Rosenius, Paul (1865 – 1957), läkare, ornitolog, författare
Rosenius var född i Göteborg, kom i tidig ålder till Lund, där hans far blev professor i teologi. I Lund är han mest känd för att ha varit aktiv och drivande i den radikala föreningen DUG och i det s.k. Tua-kotteriet. I Sverige i övrigt blev han välbekant för sitt tidiga naturvårdsintresse. Han var en tidig pionjär för fågelfotografering.
Under studieåren i Lund kom Rosenius att ingå i de kulturradikala kretsarna kring Bengt Lidforss.
Inom AF (Akademiska föreningen) bildades 1884 Diskussionsföreningen, där mest äldre akademiker var medlemmar. Man höll sig till inte alltför brännbara ämnen. Parallellt tillkom Lilla diskussionsföreningen vars kärntrupp var ett kamratgäng från Katedralskolan. Bland de första medlemmarna kan nämnas, förutom Rosenius själv, Karl Petrén, Bengt Lidforss, Adolf Strömstedt och Axel Wallengren. Ur denna diskussionsklubb uppstod en ny förening – DUG (Den Unge Gubben) – vars medlemmar under åren runt 1890 deltog som stridbara opponenter i den stora föreningen. Ämnena kunde då vara kvinnofrågan, religionen, utvecklingsläran och andra aktuella frågor.
Den första stora och mest berömda debatten hölls 9 mars 1888 och ämnet ”Är en etik möjlig från utvecklingslärans ståndpunkt?” med en stridbar Lidforss som radikalernas förespråkare mot blivande domprosten Magnus Pfannenstill. Rosenius var där. I sin nyckelroman De unga gubbarne ägnar han debatten ett eget kapitel.
DUG lades formellt ner 1891, men ur resterna utvecklades ett mera lösligt kotteri känt som Tua-kotteriet eller Tuabohemen. (Tua var ett rum på AF, uppkallat efter violinisen Teresina Tua). Bland gruppens mer kända medlemmar kan nämnas Lidforss, poeten Emil Kléen, Axel Wallengren (Falstaff, fakir) och Axel Danielsson.
Åren 1888 – 1891 lämnade Rosenius Lund för att läsa medicin i Stockholm. Där kom han i kontakt med den tidiga arbetarrörelsen. När han kom tillbaka till Lund sammanförde han och Lidforss socialisten Axel Danielsson (som 1887 grundade tidningen Arbetet) med den radikala studentopinionen i Lund.
Rosenius verkade som läkare i Malmö. Han blev med tiden känd som rese- och naturskildrare. Hans första bok, Naturstycken (1897), hade illustrationer av ingen mindre än Bruno Liljefors.
Hans stora intresse var fåglar och fågelfotografering, där han var en pionjär. Hans stora verk, Sveriges fåglar och fågelbon, började utges 1913, sista delen kom ut två år efter hans död.
Rosenius intresserade sig tidigt för naturskydd. Redan 1899 drev han opinion för att skydda den fågelrika Måkläppen (på Falsterbonäsets sydspets). Måkläppen blev tack vare Rosenius insats naturvårdsområde så tidigt som 1902, det första i sitt slag i landet.
Rosenius var också den förste att verka för att Kullaberg borde bli nationalpark.
Paul Rosenius var brorson till väckelsepredikanten Carl Olof Rosenius, vilken tillsammans med prästen H.J. Lundborg bildade EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen).
Text: Ingrid André
Läs mer:
Bruzewitz, Gunnar, J A M Paul Rosenius. (Svenskt biografiskt lexikon. Band 30. 1998-2008).
Rosenius, Paul, De unga gubbarne. 1909
Tersmeden, Fredrik, Lidforss liv i AF-borgen. 2013.
2018-10