Lidforss, Bengt (1868-1913), botaniker, författare, kulturjournalist
Bengt Lidforss (1868-1913) har en självklar plats i lundamytologin. Han var en framstående forskare, han var litteraturskribent och uppskattad kulturjournalist. Han var en av de få akademiker och vetenskapsmän som tog ställning för arbetarrörelsen kring förra sekelskiftet. Kombinationen av allt detta gjorde honom unik. Men han hade också en personlighet som bildade en grund för en legend. Varför skulle mötet med honom annars ha gett upphov till så många skildringar i memoarer och romaner?
Bengt Lidforss föddes i ett hus på Bytaregatan i Lund i en akademisk familj med en starkt konservativ fader. Från modern fick han litterära intressen. Familjens sommarställe i Skälderviken med närhet till Kullaberg erbjöd möjligheter till friluftsliv och samlande av växter. Bengts fältobservationer kompletterades av läsning av Darwins utvecklingslära.
Den radikale akademikern
Lidforss tog studenten vid Katedralskolan i Lund och skrev in sig på Lunds universitet. Där tog han snabbt en kandidatexamen med betyg i ett tiotal ämnen, från botanik och geologi till teoretisk filosofi och litteraturhistoria. Planen var medicinstudier men det var botaniken som fängslade Bengt. Han kastade sig också in i studentlivet tillsammans med sina vänner Paul Rosenius och Axel Wallengren, Falstaff, fakir, i föreningen De Unga Gubbarna och tog intryck av tidens radikala strömningar. D.U.G. ordnade på Karl XII-dagen den 30 november ett alternativt möte för att i stället hylla tuberkulinupptäckaren Robert Koch, en öppen utmaning mot de fosterländska. Som om inte det var nog kallade Lidforss Karl XII ”ett löjtnantsgeni”. En vass skribent och polemiker var född. Nu debuterade också Lidforss som populärvetenskaplig författare med uppsatsen ”Om kärleken, döden och det eviga lifvet jemte några ord om fullkomligheten” (vilken titel!). August Strindberg läste den och kom till Lund och deltog i den krets som drack tillsammans i Tuarummet på Akademiska Föreningen. Dit kom också Axel Danielsson, redaktör för dagstidningen Arbetet i Malmö. Lidforss bohemiska levnadssätt utmanade alla rättänkande och hade också sitt pris. 1891 fick han syfilis, för vilken det ännu inte fanns någon bot, och sjukdomen omöjliggjorde ett normalt familjeliv och blev till slut hans död.
Bohem i Berlin
Bengt for till Tyskland, ledande inom kultur och vetenskap. I Berlin fanns bohemlivet i en skandinavisk konstnärskoloni med August Strindberg, Edvard Munch och norskan Dagny Juel som blev Bengts stora olyckliga kärlek. Den slutade för Bengt i bitterhet och kvinnoförakt.
Forskaren
Som forskare utmärktes Lidforss av stor experimentell skicklighet såväl i laboratoriet som i försöksodlingarna. Speciell uppmärksamhet ägnade han åt växtsläktet Rubus innefattande t.ex. hallon, björnbär och hjortron. Lidforss kände väl till björnbär från Kullen där de förekommer i ett stort antal arter med högst olika blad, bär och växtsätt.
Briljant författare och skribent
Artbildningen inom Rubus-släktet blev en specialitet. Han sökte senare en professur i Uppsala, varvid ärkebiskopen, tillika prokanslern vid Uppsala universitet, hemställde till regeringen att den inte skulle ta alltför stor hänsyn till de sakkunnigas utlåtande (de förordade Lidforss). Lidforss fick dock sin tjänst och senare en professur i Lund dit han återvände.
Under åren 1898-1910 briljerade Lidforss som populärvetenskaplig författare och som litteraturskribent. Han blev en förespråkare för skånska författare som Ola Hanson och Vilhelm Ekelund som i stor utsträckning ignorerades i Stockholm. Han skrev kolumner i Arbetet som lästes över hela landet och han beundrades nu som stilkonstnär och polemiker. Men i Lund hade han samma svårigheter som tidigare: föreståndaren för Botaniska Trädgården rev upp hans björnbärsodlingar och biskop Billing bekämpade honom efter förmåga. Lidforss närmade sig nu arbetarrörelsen och höll förstamajtal på Clemenstorget i Lund 1905.
Allt hos Lidforss är inte beundransvärt. Han gjorde tidstypiska antisemitiska utfall, samtidigt som han skrev hyllningar till den starka judiska traditionen inom bildning och vetenskap. Hans polemiska stycken är förvisso mästerstycken av ironi och, men kan också ses som hjärtlösa. Det är ingen tillfällighet att Jan Myrdal säger sig ha lärt mycket av Lidforss.
Lidforss och Lund
Bengt Lidforss avled den 23 september 1913 efter att tidigare samma dag ha lett övningar på botaniska institutionen i Lund. Han begravdes på Klosters kyrkogård strax väster om Lund C, åtföljd av tusentals människor. På graven växer än i dag en liten björnbärsbuske.
Vad har Lidforss betytt i Lund? Ja, nog har det funnits sentida naturvetarkotterier som i Lidforss efterföljd blandat hårt akademiskt arbete med ett lika hårt nattliv. Men viktigare: visst har de successiva vågor av vänsterradikalism – i stort sett en varje årtionde – som rullat fram över det i övrigt gediget borgerliga Lund hämtat inspiration från hans tradition.
Paul Rosenius byst över Lidforss finns nu i Biologihuset.
Text: Sten Henriksson
Läs mer:
Beyer, Nils, Bengt Lidforss, en levnadsteckning. 1987
Bortom det acceptablas gränser. Bengt Lidforss och det tidiga 1900-talets lundaradikalism. 2013.(under utgivning)
Karlsson, Ragnhild, Bengt Lidforss och botaniken. 1983
Leopold. Lennart, Skönhetsdyrkare och socialdemokrat. 2002
Att slåss för en god sak / Bengt Lidforss ; urval och inledning av Rolf Lindborg. 1990.