Bengtsson, Frans (1894 – 1954), författare
Frans G. Bengtsson var son till en godsförvaltare på Rössjöholm i norra Skåne. Efter studentexamen i Kristianstad skrev han in sig vid universitetet i Lund 1912. Under sin studietid, som blev ganska lång, ägnade han sig åt omfattande och osystematiska studier, framför allt i språk och litteratur och blir så småningom det som brukar kallas en lärd man. Efter ca tio år tenterar han för filosofie kandidaten och ytterligare tio år senare är han färdig med sin licentiatexamen i engelska.
Lundagårdsredaktionen
1920 hade studenttidningen Lundagård kommit ut med sitt första nummer. Kring dess redaktion samlades en sedermera berömd krets av skribenter; Hjalmar Gullberg, Sigfrid Lindström, Ivar Harrie, Bengt Hjelmqvist, Karl Ragnar Gierow med flera. Alla behärskade konsten att kvickt och spirituellt skriva vers; Q-vers, spexvers och kuplettvers. Frans G. Bengtsson ingick i denna krets och hade rykte om sig att vara en överdängare till versmakare.
Debut med Tärningkast
Han debuterade med diktsamlingen Tärningkast 1923, den fick goda recensioner liksom efterföljaren Legenden om Babel 1925.
Men konkurrensen i Lund var svår. Hjalmar Gullberg debuterade 1927 med diktsamlingen I en främmande stad och efter det att han slagit igenom stort med Kärlek i tjugonde seklet 1932, så medgav Frans G. Bengtsson i en dedikation tillägnad Gullberg att ”Jag är som i alla veten/ i denna stund/ den andre poeten/ i Lund.”
Det berättas att versmakaren en gång Frans G. Bengtsson antog utmaningen att infoga det prosaiska ordet ”transubstantiation” i en dikt. Resultatet blev Balladen om franske kungens spelmen, som slutar ”vad längs marschens väg var värt/ge en vink och hålla kärt/ har vi transubstansierat till en sång.”
Efter Legenden om Babel övergick Frans G. Bengtsson till att skriva prosa och han slog igenom stor med essäsamlingen Litteratörer och militärer. Mest känd är han för berättelserna om Röde Orm, som han lär ha börjat skriva i Lund.
Det var också under sin lundatid, som har etablerade sig som framgångsrik översättare, främst från engelska.
Schack
Frans G. Bengtsson tog som sagt god tid på sig för att avlägga sina examina. Till en del kan detta ha berott på att han ägnade sina fyra första år i Lund åt att spela schack, främst på Petri Pumpa (som låg i hörnet av Winstrupsgatan/S:t Petri kyrkogata). Från 1970 till 1982 inhyste Petri Pumpa det radikala Bokcafét, centrum för lundavänstern.
I essayn Schackspelare berättar Frans G. Bengtsson att han var ”… obestridd champion på ett föga iögonenfallande kafé, kallat Petri Pumpa, vid Petri kyrkogata i Lund… Det ägdes av tvenne hjärtgoda och obegränsat tålmodiga äldre damer, som utan extrabetalning tillhandahöllo mängder av påfyllnadskaffe och som också förstodo att tillaga sällsamt välsmakande löksill samt en sorts små ytterst läckra köttbullar jämte vad annat billigt och bra kunde passa till asketiska och med betalningssvårigheter ofta laborerande schackspelares enkla måltider.”
Vännerna på Håkanssons
Ett annat tillhåll för Bengtsson var det klassiska lundakaféet Håkanssons, adress Klostergatan 14-16 (numera nummer 10). Under ett antal år pendlade han mellan Rössjöholm och Lund. Ivar Harrie berättar. ”I Lund omsatte han växlar och vilade sig dessemellan med att konversera, nu mest på eftermiddagarna, i en hörnsoffa på Tage Håkanssons konditori, med konsumtion av många glas mjölk. Där växlade umgänge vid hans hov. Där växlade umgänget vid hans hov: det kunde vara en eller annan från Lundagård, regelbundet syntes vittra personer som odlade den nyanlagda brittiska livsstilen … men där dök också upp de aktuella vetenskapernas folk, genetiker, kärnfysiker, freudianskt anstuckna medicinare, historieforskare med källkritisk metodik.” Traditionen berättar också att han här provläste sina nya dikter och sina översättningar och att konversationen utvecklades i praktiken, enligt dem som var med, till långa och lärda enmansföreläsningar.
Frans G. Bengtsson bodde periodvis i ett spartanskt rum på fjärde våningen ovanför Håkanssons, det finns en minnesplakett på Klostergatan 10. Han hade också en annan lundaadress; Mårtenstorget 12, där han hyrde rum hos två gamla damer, fröknarna Silfverskiöld. Där hade tidigare både Bertil Malmberg och Gabriel Jönsson bott. Algot Werin berättar att vännerna brukade kalla Mårtenstorget 12 för ”skaldehuset”.
Karl XII i Lund – enl Frans G Bengtsson
Lund förekommer inte särskilt ofta i Bengtssons skriverier. Ett lustigt undantag är skildringen av Lund i biografin över Karl XII. Karl XII slog sig som bekant ner en tid i Lund, efter det att han kommit hem från Turkiet 1715. Det är ingen nådig bild som ges.
”Det var en mycket liten och stillsam stad, befolkad av ett antal hantverkare,professorer och professorsänkor samt en tunnsådd uppsättning studenter, förmodligen sådana som ej voro lämpade för musköten… Ty trots sina ej betydliga erfarenheter från polska och turkiska städer fann kungen smutsen och avskrädet på Lunds gator bilda en komposition av så häpnadsväckande mäktighet, både till kvantitet och arom, att han inom kort vände sig till stadens fäder med en hövlig förfrågan huruvida ingenting kunde göras åt den saken.”
1939 gifter sig Frans G. Bengtsson, lämnar Lund och slår sig ner på Ribbingsfors herrgård, där hans hustru vuxit upp.
Text: Ingrid André
Läs mer:
Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad.1-2. 1935-36.
Bengtsson, Frans G. Schackspelare (i Sällskap för en eremit). 1939.
Harrie, Ivar, Legenden om Bengtsson. 1971.
Palmborg, Nils, Litteratörernas Lund.1985.