Ribbing, Maria (1842-1910), lärarinna och oavlönad socialarbetare
Efter att på egen hand ha lyckats finna en skola öppen för flickor kom Maria Ribbing in på Lärarinneseminariet i Stockholm. Efter sin examen undervisade hon på Normalskolan för flickor fram till 1871 då hon gifte sig med läkaren Seved Ribbing. Efter en ettårig bröllops- och studieresa runt om i Europa bosatte de sig i Simrishamn. När Seved Ribbing blivit e.o. professor i pediatrik flyttade de år 1879 till Lund där de bodde livet ut.
Som ung hade hon varit en av Fredrika Bremers skyddslingar och det var hos henne på Årsta som hon träffat Seved Ribbing. Makarna Ribbing kom att, var för sig och gemensamt, göra mycket för lundaborna. I sitt rymliga hus Spoletorp tog de emot gäster från alla samhällsklasser. Runt deras matsalsbord samlades nobelpristagare och andra berömdheter men också barn och vuxna som behövde hjälp. Bordet finns nu på Vänskapens hus, Bredgatan 19. Maria Ribbing såg till att det alltid lagades så mycket mat att det skulle räcka till många flera än husets egna medlemmar och husets många gästrum användes flitigt.
Ribbingska – ett hem för obotligt sjuka
Det var Maria Ribbing som tog initiativ till det att göra något för de obotligt sjuka. Som aktiv i föreningar som arbetade bland nödlidande hade hon sett att behovet av hjälp var stort. Seved Ribbing, som var de gamlas läkare, hade också sett misären och var genast redo att arbeta för att hjälpa till. Genom lotterier, insamlingar, donationer och oavlönade arbetsinsatser från många kvinnor lyckades man samla en så mycket pengar att man i maj 1914 kunde lägga grundstenen till ett hem för obotligt sjuka. Efter Seved Ribbings död 1921 uppkallades det efter makarna Ribbing – Ribbingska sjukhuset.
Omsorg om de svaga
Maria Ribbing var ordförande, styrelsemedlem eller vanlig medlem i ett tjugotal föreningar. Hon var initiativtagare till att KFUM bildades i Lund. Hennes omsorg om de nödställda sträckte sig även över landets gränser. Många svenskar hade utvandrat till Köpenhamn och många var i behov av hjälp. Genom påtryckningar från Maria Ribbing bildade Svenska kyrkan en församling i Köpenhamn och hjälparbete kunde därmed organiseras i kyrkans regi. Att hennes arbete var uppskattat blev påtagligt vid hennes begravning. Hundratals människor från samhällets alla skikt följde henne till graven och när kistan på kvällen den 14 oktober 1910 fördes till Norra kyrkogården lyste tända ljus i alla fönster längs vägen.
Text: Margareta Wickström