Norra kyrkogården
Ännu i början av 1800-talet användes några av de gamla medeltida kyrkogårdarna inne i Lund för begravningar. I slutet av 1700-talet hade man dock börjat verka för att flytta ut kyrkogårdarna ur de svenska städerna. Skälen var framförallt hygieniska men i romantikens anda fanns det också en önskan om att ordna andaktsfyllda platser. En dödlig epidemi som härjade i ett arméförband som förlagts vid Lund blev den utlösande faktorn för att staden 1809 inlöste en fäladslott utmed Getingevägen för att där anlägga en begravningsplats utom staden. Kostnaderna skulle fördelas mellan staden, universitetet och domkyrkan, men stridigheter om kostnadsfördelningen ledde till att begravningsplatsen först kunde tas i bruk den 27 maj 1816 i och med begravningen av smeden Jacob Löfgren. Kyrkogården hade då inte den prydliga inhägnad men ursprungligen hade tänkt sig utan begränsades mot Getingevägen av ett stengärde, mot väster av en hagtornshäck och på övriga sidor av diken, men där hade planterats 172 almar.
Planen till kyrkogården, som avvek från den normala vid den tiden, hade upprättats av arkitekten och ingenjören Fredrik Blom. Den var strikt symmetriskt uppbyggd med 2×4 kvarter med små runda platsbildningar där gångarvägarna korsade varandra, och längs gångarna stod täta rader av almar.
På kartan över Norra kyrkogården anges med rött när de olika delarna togs i bruk. Ur Lund utanför vallarna Del I.
Kyrkogården mer än fördubblades då den 1841 utvidgades med ytterligare ett par fäladslotter västerut. Uppdraget att rita nya gångar på såväl den nya som gamla delen gick då till Akademiträdgårdsmästaren Carl Lundberg. Den gamla delen hade då blivit så fullbelagd med gravar även på gångarna att Blomberg gjorde en dygd av nödvändigheten då han föreslog ett system med slingrande gångar i engelsk parkstil på den äldre delen. Därmed skiljer sig denna del av kyrkogården ännu ut sig från de resterande mera strikt anlagda delarna av Norra kyrkogården.
Därefter har Norra kyrkogården utvidgats ett antal gånger, senast 1971 när den nådde fram till hörnet av Kävlingevägen och Baravägen.
Missnöjet med den nya begravningsplatsen, belägen långt utanför staden på vattensjuk mark och som ”inte hederligen kunde hållas” ledde till att det 1846 bildades ett privat begravningsaktiebolag som året därpå kunde inviga Östra kyrkogården.
I södra delen av Norra kyrkogården ligger ett parti utan gravar som egentligen inte ingår i kyrkogården. Det är en del av en av Lunds första offentliga parker, Norra Promenaden, som lades ut på 1870-talet på platsen för det 1741 grundade Lieffertska tegelbruket. Den triangelformade parken delades på 1940-talet i två delar av Kung Oscars väg och den norra delen förenades då med Norra kyrkogården.
Norra kyrkogårdens dystraste minne är flyktinggravarna längs kyrkogårdens västra kant. Där vilar ett trettiotal personer som evakuerades från de tyska koncentrationslägren med de vita bussarna, men dog efter ankomsten till Lund. Även ett antal av överlevarna har senare begravts där med samma enkelt utformade gravstenar. Som ett minnesmärke restes 1963 skulpturen Ängeln i rostfritt stål. Den är utförd av den ungersk-svensk-japansk skulptören Nándor Wagner.
På Norra kyrkogården finns också Vipeholms gravplats.
Nära den större entrén från Getingevägen ligger Domkyrkograven. Där jordades 1875 biskop Olof Celsius (1715–1794) och nitton andra bemärkta lundabor som under 1600- och 1700-talet hade gravsatts i domkyrkan, men som rensades ut vid Helgo Zettervalls renovering. På baksidan av stenen som restes 1917 finns namnen uppräknade. Den något skadade texten lyder:
År 1875
BEREDDES HÄR EN SISTA FRISTAD
ÅT STOFFTET AF MEN OCH KVINNOR
FÖRST JORDADE I GRAFKAMMARE
I LUNDS DOMKYRKA
Gravkapellet från 1895 ritades av Henrik Sjöström i en medeltidsromantisk stil med rika mönstermurningar. Även interiören har mönstermurade väggar och trävalv med skulpterade takstolar. Idag använd kapellet som gudstjänstlokal för etiopisk-ortodoxa församlingen.
Krematoriet uppfödes 1957–1960 och ritades av arkitektfirman Bakström & Reinus. Det består av två kapell, det större Sankt Olofs kapell, och det mindre Uppståndelsen kapell. De bägge kapellen binds samman av en pelargång och i anläggningen ingår även en klockstapel. Byggnader är klädda med sågade plattor av ekebergsmarmor. Sankt Olofs-kapellet med formen av ett skepp har stora fönsterpartierna i gavlarna vilket gör att rummet genomströmmas av ljus och radikalt bryter mot den äldre traditionen av mörka gravkapell. Slående är också avsaknaden av religiösa symboler i interiören.
Text & foto: Otto Ryding
Läs mer
Börjesson, Kerstin, Jakobsson, Åsa & Rabow, Anna, Norra Kyrkogården i Lund. Vård- och underhållsplan 2014.
Claesson, Hilding Lunds kyrkogårdar. 1. Norra kyrkogården under 1800-talet. 1936. (Gamla Lund)
Lund utanför vallarna: bevaringsprogram. D. 1. 1991.