Nodermann, Preben M C (Magnus Christian), (1867–1930), domkyrkokapellmästare, tonsättare och forskare
År 1887 kom Preben Noderman (1867–1930) till Lund för att påbörja sin första termin som student. Lund blev hans hemstad för resten av livet, en stad vars musikliv han tjugo år senare kom att ha stort inflytande över. Med honom fick Domkyrkan 1903 en lärd och påhittig kapellmästare och organist. Under ett tjugotal år framöver introducerade han också operakonsten för lundaborna genom föreställningar som han ordnade först i sin villa Gullebo på Kävlingevägen och senare i bostaden Bokebo på Magle Lilla Kyrkogata (i hörnhuset mot St Tomegatan).
Preben Nodermann flyttade som femåring med föräldrarna från Danmark till Helsingborg. Familjen var välbeställd och den begåvade sonen fick full uppmärksamhet och stöd under skoltiden. Närheten till Köpenhamn gav honom möjlighet att från späd ålder gå på teater, lyssna på konserter och besöka operan där. Han lärde sig spela flera olika instrument och fick tidigt träning i musikteori. Efterhand blev pianot hans huvudinstrument. I tolvårsåldern komponerade han några sånger men fortsatta försök gällde främst opera och operett. Den första operan, Den gröna riddaren, slutförde han strax efter studentexamen. Den hade ett libretto med folksagomotiv som han själv skrivit.
År 1887 flyttade Nodermann till Lund och inledde sina universitetsstudier. Lund kom att bli hans hemstad för resten av livet men tidvis lämnade han den för bl.a. fördjupade studier i musik. Inriktningen på hans akademiska studier – ämnena geologi, germanska språk och estetik – bär prägeln av ett ”universalgenis” vacklande mellan ett antal lockande val. Slutligen tog intresset för estetik över och han tog en licentiatexamen i detta ämne. Parallellt med universitetsutbildningen fortsatte han med sina praktiska och teoretiska studier i musik, bl.a. i komposition för Otto Malling i Köpenhamn.
Nodermanns ambition var att kunna försörja sig som operatonsättare men han insåg snart att detta inte gick. I stället blev han lärare i Malmö. 1903 sökte och fick han en nyinrättad tjänst som domkyrkokapellmästare i Lund. På denna post hade han störst framgång med grundandet av en reguljär kyrkokör 1904 och utgivningen 1905–1929 av serien Lunds Domkyrkas körsånger med verk som täcker hela kyrkoårets behov. I denna ingår verk av honom själv men också många kompositioner av andra tonsättare. Efter sitt tillträde som domkyrkomusiker tog han upp sina akademiska studier och blev 1911 filosofie doktor med avhandlingen Studier i svensk hymnologi. I anslutning till den gav han också ut Ny svensk koralbok (1912), en utgåva som blev ett hetsigt inlägg i den då pågående striden om hur svensk psalmsång borde utföras.
Det djupa engagemang som Nodermann tidigt visade operakonsten upphörde aldrig. På 1890-talet hade han komponerat enaktaren König Magnus och fått den uppförd i Hamburg 1898. Samtliga kritiker var negativa. Operan Gunnlögs saga komponerad ungefär samtidigt blev också en motgång. Först 1927 framfördes den i konsertant form i Köpenhamn. Där hade tidigare hans operett Prins Inkognito satts upp 1909 men snabbt försvunnit från scenen sedan kritikerna sablat ner den. Nodermanns motdrag blev att själv ordna operaföreställningar på hemmaplan. 1912 flyttade han in i den stora villan Gullebo på Kävlingevägen i Lund och här framfördes inför släkt och vänner med hjälp av amatörer och några professionella sångare en lång rad musikdramatiska verk både av Nodermann själv (som Prins Inkognito och den komiska kammaroperan Rokoko) men också av andra tonsättare. När han 1924 sålde villan och flyttade till gatuhuset Bokebo på Magle Lilla kyrkogata, återupptogs operaföreställningarna där. Bland annat gavs då Kärleksdrycken av Donizetti.
Att verka som domkyrkokapellmästare med allt vad detta innebar, som uppmärksammad forskare inom det hymnologiska fältet, som tonsättare av operadramatik, sakral musik, barnvisor och annan musik för barn samt som lokal operadirektör var inte nog för Nodermann. Han grundade även 1911 Sydsvenska bok- och musikförlaget och drev detta fram till sin död. Vidare var han en tid lärare vid Sydsvenska musikkonservatoriet och vid folkskoleseminariet i Lund 1927–1930. Hans intresse för folkloristik, väckt redan under tonåren, höll livet ut och redovisades slutligen i utgivningen av Folksagorna. En orientering (1928–1930) med fyra häften om sammanlagt 700 sidor.
Sist och inte minst: Nodermann var en samlare i ordets verkliga bemärkelse. Hans musiksamling (numera ägd av Sveriges Radio), omfattade vid hans död ca 3 400 volymer. I den finns bl.a. större delen av 1700-talet och 1800-talets operalitteratur, partitur, klaverutdrag och manuskript. Allt material han samlade inom ramen för folkloristikstudierna finns på Kulturen i Lund. Lunds Domkyrka förvarar hans samlingar av hymner och körsånger. Övriga av Nodermann efterlämnade papper finns arkiverade i Lunds universitetsbibliotek.
Text: Boel Lindberg
Läs mer:
Asketorp, Bodil, ’Nodermannska samlingen i Radiohuset.’, (i Melos och Logos : festskrift till Folke Bohlin. s. 20–34). 2011.
Bengtsson, Nils Otto, Preben Nodermann – legend i Lund. 1988. (Gamla Lunds årsbok)
Larsén, Carlhåkan, Preben Nodermann (1867–1930) (i Levande musikarv,2016
Innehåller förteckning av Nodermanns skrifter, utförlig bibliografi och förteckning över hans kompositioner.
Mark, Peeter, Preben M C Nodermann, (Svenskt biografiskt lexikon, Band 27 (1990–1991) s. 114)