Gerhard Bendz (1908 – 1985), språkforskare, professor i latin
Gerhard Bendz föddes i Uppsala, något som den senare lundensaren var stolt att framhålla och som också står på gravstenen på Lunds Norra kyrkogård. Föräldrarna hette Georg Bendz och Ellen Salén; fadern var överste.
Bendz avlade studentexamen i Lund och studerade klassiska språk vid universitetet. Han var även engagerad i studentvärlden och hedrades med en Q-vers i Lundagård, där han själv hade bidragit med flera Q-verser. I den beskrivs han på följande sätt: ”lång, smal, habil, vass, kvick i ord och dåd”. Att åtminstone längden imponerade kunde alla hålla med om; Bendz reste sig över mängden.
Också studierna gick bra. Professorn i latin hette då Einar Löfstedt och dennes intresse för det efterklassiska latinet delades av Bendz. 1938 disputerade han på en avhandling om en skrift av den romerske militären och experten på akvedukter, Frontinus Strategemata. Närmare bestämt gällde det äktheten av en del av skriften. Han blev docent i latin, men arbetsmarknaden var inte lysande för den som helst ville stanna kvar vid akademin. Efter viss skoltjänst fick Bendz anställning på Gleerups förlag, som vid den tiden gärna rekryterade unga humanister. Så småningom blev han verkställande direktör på förlaget.
På Gleerups gynnade Bendz utgivningen av klassisk litteratur, både läromedel och översättningar. Här märks också hans egen bok Latin för medicinare (1950), som var en viktig anledning till, att han senare blev hedersdoktor vid medicinska fakulteten i Lund. Han tog sig även an Erland Lagerlöfs översättning av Iliaden och Odysséen, som han bearbetade i moderniserande riktning.
Nu blev en professur i latin ledig i Uppsala och Bendz sökte. Han blev dock utslagen av en läroverksadjunkt vid Katedralskolan i Lund, Sven Lundström, som var en kamrat från samma seminarium. Motgången tog honom hårt, och den utgåva av Phaedrus Fabler (med översättning) som han 1962 gav ut hade tillkommit som en form av terapi efter konkurrensen.
Men det fanns tjänster att söka utanför Sverige, och 1963 fick han professuren i klassisk filologi vid Köpenhamns universitet. Den omfattade även grekiska, men undervisningen var huvudsakligen i latin. Men Lund hade kvar sin dragningskraft och 1972 är han åter i Lund som professor i latin. Då var hans krafter nedsatta och redan 1975 gick han i pension.
Men det som framför allt gjorde att Gerhard Bendz blev ett känt namn långt utanför den akademiska miljön var hans medverkan i TV-programmet Fråga Lund. Det leddes på den tiden av Jan Öyvind Svahn, och till skillnad från senare tiders program med samma namn var miljön här närmast den av ett stillsamt högre seminarium. Det var en form som perfekt passade Bendz, där hans något torra och eftertänksamma humor kom till sin rätt.
Gerhard Bendz var sonson till Hans Bendz och hans hustru, författarinnan Emma Bendz.
Text: Sten Hidal