Tågolyckan 1987
Tidigt på morgonen 11 juni 1987 gick stort larm i Lund. Sju vagnar på ett godståg hade spårat ur i armaturkurvan.
Innan man visste vad som fanns i vagnarna var det spänt läge. Alla tillgängliga resurser kallades in, räddningstjänst, polis och till och med lottorna ringdes in.
Det var och är den mest dramatiska tågolyckan i Lund.
Den slutade väl. Ingen kom till skada. I vagnarna fanns främst brädor. Några
vagnar hängde utanför spåret och ner mot husen på Nygatan. De som bodde där
hade änglavakt. Bara trädgårdarna fick skador.
Att stort larm slogs berodde på fruktan för att det fanns farliga kemikalier i vagnarna. Hade det den där junimorgonen 1987 varit t ex ammoniak i vagnarna hade stora delar av Lunds centrum fått evakueras och troligen hade många skadats och avlidit.
Armaturkurvan är en av de snävaste järnvägskurvorna i landet. Den kallas så då den finns precis söder om Armaturfabriken längs Nygatan.
Vetskapen om att kurvan trafikeras av godståg med farligt innehåll har sedan länge varit skäl till oro för räddningstjänsten.
När Lunds före brandchef Rune Fredriksson skulle gå i pension gjorde jag en avskedsintervju. När jag kom till hans tjänsterum på gamla brandstationen vid Kävlingevägen sa han: Ingrid, det hände inte under min tid.
Det hade varit Fredrikssons stora rädsla att en tågolycka med farliga kemikalier skulle inträffa.
Lunds centrum ligger i huvudsak öster om järnvägen och vinden blåser oftast från väster.
Ett godsspår utanför Lund har stötts och blötts genom decennierna men har inte förverkligats.
Armaturkurvan är en stötesten för all järnvägstrafik genom Lund. Det går inte att dra fyra spår där utan riva hus på Nygatan.
Debatten på 2000-talet handlar om en eventuell tunnel och den handlar om höghastighetståg. Att köra sådana tåg genom armaturkurvan lär inte vara möjligt.
Text: Ingrid Nathell, foto: Anders Lundquist
