Spiraltrappan i Lundagårdshuset
Nostalgiskt, stämningsfullt – men obekvämt. Så är det att traska i den branta spiraltrappan i Lundagårdshuset, den i särklass mest kända trappan i Lund. I nästan 300 år har generationer av studenter och lärare gått upp och ner. De åttio stegen av ekplankor är nötta, nästan skålformade i mitten. Men så mycket patina!
Lundagårdshuset, också benämnt Kungshuset, byggdes 1578 – 1584 på uppdrag av kung Fredrik II. Han ville ha det som bostad när han besökte Lund men främst skulle det vara residens för lensmanden (landshövdingen) över dåvarande Lundagårds län som bestod av de gamla ärkbiskopsgodsen. Men redan 1597 gick länet upp i Malmöhus län. Under en period ägdes det av biskop Peder Winstrup men när Skåne blivit svenskt och Lund en universitetsstad överläts det 1688 till det nya lärosätet. Det har använts till mycket, byggts till och byggts om, utsatts för krig, oväder och misskötsel. Men idag är det en ovärderlig skatt i akademins husbestånd. Det är berömt för sin magnifika spiraltrappa av ek inuti tornet. Huset hade ursprungligen två våningar och ett brant sadeltak medan trapptornet hade tre våningar och en spira av bly. År 1753 höjdes tornet för att ge plats åt ett observatorium. Det försågs med ett platt plåttak.
Skrönan att Karl XII, som uppehöll sig i Lund 1712 – 13, skulle ha ridit uppför trappan är förstås en myt – trappan byggdes först 1731. Men den ersatte faktiskt en likadan trappa så hade kungen velat kunde han ha testat den med sin häst. Dock var både trappa och annat i byggnaden i bedrövligt skick så risken är stor att både kung och häst skulle ha brakat genom de multnande plankorna.
Det blev akademitimmermannen Per Nilsson som engagerades att rita och bygga trappan. Från början skulle den ha byggts med en stenpelare men pengarna sinade och planen blev en träpelare. I slutänden fanns inte medel alls till en pelare och konsistoriet beslöt att trappan skulle byggas på ”timmermannens egen risk”.
I januari 1731 beställde rektor ekplankor till trappsteg av överste Laurent Lundebladh på Maglö sätesgård, utanför Sösdala, och under sommaren iordningställdes trappstegen. Sätesgården är känd sedan 1600-talet. Nära gården finns naturreservatet Maglö ekar och många av ekarna i reservatet är minst lika gamla som herrgården.
Brunius hade kritiska synpunkter på Per Nilssons trappkonstruktion – men den håller ännu. Lundagårdshuset ska byggas om för universitetets ledning och administration men tornet och ska fredas liksom vestibulen med portalen och Carolinasalen.
Text 2021: Solveig Ståhl
Läs mer
Schwerin, Hans Hugold von, Lundagårdshuset: dess byggnadshistoria.1934-35. (Gamla Lund)