Uret i källaren
Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlins besatthet av ur har gett Lund en av stadens främsta sevärdheter. Wåhlin var nämligen mannen bakom rekonstruktionen av det medeltida uret i Lunds domkyrka, och det var också det uret som väckte Wåhlins intresse för astronomi och tidmätning. Från det att han uppmärksammats på de kvarvarande resterna av uret 1909 fram till dess att rekonstruktionen kunde invigas vid domkyrkans 800-årsjubileum 1923 upptogs en stor del av hans liv av uret. Under tiden hann Wåhlin bli en auktoritet inom äldre tidmätning och som en avslutning konstruerade han det synnerligen komplicerade soluret över domkapitlets portal mot Kiliansgatan.
Under arbetet med uret i domkyrkan kom ur i alla dess former att intressera Wåhlin, och han ritade urtavlor till ett flertal av sina byggnader. Under 1916 kom Wåhlin att ansvara för restaureringen av det medeltida Krognoshuset på Mårtenstorget. Till saken hörde att man då trodde att det var en del av det forna Svartbrödraklostret. I anslutning till Krognoshuset uppfördes stadens Köttbesiktningsbyrå med en kontorsbyggnad i en medeltidsromantisk stil längs Svartbrödragatan och längst in på tomten en köttbesiktningshall. Hela anläggningen, som ritades av Wåhlin, inramades av en” klostermur” med Krognoshuset i ena hörnet och ett klocktorn i det andra.
Klocktornet hade urtavlor åt tre håll och kröntes av en vindflöjel med en liten klocka. Urtavlorna liksom vindflöjeln med sin klocka är säkert ritade av Wåhlin. Urverket bär en liten skylt, AUG. ANDERSSON -LUND- 1916. August Andersson (1866–1936) var kanske Lunds i modern tid främste urmakare. Efter utbildning hos lundaurmakaren Holmberg och studier i Tyskland startade han sin egen verkstad i Lund. Där kom han bland annat att ägna sig åt att tillverka tornur, konstur och vetenskapliga instrument. Han tillverkade sina egna ”hjul” och saknade han lämpliga maskiner eller verktyg för detta, så skapade han dem själv.
Muren och besiktningshallen revs 1957 när konsthallen uppfördes. En del av tomten införlivades med Mårtenstorget och Krognoshuset hamnade ute på torgplattan som en solitär. Urverket togs dock till vara och förvaras ännu i Stadshusets källare. En stillsam förhoppning kunde vara att det åter fick en plats i stadsbilden, kanske kunde en lämplig placering vara i anslutning till Botulfsplatsen?
Text: Otto Ryding. Foto av urverket 2022: Kristoffer Lindblad
