Vattning räddar rådhuset
Under rivningsåren räddades rådhuset mot alla odds. Några som var med på den tiden hörde sedan av sig med intressanta kompletteringar och även tips om var minnesgoda nyckelpersoner stod att finna.
En sådan person är överingenjör Gunnar Larsson. Han var teknisk huvudansvarig for stadshallsbygget och renoveringen av rådhuset. Tillsammans med konstruktören Åke Holmberg och chefen för K-Konsult P G Sköldenberg löste han problemet med rådhusets sviktande grund. Faktum var att byggnaden riskerade att spricka.
Gunnar Larsson förklarar:
– Rådhuset är byggt på rustbädd, trädstammar, ris och vass lagd i leran.
Det var så man gjorde på 1800-talet. En förutsättning för konstruktionen är att den ligger i vatten. Men grundvattnet sänktes när stadshallen byggdes. Den skulle grundläggas extra djupt med källarvåning också för skyddsrum. Risken var stor att rådhusets grund torkade ut. Och det gick inte med pålning, murverket var för svagt.
Herrar ingenjörer slog sina kloka huvuden ihop och kom på att man kunde lägga en tät betongkassun runt rustbädden, fylla på vatten uppifrån och på så vis blöta och stabilisera grunden. Saken undersöktes. Jo, det skulle fungera. Ett anbudsförfarande inleddes, kostnaden visade sig bli rimlig. Rådhuset kunde räddas för gott.
Till saken hör dock att räddningsaktionen av nödtvång blev ett evighetsarbete. Risbädden måste hållas våt om rådhuset inte ska rämna. Hela tiden fylls vatten på.
– Några kubik i veckan, beroende på vädret. Grundens vattenhalt avläses varje dag för att inget ska hända, säger Thomas Hjelm, fastighetsförvaltare på Lundafastigheter.
Han har det inte lätt. För det som är bra för rådhuset är dåligt för stadshallen. När rådhuset vattnas, stiger grundvattnet och når stadshallens källare. Så där gäller det samtidigt att pumpa läns.
Men skyll inte på rådhuset! Det var först på plats.