Kahl, Achatius (1794 – 1888), latinist, präst, swedenborgare
Achatius Kahl föddes på Ven den 17 oktober 1794. Fadern var kyrkoherde där, men familjen flyttade 1800 till Norrvidinge i närheten av Lund. De första åren på Ven var viktiga för Åke Johan, som han egentligen hette – Achatius är en latiniserad form av Åke – och han uppehöll livet igenom en nära förbindelse med Danmark och dansk kultur.
Studierna skedde i Lund och bedrevs med framgång. Bland sina akademiska lärare räknade han den unge Tegnér. Men det var framför allt latin han ägnade sig åt. Redan tjugo år gammal disputerade han och blev doktor, eller magister som det då ännu hette, och efter ytterligare ett år docent i latin. På den tiden var det lättare att byta ämne än nu. Det gjorde man ofta när en tjänst blivit ledig genom dödsfall eller på annat sätt. Kahl gick närmast in för österländska eller semitiska språk och hade vikarierat flera år på professuren innan han 1825 sökte den. Tre fick förslaget till en professur i det ämnet: Kahl, en kyrkoherde Dahl i Reslöv och Bengt Magnus Bolmeer. Den siste hörde till Härbärget, kretsen kring Tegnér och hans vänner, men var historiker och hade inte alls sysslat med dessa språk. Berömd är Tegnérs sammanfattning av förslaget: Kahl, Dahl och Skral. Den skrale utnämndes och för Kahl återstod inte mer än att gå ut i kyrkans tjänst.
Stora Råby
Han blev 1827 förste stadskomminister i Lund och kyrkoherde i Stora Råby och Bjällerup. Det var den tjänst som Henrik Schartau hade haft i många år. Skillnaden mellan de båda var mycket stor. Schartau var helt inriktad på sin prästerliga verksamhet och åstadkom en väckelse med förgreningar över stora delar av södra och västra Sverige. Kahl var egentligen inte intresserad av att vara präst. Han hade dock läst mycket teologi och predikade till en början regelbundet i domkyrkans aftonsång och de båda lantförsamlingarna. De sista decennierna av sitt liv hade han ständig tjänstledighet.
Ett år efter att han fått sin sluttjänst gifte sig Kahl med Marie Fries från Helsingborg, som dock dog efter endast fem år. De hann få en son och en dotter. Bostaden blev ett tvåvåningshus på Klostergatans västra del, där Grand Hotel nu ligger. Där bodde Kahl med en trotjänarinna Anna Sjöholm. Hon kallades alltid ”jomfrun” och länge kunde man se Kahl gå på stan, klädd i sin doktorshatt och stödd på hennes arm. Hon överlevde honom med endast några timmar och de begravdes i domkyrkan på samma dag. Kahl nådde en hög ålder. Han dog 1888 och var då den äldste prästen i Sverige eller senior cleri.
”Det andra Lund”
Kahl var även engagerad i ”det andra Lund”, det icke akademiska. Han var hängiven Knutsgillet och blev jubelknutsbroder. Han var tillsammans med C. A. Agardh en av grundarna av Lunds Sparbank. Framför allt var han verksam i Råby Räddningsinstitut (idag Råby ungdomshem) och satt i dess styrelse fram till sin död.
Tegnér
I våra dagar är Kahl mest känd för två saker. Han gav 1851 ut boken ”Tegnér och hans samtida i Lund”. Redan som tioåring hade Kahl mött Tegnér hemma i Norrvidinge prästgård och sedan sett honom i Lund till dess han 1826 flyttade till Växjö som biskop. Kahl var väl förtrogen med Tegnér och kretsen kring honom, främst de som samlades i Härbärget, ett slags klubb för akademiker. Han beundrade Tegnér oerhört och boken kan närmast beskrivas som ett hjälteporträtt. När statyn över Tegnér blivit rest på Tegnérplatsen skrev Kahl en skrift också om den.
Swedenborgare
Men det som gör att minnet av Kahl alltjämt lever är främst att han var swedenborgare. Det kan tyckas att en präst i Svenska kyrkan inte borde vara det, och det var redan då en vanlig åsikt. Dock hade swedenborgianismen fått en ganska stor spridning både bland präster och lekmän, särskilt i Skara stift. Kahl verkar ha börjat läsa Swedenborgs skrifter på allvar efter sin hustrus död, och han blev med tiden en övertygad swedenborgare och skaffade sig ett mycket omfattande bibliotek med skrifter av och om Swedenborg. Utåt var han försiktig med sin övertygelse och den lär inte ha kommit fram i hans predikningar, men var annars väl känd.
Till saken hör att den som var domprost i Lund 1832 – 1844, Anders Jakob Hellstenius, var svåger till Kahl och även han var en ivrig swedenborgare. De båda hade sökt tjänsten som domprost samtidigt och blivit indragna i en av de hätskaste befordringsstrider som har funnits vid ett svenskt universitet någonsin. Att vara domprost i Lund (och Uppsala) var vid den tiden främst att vara professor i teologi, något som inte ändrades förrän 1940.
Achatius Kahl ligger begraven på Norra kyrkogården.
Text: Sten Hidal
Läs mer
Green, Allan, Achatius Kahl: lundapräst och Tegnérskildrare: några drag ur hans levnad. 1961. (Gamla Lund årsbok).
Kahl, Achatius, Tegnér och hans samtida i Lund. 2 uppl. 1868.