Bengtsson, Hans-Uno (1953–2007), fysiker och författare
Hans-Uno Bengtsson omdefinierade begreppet lundaprofil. Han var forskaren som blev folkbildare, spexaren som la sig till med syntlugg, traditionalisten som älskade allt nytt.
I likhet med många typiska lundensare var Hans-Uno Bengtsson inte från staden. Han föddes 1953 i Lilla Tjärby utanför Laholm och kom till Lund som stökig skolelev med goda betyg för att studera medicin. Han bytte snart ämne till teoretisk fysik och disputerade 1983. Under studietiden hann han med att vara aktiv spexare, att skriva kultur-, litteratur- och inte minst gastronomihistoriska essäer och att sitta i redaktionen för Lundagård under Per Gunnar Holmgrens tid. Han gifte sig med Marie och fick två barn, Åsa och Mårten.
Lundagårdsredaktionen klev jag också in i hösten 1982 och fick omedelbart en vän i Hans-Uno, trots en åldersskillnad på fem år och trots (eller tack vare) att vi var så olika: han naturvetare, jag humanist, han traditionalist, jag modernist. Men vi delade nyfikenheten på tillvaron och kärleken till det välformulerade, överraskande uttrycket och förblev vänner under hela Hans-Unos alltför korta liv. Han gick bort i cancer våren 2007, bara 54 år gammal men med en stor produktion av såväl fack- som skönlitteratur bakom sig. Tre av hans egna essäsamlingar, en bok om Sherlock Holmes (med tillhörande fysikproblem) och fyra översättningar av Robert van Guliks kinesiska detektivromaner hann vi med att producera tillsammans som författare och förläggare.
Trots sin imponerande bibliografi var Hans-Uno framför allt en muntlig person. Han var en engagerad lärare och föreläsare – som gästprofessor vid UCLA fick han tre år i rad utmärkelsen ”Outstanding Teacher” av studenterna. Han var estradör och radiopratare, trivdes som han sade bra i slutna sällskap men lika väl i de privata sammanhang där jag föredrog att umgås med honom. Han var en person som syntes, hördes och som glatt och självklart tog plats vid Holmgrens disk i saluhallen eller vid bordet på Grand. Som fysiker var han en lysande popularisator av ett svårt ämne. Med otraditionella metoder – gå på glödande kol, doppa handen i smält bly – ville han klargöra fysikens grundprinciper inte bara för sina elever utan för alla. Fysiken var ju till slut det enda påtagliga, förklaringen till varför världen var som den var.
Föreningen av muntlig berättarförmåga och skriftlig uttrycksskicklighet delade Hans-Uno med Fritiof Nilsson Piraten och Frans G Bengtsson, två av hans favoritförfattare. Han bokdebuterade redan 1980 och nu när han inte längre syns – och hörs! – på Lunds gator är det genom hans böcker vi kan möta honom. Och naturligtvis i alla de anekdoter som Hans-Uno gett upphov till, om honom och hans pojkrumsbibliotek, hans bäskrecept, hans veteranmotorcykel, hans flygplan…
Text: Jonas Ellerström
Läs mer
Ellerström, Jonas, ”De långa satskomplexens och skrönornas man”, i Men Lundagård lever. Sveriges äldsta studenttidning 1920–2020, 2021
Ellerström, Jonas, ”Förord” i Bengtsson, Hans-Uno, E6:ans fysiologi. 2009