Knut den Store (ca 995–1035), kung – ett tag Lunds grundläggare
Det var Knut Stjerna som i en artikel 1909 pekade ut Knut den store som Lunds grundläggare. Senare kom han på goda grunder att backas upp av Lunds stadshistoriker framför andra, Ragnar Blomqvist. Utpekandet byggde på avsaknaden av äldre fyndmaterial och ett resonemang om i vilket historiskt sammanhang staden kunde ha grundats. Senare utgrävningar och nya naturvetenskapliga dateringsmetoder ledde till att man i slutet av 1970-talet kunde visa att Lund hade en historia före Knut den store.
Knut den store var son till Sven Tveskägg, som blev dansk kung 987. Sven kom att leda ett antal härjningståg till England, som då var inne i en process att ena ett antal mindre kungariken. Så småningom kom plundringstågen att övergå i erövringskrig och 1013 utropades Sven till engelsk kung sedan den engelske kungen Æthelred flytt landet. Sven insjuknade dock kort därefter och dog i februari 1014. Knut som varit med sin fader hade vintern 1013–14 hade haft i uppdrag att vakta vikingaflottan under krigstågen. Efter faderns död utropades den tonårige Knut till kung av den övervintrande vikingahären.
Sedan kung Æthelred återkommit till England tvingades Knut att återvända till Danmark, där hans äldre bror Harald hade utropats till kung. De kom dock överens om att Harald skulle hjälpa Knut att utrusta en ny vikingaflotta för att erövra England. Knut avseglade från Danmark i augusti 1015. Sedan kung Æthelred dött leddes motståndet av hans son Edmund Järnsida. Efter ett slag 1016 som vanns av danskarna slöt de fred. England delades mellan Knut och Edmund, där Knut fick London och områdena norr om Themsen. Edmund skulle även betala en danagäld på drygt trettio ton silver. Man kom också överens om att när någon av dem dog, skulle den andre få överta hela tronen, något som blev aktuellt snarare än man kunnat tro då Edmund dog bara några månader senare.
Att Knut i det läget lyckades bli accepterad som kung över hela England och sedan behålla den positionen till sin död 1035 vittnar om en diplomatisk skicklighet. En del av detta var hans giftemålsallianser. Hans första gifte var med Ælfgifu av Northampton och sedan gifte han sig även med kung Æthelreds änka Emma av Normandie varvid Ælfgifu skickades till Danmark med parets söner. Genom äktenskapen fick Knut legitimitet och band till två av Englands mäktigare släkter. I samband med en julfest i januari 1018 lät han avrätta ett antal engelska adelsmännen som tidigare stött hans motståndare.
Sedan Knuts storebror Harald dött 1019 seglade Knut till Danmark för att låta sig hyllas som Danmarks kung, men redan vid påsken 1020 var han åter i England. Det var vid detta uppehåll i Danmark som man länge tänkte sig att han grundade Lund.
Med Knut på tronen blev det ett effektivt stopp för vikingarnas härjningståg i England. För att konsolidera sin maktposition behövde Knut också skaffa sig ett kyrkligt stöd. Under sin regenttid kom Knut att aktivt stödja kyrkan och bidra till återuppbyggnaden av många kyrkor som hans och hans fars styrkor hade ödelagt. Har verkade också för att stärka kyrkans ställning i Danmark. Knut den stores engelska lagar kom att bidra till en säker administration och lugn och ro i landet. Varaktig blev också den avgift som årligen togs ut för avlöningen av Knuts huskarlar, vilket kom att bli upphovet till den engelska grundskatten. Han reformerade också de tidigare shire-distrikten.
1028 lade Knut också Norge under sig. Därmed var han den efter den tyskromerske kejsaren mäktigaste fursten i norra Europa. Den förenande länken för Knut den stores Nordsjörike var dock bara han själv och efter hans död föll det snabbt samman.
Idag brukar Sven Tveskägg anges som Lunds grundläggare. Att det fanns en kungsgård i Lund före Knut den stores tid står klart liksom att där sannolikt slogs mynt. Från omkring 990 fanns där även en kyrkogård där kristna från stora delar av Skåne begravdes. Men frågan är – vad krävs det för att en plats ska kunna anses vara en stad? Fortfarande är fyndmaterialet från tiden före 1020 mycket begränsat och sannolikt handlade det om en rätt gles bebyggelse.
Mycket tyder på att Knut hade ambitionen att göra Lund till en administrativ centralort i Danmark. När Knut omkring 1020 reformerade det danska myntväsendet blev Lund den viktigaste myntorten i Danmark med en kontinuerlig utmyntning. Ett flertal myntmästare hämtades från England och det var också då som Lunds namn börjar förekomma på mynten. Ungefär samtidigt reglerades den tidigare spridda bebyggelsen och på ömse sidor om dagens Stora Södergatan lades ett antal regelbundna långsmala tomter ut. Och det är kanske då som det först är rimligt att beteckna Lund som en stad?
Så fokuserar vi på när Lund blev en stad, så är det kanske fortfarande relevant att se Knut den store som Lunds grundläggare.
New Minister Liber Vitae är en handskrift där klostret New Minister i Winchester lät nedtecknade namnen på prominenta besökare. Där finns en avbildning av Knut den Store och hans drottning Ælfgifu när de skänker ett altarkors till klostret. Två änglar skänker konungen en krona och drottningen en slöja. För att demonstrera att kungamakten kommer från Gud pekar änglarna upp i himlen på Gud fader. Längst ned i bilden syns ett antal munkar.
Text: Otto Ryding
Läs mer
Blomqvist, Ragnar Knut den store – Lunds grundläggare. Kulturens årsbok. 1970
Carelli, Peter Lunds historia: 1, Medeltiden: en metropol växer fram. 2012
Lihammer, A och Hesselbom T Vikingatider: när världen öppnades. 2023