvällen. Dagarna före jul vakande jag ofta tidigt på mornarna vid fyra-fem-tiden och fick då genom öppna dörren till salen se far och mor sittande vid runda bordet och lacka in julklappar; mycket papper låg under bordet; jag kröp under täcket och njöt i förväg de kommande julfröjderna.
Mandlar och fikon i granen
På eftermiddagen, då det började skymma, kommo moster Marie, morbror Lundberg och deras fosterdotter Maria Hawesman och trotjänarinnan Penell, de första af de efterlängtade gästerna. Med Marias hjälp klädes nu granen , sm var ställd mitt i salen, med vaxljusen, äplen och fikon samt russin och mandlar trädda på trådar och hängdes som festoner. När ljusen tändes på försök, sprungo vi barn ut på gatan och sågo in genom fönstren hur vacker och strålande vår gran stod. I sängkammaren var allt ordnadt på tebrickan och kakbrickan, godter upplagda liksom sallader, borkakor och sylt och en ljuflig doft af stekta äplen och kakor spreds derifrån. När så ljusen i lampetterna och i de vackra femarmade bronsstakarna på spegelbordet voro tända och alla lampor lyste, då var allt så festligt, kunnen I tro, och gästerna samlades. De voro, jämte Lundbergs, faster Augusta Filman och sina fyra döttrar Mathilda, Selma, Mina och Laura (min jämnåring) alla trefliga, kvicka och glada; vidare min mors kusin moster Kristina Iversson med dottren Eufemia och sonen Efraim; några ”löshästar” om sådana funnos i släkten och till sist lektor Dubb, min fars kusin, som allti kom sent Så tändes granen, teet bjöds omkring, de äldre placerade sig kring det runda bordet vid hörnsoffan och barnen gingo, stodo och sutto i förbidan på julklapparna.
Klapparna kastades in
I den sandade, enrisprydda förstugan med lantärnan tänd i taket blef nu korgen med julkapparna utburen och gamla Penell, julklappsutdelerskan, satte sig vid korgen. Rätt som det var gläntade hon på salsdörren och en julklapp kastades in, upptogs af barnen, utanskriften tyddes och ägaren fick en gåfva. Paketen fick tagas fram till runda bordet och innehållet förevisas. Så kastades en julklapp åter in, upptogs, glädjerop hördes, frågor ”hvem har jag fått den af” ljuda. Så gick kvällen i glädje och gamman. Penell påskyndades ibland med en knackning på dörren och ett ”tåla er” ljöd tillbaka. Penell läste alla utanskrifter för att se till att gåfvorna kommo i lagom följd till var och en. När klapparna voro slut och allt papper aflägsnats och granen blifvit buren ut från salen inburos två stora klaffbord från förstugan, klaffarna slogos upp och borden sattes tillsammans och det stora bordet dukades med ”rosenduken”; kakskålarna, sallader, sylt och de vackra slipade ölgladenframsattes. Så ordnade de äldre sig vid stora bordet och barnen vid runda bordet i hörnet af rummet, bordsbön lästes och alla satte sig ner. De stora faten med ångande lutfisk, potatis och smörgåsar inburos, far slog upp det fradgande hembryggda julölet, hans stolthet, och den lyckade fisken afåts under beröm af gäserna. Sen serverades risgröt, stek, prinsessor och klenor. Derefter gingo gästerna hem, vi aftroppade med våra gåfvor och gingo till sängs med ljufva glädjekänslor.
Pastor Humbla predikade
Vi stego tidigt upp juldagsmorgonen och vandrade till ottesången i den i ljus strålade domkyrkan, som till sista plats var fylld; orgeln tonade en julpsalm och sången brusade under de höga hvalven och pator Humbla höll en kort, god julbetraktelse. Så hem i morgongryningen till den goda frukosten med hvetebrödet, korf på vörtbrödsmatarna; man njöt af allt det goda som bjöds. Man önskade ”God jul” åt alla som träffades ute och inne. De äldre gingo samfäldt i högmässan, vi små lekte med våra julgåfvor, hälsade på kusinerna, mottogo deras besök och beskådade hvarandras julklappar. Mor bjöd på kakor och julöl, när släktingar och vänner kommo och önskade god jul. På julaftonen fick ingen fattig gå från vårt hem utan att få mat med sig; stora brödskifvor och kokt fläsk delades åt alla. Om kvällarna i julen fingo vi äpplen och nötter, lekte jullekar, dansade ringdanser, mor och far lekte och dansade ofta med oss.
Hela släkten samlades
Hos farbror Carl Isbergs var julbjudning för hela släkten på nyårsafton; då stannade man kvar till nya året ingick och önskade hvarandra gott nytt år. Hos mina föräldrar var släkten samlad på trettondeafton och tyckte jag att vår släktbjudning var allra roligast. Snart efter helgen började skolorna och denna jul var ett minne blott – ett kärt minne. Så gick det till, då farmor var barn och firade jul hos mor och far.
Thora Cavallin