Värnpliktsdemonstrationen 1968
Gunnar Sandin kom från Värmland till Lund för att studera kulturgeografi. Hans politiska engagemang hade fäste i Vänsterpartiet och han deltog i många demonstrationer. Han var en skrivande person (översättare, järnvägsforskare och flitig medarbetare i partiets organ Veckobladet). Efter att ha deltagit i värnpliktsdemonstrationen september 1968 gick han hem och skrev ner vad han varit med om. Detta är hans berättelse.
Läs mer om Gunnar Sandin.
Torsdag 26 september
Vaknade hos Björn, sol i rummet, vacker utsikt, fin form fast lite yr. Till Aten. Redan på Michael Hansen kallade en SDS-affisch till samling på AF, sen tre flygbladsutdelare dan innan blivit fast för uppvigling utanför mönstringsnämnden. På AF berättade en väggtidning om det skedda och om sit-in som ägt rum samma morgon. Oro på Aten. Möte i Stora källarsalen, Herman S ordförande, information om morgonhändelserna, beslut om ny aktion halv ett. Linjen att vi skulle stoppa mönstringen avvisades, vi skulle bara upplysa de mönstrande om rätten att vägra värnplikt, men kräva att få göra det inne på Folkets Hus gård.
Demonstration samtidigt mot lasarettsjubileet, Marianne S den drivande. Bra flygblad. Vi fick inte komma närmare blocket än trottoaren utanför, 7 poliser och en hund. Vackert men kyligt.
For till Drottensgatan och stencilerade 2000 nya flygblad. Upp med dem och fick bege mej direkt till Folkets hus. Stor folksamling, ett trettital poliser som dirigerade trafiken och höll folk på trottoarerna. Talkörer och dispyter, men förvirring om vad vi skulle göra. Jag stod på litet olika ställen, ropade med i talkörer osv. Hittade en obevakad ingång in till gården, gick in, men blev småningom utkörd. Fick inte med mej någon i ett nytt försök.
Så kom 8 ridande poliser och en hop vanliga och började rensa gatan. Det gick faktiskt inte att stå emot hästarna, huvuddelen drevs sakta mot Mårtenstorget. Jag tog mig förbi hästarna och slöt mig till en grupp inklämd i en port intill försäkringskassan, bl a Tom G och Per L. Polisen slog en kedja över gatan intill.
Efter en stund började de rensa vår portgång, vi stretade mot och höll fast i varandra, men de fick bort oss man för man och meter för meter. Per L och en flicka åkte i gatan rätt hårdhänt. När vi trängdes tillbaka ytterligare hoppade jag upp på taket på en polisbil och stod där förvirrad några ögonblick. Så skreks det: ”Den ska vi ta”, och så bars jag omilt och resolut bort till en bil av fyra man. Där frågade en upprörd polis om jag visste vad jag gjort, och jag ångrade mig redan, tänkte på skadeståndet.
En man till plockades in och så for vi till polisen. Några var där före oss. Poliser bestyrkte att jag klivit på bilen, jag fick legitimera mig och fördes så in i en cell där det redan satt en man, Erik H, som var den först gripna. (I polisradion på väg till stationen fick vi höra att samtliga bilar luftats.) En tredje kille kom om en kort stund. Vi samtalade fast väntan blev lång och lite trög. Någon tittade in ibland. Kvart i tre kom en man in och berättade att vi kunde hållas kvar i tolv timmar. Trögt igen. Kvart i fyra fick vi emellertid höra från korridoren utanför att ”fyrahundra personer var på väg från Bantorget”. Vi blev uppsluppna, såg folk samlas på gatan utanför, men allt blev rätt stilla.
Vi plockades ut en efter en och en kvart över fem kom jag till förhör. Misstänkt för skadegörelse och ohörsamhet, erkände i princip. Trodde dock inte att skadegörelsen var särskilt svår. Mycket vänlig äldre förhörsledare, delvis urskuldande. Kort stund i cellen, så utsläppt. Otto M delade ut flygblad utanför. Lasse i Klostergatan gratulerade till framgången.
Fruktansvärd trängsel på Aten, SDS-möte förestod. Folk satt på golvet, svårt att ta sej fram. Massor av poliser utanför. Folk frågade nyfiket hur det var med mej. Gick runt på lite olika håll. —–
Kvart över nio kom Tage Erlander ner från lasarettsjubileet och gjorde ett otillfredsställande intryck. Vid det laget ca 2000 på Aten. Vid demonstrationen utanför polishuset hade de varit ca 2000. Eftersnack.
Text: Gunnar Sandin