logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Smörlyckan 1943 – 63

   Lundabor berättar

Smörlyckan är ett bostadsområde i norra Lund, beläget längs Getingevägen mellan Ideon och Lunds lasarett.  Området nämndes första gången vid namn år 1672. Förleden smör- innebär att området var ovanligt fruktbart, medan efterledet – lyckan – innebär att det var ett uppodlat område. Christina Holm växte upp i Smörlyckan.

Smörlyckan, i norra delen av Lund, är min barndoms kvarter. Här bodde vår familj, fyra personer, i ett rum och kök.. På den tiden låg Smörlyckan nästan på landet.
Getingevägen var en stor genomfartsled med tung trafik: lastbilar, traktorer med betor, bilar och bussar. Den var belagd med gatsten, hade två körfält och sluttade neråt rännstenen på båda sidor. När man cyklade och blev omkörd av fordon pressades man ner i rännstenen och välte. Med tur hamnade man på trottoaren.

Huset i hörnet av Göingegatan/Albogatan var mitt barndomshem. Det byggdes 1907. Husägarna bodde själva i en paradvåning på andra våningen. För hyresgästerna fanns 7 stycken 1- och 2-rumslägenheter. Trädgården bar förbehållen husägaren/värden. Foto: Bevaringsprogrammet.

Med sina fyra gator – Getingevägen, Göingegatan, Albogatan och Onsjögatan – bildar Smörlyckan ett fyrkantigt kvarter. Där fanns på den tiden ca 27 hus, de flesta flerfamiljshus och byggda av hantverkare och arbetare.

Affärer och tegelbruk
Här fanns tre livsmedelsaffärer: Solidar på hörnet av Getingevägen/Onsjögatan, Ahls på Getingevägen och Nygrens mjölkaffär på Albogatan.  Vi handlade på bok hos Ahls. Man handlade i en månad och allt skrevs upp i en bok. När månaden var slut betalade man. Mor var ofta nervös i slutet av månaden för man hade inte riktigt koll på hur mycket vi handlat för. Ahl ägde huset och bodde själv i en lägenhet på bottenvåningen. I huset fanns också en skomakare i en källarlokal.

I Smörlyckan fanns två tegelbruk: Annetorp och Pålsjö. Annetorp låg utmed Getingevägen och var ett av de större och modernare i Lund. Det kallades ibland Hotell Smacken därför att ägaren, Nils Jönsson, inte hade hjärta att köra luffare på porten. Bruket revs 1951-52. Pålsjö låg mer söderut och sjön ”Sjön” är ett minne från den tiden.

Tvåvåningen 1903. Foto: Stadsarkivet.

 I hörnet av Getingevägen och Göingegatan låg ett hus som kallades ”Tvåvåningen”. Här bodde många barnfamiljer. En familj hade så många söner att den kunde bilda större delen av Smörlyckans fotbollslag. I källaren hade en cykelmakare sin verkstad.

Gröningen var ett gräsbevuxet område som sträckte sig utmed Getingevägen från Svenshögsvägen till Hemvärnsgården. På somrarna var vi här, låg på filtar, drack kaffe och roade oss med lekar och spel. Den norra delen blev senare en campingplats som vi fick gå förbi på väg till farmors koloni.

En bit norr om Smörlyckan låg Trähusen, som var stadens nödbostäder. Också kallade ”Hollywood”. De hade uppförts 1924 – 25 som svar på en svår bostadsbrist. Totalt blev det nio hus som innehöll vardera sex lägenheter om ett rum och kök. I varje lägenhet bodde fem-sex personer. Arbetslösheten liksom alkoholismen var utbredd.   Mellan Trähusen och Smörlyckan fanns odlingslotter som kunde arrenderas. 1964-65 brändes husen, odlingslotterna togs bort och här uppfördes Kemicentrum.

Trähusen. Foto: Stadsarkitektkontoret 1964.

Stortvätt
De flesta husen i Smörlyckan var omoderna, dvs vi hade utedass, eldning i vedspis eller kamin och bara kallt vatten. Man stortvättade en gång i månaden och då gjorde några fruar det tillsammans. Det tog flera dagar. Tvättstugan låg i källaren och där fanns en kokgryta som man eldade under med ved och i den värmde man vatten och kokte tvätten. Vi började med att koka såplut i grytan och där lades tvätten i blöt under natten. Nästa dag skurades och sköljdes kläderna flera gånger. Arbetskläderna för snickare, murare, grovarbetare och för dem som låg ute på fälten och hackade betor var hårt smutsade. Tvättstugan fylldes med ånga; det var svårt att se folk.

 Under dagen togs det flera pauser och då sattes kaffepannan på. På sommaren satt man ute på gården och på vintern hemma i köket hos någon.  Sommartid hängdes tvätten på gården där den torkade snabbt. På vintern hängdes den på torkvinden och då tog det längre tid. Som avslutning på tvättdagarna badade hela familjen i de stora kärlen. En sådan lyx kunde man inte kosta på sig uppe i lägenheten.  Där blev det bara snabba avrivningar då det ofta var väldigt kallt.

 Sen skulle lakan, örngott och dukar manglas. Det fanns två mangelstugor som hyrdes ut av handlarna. Arbetet var tungt men man gick hem med en mangelkorg full med slät och fin tvätt. Farmor brukade stryka spetsdelen på lakan och örngott och krusa örngottsbanden. Sen lades tvätten in i linneskåpet som stod i finrummet.

 Min skolgång började på Allhelgonaskolan, en gammal tvåvåningsskola, med utedass, som låg på Bredgatan. På vägen passerade vi lasarettsområdet utmed Getingevägen. Bakom ett stängsel låg ett litet hus där barn med scharlakansfeber var isolerade långa perioder. Jag stannade ofta och vinkade till dem.

Blåmålad HPD-are
När jag var tio år fick jag min första cykel. Det var en blå HPD-are, dvs ”hopa-plockade-delar” som far hade satt ihop. På väg hem från skolan stannade jag och min kamrat ofta till på kyrkogården. Här fanns två moderna toaletter där vi kunde sitta ostört hur länge som helst. Speciellt vintertid var dessa toaletter en otrolig lyx för oss.

 Skolavslutningen var en stor dag. Föräldrar och farföräldrar följde med och min farmor brukade bära hatt den dagen. Jag fick alltid en nysydd klänning, knästrumpor och nya skor. Först visade vi våra färdigheter i olika ämnen och fick betyg och diplom. Därefter gick vi till Allhelgonakyrkan för den högtidliga avslutningen. Var vädret fint gick vi sedan till Stadsparken och drack kaffe eller läsk och åt bakelser.  Kaffet serverades i näverklädda glaskannor som var speciella för Stadsparkskaféet. Var vädret sämre gick vi till konditori Lundagård på Kyrkogatan.

Jag flyttade från Smörlyckan 1963 när jag fyllt tjugo år.

Text: Christina Holm

Christina Holm bodde i Smörlyckan åren 1943- 63 och skrev en artikel om sina minnen för Gamla Lund-Nytt (2010:3). Denna text är en något förkortad version

  Senast uppdaterad 22 augusti, 2021 av Ingrid André
  Publicerad 22 augusti, 2021 av Ingrid André