Ekelund, Vilhelm (1880–1949), poet och diktarfilosof
Författaren Vilhelm Ekelund föddes 1880 och växte upp nära Stehag. Han flyttade 1894 till Lund tillsammans med sina föräldrar, som bosatte sig på Stora Södergatan 47 och där drev en liten diversehandel. Ekelund tog studenten på Katedralskolan och bodde i Lund till 1907.
För den fjortonårige Vilhelm Ekelund kom flytten från Hassle vid Västra Ringsjön in till Lund att bli något av en utdrivning ur paradiset. Hans barndom i den lilla byn, med dess närhet till bokdungar, den vidsträckta Rönneholms mosse, Rönne å och Ringsjöns stränder hade varit mycket lycklig, och det är i hög grad upplevelser och minnen från de åren som formuleras i hans tidiga poesi.
I Lund fullföljde Ekelund sin skolgång, lärde sig latin och grekiska och upptäckte den antika litteraturen. Redan som sjuttonåring började han få dikter och prosaskisser publicerade i dagspressen. Ett skrivhäfte i svarta vaxdukspärmar finns bevarat (och senare utgivet) som visar hur den tonårige Ekelund prövar sig fram mot ett eget tonfall, via klanger från Viktor Rydberg och rytmer och rim från A.U. Bååth.
En oavslutad novell med skånskt motiv visar att Ekelund uppmärksamt läste Victoria Benedictsson och Ola Hansson, och ett satiriskt prosastycke ställer landsbygden mot staden på ett sätt som antyder att den unge författaren aldrig vande sig vid den nya miljön i Lund. Han skrev in sig vid universitetet och fick ett rum på Akademiska Föreningen men bedrev inga egentliga studier. Däremot utnyttjade han flitigt universitetsbiblioteket och skaffade sig en god överblick av samtida europeisk poesi.
Våren 1900 debuterade Vilhelm Ekelund under sin signatur Ove i studentkalendern I skilda färger. Redan några månader senare utkom hans första egna diktsamling, Vårbris. Därefter utgav han i princip en ny bok per år och blev snabbt en av Sveriges mest uppmärksammade poeter. I Lund umgicks han med kritikern och den inflytelserike debattören Bengt Lidforss liksom med en poetkollega som Gustaf Ullman. Någon typisk lundalitteratör blev han dock aldrig. Han kunde vara både blyg och lättstött och föredrog att hålla sig på sin kant. När tillfälle erbjöds reste han gärna till Köpenhamn och Berlin, en gång ända till Venedig.
Året 1906 innebar en kraftansträngning då Ekelund publicerade såväl ett urval grekiska epigram i översättning som två egna diktsamlingar, Hafvets stjärna respektive Dithyramber i aftonglans. Den senare blev hans sista renodlade diktbok.
Ekelund vände sig till essäistiken och kulturkritiken och blev en diktarfilosof som reflekterade över poesins väsen och det mänskliga psyket. Med häpnadsväckande konsekvens förde han i bok efter bok en journal över sina egna tankars rörelser och kommenterade sekler av filosofisk och andlig tradition. Hans publik blev mindre men hans böckers innehåll allt djupare.
Vilhelm Ekelund lämnade Lund 1907 och levde under åren 1908 till 1921 i Tyskland och Danmark. Vid återkomsten till Sverige bosatte han sig med sin familj först i Helsingborg och från 1936 i Stockholm. Där bodde han till sin död 1949.
År 1939 bildades Vilhelm Ekelundsamfundet för att fungera som förlag för Ekelunds skrifter. Samfundet är fortfarande i högsta grad aktivt och har sin bas i Lund.
Sammanfattningsvis: Om Ringsjöbygden var den miljö som genom hela hans liv betydde mest för Vilhelm Ekelund, var det i Lund han blev författare.
Text: Jonas Ellerström
Läs mer
Ekelund, Vilhelm, Oroligt blod. 2013
Ellerström, Jonas, Vilhelm Ekelund: landskap och tanke. 2017.
Werin, Algot, Vilhelm Ekelund 1880–1908. 1960
Werin, Algot, Vilhelm Ekelund 1908–1925. 1961