Linné, Carl von, (1707-1778), botaniker
Carl von Linné föddes i Råshult i Småland 1707. Senare flyttade familjen till Stenbrohult där fadern, Nils Linnaeus, fick tjänst som kyrkoherde. Linné var intresserad av växter redan som barn och blev sin tids främste botaniker.
I Stenbrohult hade hans far anlagt en trädgård som Linné beskriver: den hade flere slags örter, än någon trädgård i Småland haft, och denne trädgård har med modersmiölken inflammerat min hog med outsläckelig kärlek til örter.
Carl fick en liten trädgård att sköta om och fadern förmanade honom att lära sig växternas namn. Han gick i skolan i Växjö men det var bara botanik som intresserade honom. Föräldrarna blev inte glada när lärarna talade om att något prästämne var inte deras son. Men Carls mentor under skolåren, dr. Rothman, botaniker och läkare, rådde honom att ta sig till Lunds universitet för att studera botanik och medicin.
Så, i augusti 1727 anlände han till Lund och skrev in sig som Carolus Linneus.
Lund hade 2750 invånare och därtill kom ca 300 studenter.
Linné hade räknat med att universitetet skulle ha en botanisk trädgård men han blev besviken. Det fanns visserligen en trädgård på universitetsplatsen som medicinska fakulteten hade ansvar för. Örtmedicin ingick ju i medicinstudierna Men den var försummad och användes inte i undervisningen.
Linné och Stobaeus
Istället blev boendet en fullträff. Han hyrde rum hos Kilian Stobaeus som hade en gård söder om Domkyrkan. Stobaeus hörde till en lärdomssläkt – själv var han läkare och mångsidig vetenskapsman. Han var den förste i Sverige med doktorsgrad i medicin. År 1728 tillträdde han en ny professur i naturfilosofi och experimentell fysik. Hans stora bibliotek lockade Linné som varken hade egna böcker eller pengar att köpa för. Han blev vän med Stobeaus amanuens, en tysk medicinstudent, som hade tillgång till värdens bibliotek. Linné lånade böcker som han läste nattetid. När Stobaeus upptäckte det rördes han av en sådan kunskapstörst och gav honom tillgång till hela sitt bibliotek och en plats vid vid familjens måltider. Han lät också Linné följa med på patientbesök. Liksom de andra inneboende studenterna fick Linné hjälpa till att att tillverka mediciner i Stobeaus kemiska laboratorium.
Linné och hans studiekamrater tog sig ofta ut till Lunds omgivningar för att leta efter intressanta växter Vid ett besök i Fågelsångsdalen blev han stungen av en insekt i armen som svullnade häftigt. Stadsfältskären Carl Schnell tillkallades och gjorde ett långt snitt i armen och pressade ut det onda. Linné blev frisk och gav Schnell äran för att ha räddat hans liv.
Linné lämnar Lund
Den akademiska undervisningen var det si och så med. Rothman rådde Linné att söka sig till Uppsala universitet i stället. Linné lämnade Lund försommaren 1728. Uppbrottet skedde i all hast och utan att hans välgörare Stobaeus fick veta det. Relationen dem emellan var kylig ett tag men sedan tog de kontakt igen.
Den botaniska trädgården i Uppsala var inte stort bättre än den i Lund men Linné stannade och blev en av universitetets mest namnkunniga forskare.
Redan året efter sin ankomst skrev han en uppsats som lät tala om sig:
Praeludia Sponsaliorum Plantarum. Den handlade om växternas sexuella reproduktion med, ansåg hans kritiker, onödigt konkreta jämförelser med människans dito. Men han blev känd och anlitades som föreläsare på universitetet. Hans kunskaper i botanik imponerade på alla och han hade två namnkunniga professorer som gynnare: Olof Rudbeck och Olof Celsius.
Systema Naturae
Åren 1735 – 38 tillbringade han i Nederländerna för att skriva och studera. Det tog honom två veckor att doktorera, vid universitetet i Harderwijk. Avhandlingen, om malaria, hade han skrivit i förväg. Den första upplagan av hans storverk Systema Naturae trycktes här. När boken hade nått sin tionde upplaga 1758 ingick beskrivningar av 4400 djurarter och 7700 växtarter.
Hans klassificering av växter och djur blev en viktig inspiration för den nutida systematiken för allt liv. Han förenklade sättet att ge vetenskapliga, internationella, namn på växter och djur. Systemet, med två latinska namn för varje djur- och växtart, används än idag över hela världen och förenklar kommunikationen mellan olika länders forskare, trädgårdsodlare, fågelskådare o.s.v.
Apostlarna
Linné fick en professur i medicin i Uppsala och han blev också universitetets rektor. Flera studenter blev hans ”apostlar” som skickades ut i världen för att samla kunskap och växter. Själv gjorde Linné expeditioner till olika landskap i Sverige, däribland Skåne. Den resan företogs 1749 och syftet var att hitta nyheter som kunde vara till nytta för landet. Han besökte Lund två dagar i juni och var mäkta belåten med vad han såg:
”Akademien i Lund hade så ansenligen blivit bättrad de ett och tjugu åren, sedan jag här studerade, att jag näppeligen ville känna henne igen, vilket hon har mycket att tillskriva sina stora kanslerer, Gyllenborgarne.
Lundagården som frammanför akademien var anlagd av vår makalösa överhovintendent herr baron Hårleman, var oförlikligt präktig med de många slags trän han var prydd; utom det att han var omgiven med en fast mur och stängd med tre vackra järnportar.
Linné skrev 72 böcker och mer än 300 vetenskapliga avhandlingar. Han adlades 1757 och blev hedersledamot i vetenskapliga samfund över hela världen.
Text: Solveig Ståhl
Läs mer
Litteraturen om Linné är omfångsrik. En uttömmande biografi är:
Broberg, Gunnar, Mannen som ordnade naturen. 2019.
Ett annat tips är Linnés egen text:
Linné, Carl von, Carl von Linnés skånska resa: förrättad 1749. 1973