Schnell, Carl Christopher (1688-1771), akademifältskär
Fältskären Schnell är känd för att ha räddat livet på Linné.
När den unge Carl Linneus studerade i Lund var han en gång på utflykt i Fågelsångsdalen för att studera naturen. Där blev han så illa stungen av en insekt att armen svullnade upp och han blev allvarligt sjuk. Schnell som då var kombinerad stadsfältskär och akademifältskär tillkallades och tog fram kniven.
Enligt Linnés egen beskrivning lade han ett snitt från armbågen upp till axeln och drev ut det onda. Behandlingen var lyckad och Linné gav honom äran för att ha räddat hans liv.
Schnell som var av tysk härkomst, hade ingen akademisk utbildning utan hade skaffat kompetens och erfarenheter som fältskärsgesäll i svenska armén. Den karriärvägen valde flera tyska fältskärer och i likhet med Schnell satsade de sedan på en civil karriär i Sverige.
Stadsfältskär i Lund
Efter en kort tid med sitt regemente som då var förlagt till Malmö etablerade han sig som stadsfältskär i Lund 1720 och bildade familj. Hustrun Catharina födde 14 barn på 18 år och av barnen var det bara tre som dog i späd ålder.. Det var ovanligt på den tiden och kanske ett gott betyg till Schnells medicinska kunnande.
Det blev många barndop i familjen och bland dopvittnena finns bl a borgmästarinnan och universitetets rektor – en måttstock på Schnells anseende. Något lasarett fanns ännu inte i Lund och Schnell fick själv hålla med lokaler för att behandla patienter. Förutom fältskärssysslan drev han gästgiveriet som utlokaliserats efter rådhusbranden 1711.
Änkling och emeritus
Schnell blev änkling 1746 och några år senare efterträddes han som stadsfältskär av svärsonen August Hünemöder. Denne övertog också fastigheten Bredgatan 3 som Schnell köpt av juridikprofessorn Lars Colling. Själv flyttade Schnell till Snogeholms gård där han dog 1771. Han tog med sig sina instrument och sin apoteksutrustning och praktiserade förmodligen som akademifältskär emeritus.
Text: Solveig Ståhl
Läs mer:
Dahlin, Jan, Carl Christopher Schnell. Fältskären i Lund som räddade den unge Linné. (i Ale 2009:3 s. 3 – 38)