* Lunds byar
Länge låg Lund beläget innanför sin medeltida stadsvall. I samband med stadens expansion från mitten av 1800-talet har åtta av stadens omgivande byar kommit att bli del av eller angränsande till tätorten Lund: Lilla Råby, Källby, Nöbbelöv, Östra Torn, Värpinge, Stora Råby, Vallkärra och Flackarp. Byarnas historia sträcker sig minst lika långt tillbaka och sannolikt ytterligare lite längre tillbaka i historien än Lund. Byarna har sett järnålder övergå i medeltid, sett den danska staten uppstå och varit viktiga delar i etableringen av ärkebiskopssäte och klosterliv i Lund. De har alla sin egen tusenåriga historia och kom att forma Lund i många år innan Lund formade dem.
När Lunds bebyggelse expanderade kom byn Lilla Råby att bli först av byarna med att bli del av staden i slutet av 1800-talet. Byn blev formellt en del av Lunds tätort 1913. Källby hamnade innanför tätortsgränsen i samband med byggnationen av Klostergården 1962–1968 och Nöbbelöv strax där efter under utbyggnaden 1973. Östra Torn kom successivt att bli del av tätorten under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Värpinge räknades fram till 1995 som en småort (mindre än 200 invånare men längre bort än 200 meter från närmaste tätort) och byggdes ihop med Lunds tätort i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Stora Råby blev en del av Lunds tätort i samband med den utbyggnad som skedde sedan slutet av 2010-talet och in på 2020-talet. Vallkärra är den enda av byarna som än idag är en egen tätort. Flackarp kom genom kommunreformerna från 1860-talet fram till 1952 att bli del av grannkommunen Staffanstorp och uppgå i Uppåkra. Samtliga byar ligger inom en radie på fyra kilometer från domkyrkotornen och är trevliga utflyktsmål för den som är nyfiken på stadens tidiga historia.
Vandrande byar
Vad vet vi då om byarnas äldsta historia? De uppstod alla i övergången mellan yngre järnålder och medeltid. Det innebär att de ofta är äldre än de första historiska källorna och att vi därmed måste förlita oss på arkeologiskt material. Lundaslätten är ungefär lika befolkad idag som den var sedan slutet av bronsåldern, men fram till senare delen av järnåldern så vandrade bebyggelsen. Med vandrande bebyggelse menas att man byggde ett hus eller en gård på en plats som passade, den stod där tills bärande konstruktioner blev för gamla (ungefär 20–30 år), och sedan byggdes en ny gård antingen intill eller en bit ifrån. När befolkningen växte tillkom gårdar. Man sade att man levde i tre gårdar under sitt liv: man föddes i en gård, byggde en egen och slutade sina dagar i någon av barnens eller släktingars gård. Tingsplatser (som exempelvis Arendala utanför Lund), heliga platser och begravningsplatser var fasta. Rörelsemönstret i landskapet varierade till del beroende på bebyggelsens belägenhet. Det är först kring 900–1000-talet som bebyggelsen samlas till fasta byar och det sammanfaller med (den danska) statens uppkomst med organisation, strukturer och lagar samt kyrkans spridning i riket. Sett ur det perspektivet är byarna sannolikt samtida och inte äldre än så. Det stora och fantastiska undantaget är Uppåkra söder om Lund, som var en fast belägen centralplats i närmare tusen år innan Lund grundades.
Byanamnen
Byarna förekommer alla tidigt i de historiska källorna och även namnen på dem indikerar hög ålder. Värpinge tillhör ”-inge”-namnen är bland de äldsta ortnamnen och härstammar från senare delen av järnåldern. Nöbbelöv kommer från danska ”-lev” som betyder (efter)lämnat och ett arv efter någon. Nyböle som betyder nybygge, härstammar från övergången mellan vikingatid och medeltid. Flackarp kommer från danska ”-arp” och betyder att det har funnits en inhägnad på platsen. Lilla Råby, Stora Råby och Källby är ”-by”-namn som indikerar en fast belägen samling av gårdar och uppstod när byarna slutade vandra. Östra Torn har ett naturnamn, som indikerar en riklig förekomst av hagtorn i området, samma hagtorn som också givit namn till Torna härad. Namndelen ”-kärra” i Vallkärra kommer av ”-karl”, och namnet betyder ungefär slättkarlarna eller karlarna på slätten. Eftersom vi har belägg på alla namnen från tidig medeltid kan vi inte heller särskilja byarna ålder nämnvärt utifrån ortnamnens ålder.
Socknarna och byarnas ålder
Sockenindelningen gjordes i Danmark under 1000- och 1100-talet på sådant sätt att varje socken skulle ha en egen kyrka. Stora Råby, Nöbbelöv och Vallkärra har varit egna socknar och därmed kan man antaga att det funnits en första kyrka på platsen någon gång kring 1100-talets första hälft och att många av byarna etablerades under 1000-talet. Härad eller herred på danska nämns första gången i Knud den Heliges gåvobrev från 1085 och den danska indelningen förekommer först i Kung Valdemars jordebok från 1232. Det är först i samband med jordeboken som man kan göra sig en bild av vilka områden de omfattade. Sven Estridsen skriver ett gåvobrev 1120 där flera av byarna nämns för första gången. Utöver dessa jordböcker och gåvobrev nämns Värpinge första gången 1285, Flackarp 1288 och Källby 1314. Nöbbelöv nämns inte förrän på 1320-talet.
Det bevarande skriftliga materialet från tiden före 1200-talet är mycket begränsat. En by kan mycket väl ha funnits hundratals år innan den blir nämnd i en källa som är bevarat till dags dato. Därför får Lunds byar lite oförtjänt en yngre ålder än deras egentliga. Åldern sätts ofta lite svepande till ”tidig medeltid” eller ”övergången mellan järnålder och medeltid”. Arkeologi och historia fortsätter tillsammans att komplettera bilden och ger oss en allt rikare och tydligare bild av Lunds och dess omgivande byars tidiga historia.
Text: Björn Gisbertz
Läs mer
Anglert, Mats, Byar, torp och inre kolonisation (i Lunds historia: staden och omlandet. D. 1. 2012)
Länsstyrelsen Skåne. Gård och by.
Se också Tidslinjen Lund växer.