Pufendorf, Samuel von, (1632 – 1694) rättsfilosof, professor
Lunds universitet invigdes 1668. Det unga lärosätet fick redan från början en internationell framtoning när det hämtade flera professorer från utländska universitet. Ett riktigt kap var Samuel Pufendorf som lämnade sin tjänst i Heidelberg för Lund – ett oskrivet blad i lärdomsvärlden. Han var professor i natur- och folkrätt och redan ryktbar för sin skolning. I Lund skulle han bli ett av universitetets stora namn genom tiderna. Men akademiska strider och kontroverser följde honom.
Han föddes i Sachsen 1632. Hans far var landsortspräst och det var tänkt att Samuel skulle gå i hans fotspår. Han började läsa teologi i Leipzig men släppte det och övergick till rättsvetenskap vilket han fortsatte med i Jena. Hans lärare var Erhard Weigel, berömd matematiker och cartesiansk filosof. Pufendorf tilltalades av den empiriska vetenskapsmetod som Galileus företrädde inom fysiken. Han påverkades också av Hugo Grotius, grundaren av den moderna naturrätten. Enligt denna har rättsordningen sin rot endast i människans eget förnuft.
Efter studierna tjänade han som privatlärare hos Peter Coyet, svensk ambassadör i Köpenhamn. Han var med sina elever på väg att resa över sundet när kriget mellan Danmark och Sverige bröt ut 1657. Pufendorf och hela familjen Coyet fängslades. Fångenskapen varade i 8 månader och han använde tiden till studier, främst Cartesius. Därefter fortsatte han sina studier i Leiden.
När han kallades till professuren i Lund såg han flera fördelar med det – här skulle han slippa förlegade bestämmelser och undervisningen skulle inte styras av kyrkan eller kungen. Men så enkelt blev det inte. År 1672 utkom De jure naturae et gentium (Om natur- och folkrätten), Pufendorfs mest berömda verk och det första akademiska alster från Lund som fått europeisk spridning. Boken översattes snart till huvudspråken i Europa. En mer komprimerad lärobok, De oficio hominis et civis (Om människans och medborgarens plikt), kom några år senare och användes som lärobok i juridik vid universitet runt om i Europa.
Skrifterna föll inte alla i smaken – i Lund utlöste de ett praktfullt och långvarigt gräl. Biskop Peder Winstrup kallade Pufendorf kättare och ateist. Kollegan Nicolaus Beckman, professor i romersk rätt, tog till än fler invektiv, däribland epikuré, polygamist, cartesian, och utmanade honom på duell. Pufendorf antog inte utmaningen men gav svar på tal i diverse skrifter.
Pufendorf var en förkämpe för tanken att internationell rätt var oberoende av kristendomen, och menade att denna rätt var förbehållen mänskligheten oavsett tro; han var i denna ståndpunkt även en föregångare till modern humanism.
Pufendorf var prorektor flera terminer. Den som formellt styrde universitetet var en rector illustris – en student från en högadlig ”Lysande familj som hyste kärlek till Akademien och hade stadga i sitt uppförande”. Ett hedersämbete alltså. Seden med rectores illustres praktiserades vid de svenska universiteten ända till 1750 då Gustaf Fredrik Gyllenborg, den siste, utnämndes i Lund. Den förste ”rektorn” i Lund var den unge adelsmannen Nils Banér som tillsammans med prorektorn Pufendorf förtjänstfullt styrde universitetet de första åren.
En del ombyggnader gjordes redan i slutet av medeltiden och på 1700-talet revs den tredje våningen. 1863 byggdes sedan det som fanns kvar av kanikresidenset in i en tvåvåningsbyggnad med klassicerande putsfasad. Fotot visar detta hus.
1968 revs stora delar av 1863 års hus inför byggandet av nuvarande Folkets hus. Återstoden av det gamla Kanikresidenset blev dock byggnadsminnesförklarat och byggdes i dagens Folkets hus.
Under sin tid i Lund ägde Pufendorf det s.k. Kanikhuset, det medeltida hus som numera är inbyggt i Folkets Hus på Kiliansgatan. Det var vanligt att professorer hade studenter som inneboende. Pufendorf lär ha haft nio studenter i sitt hushåll. För husrum, kost och privatundervisning betalade en student 200 silvermynt om året. Pufendorfs årslön var 900 silvermynt så hans inackorderingar var en rejäl extrainkomst.
Men tiden i Lund blev kort. År 1676 anfölls Skåne igen och det nya universitetet fick stänga ner. Många av dem som lämnade återkom aldrig. Banér gjorde en grand tour i Europa där han konverterade till katolicismen och sen bosatte sig i London. Han var en äventyrlig ung man och han förlorade sitt liv i en duell i Hyde Park 1684. Duellen gällde en älskarinna som han delade med den engelske kungen.
Pufendorf drog till Stockholm där han anställdes av Karl XI som rikshistoriograf och skrev tre stora verk om Sveriges historia. År 1688 kallades han till hovet i Berlin av Fredrik Vilhelm av Brandenburg. Där dog han 1694.
En donation av Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser finansierar en forskningsprofessur i ekonomi och rättsvetenskap vid Lunds universitet.
Text: Solveig Ståhl
Läs mer
Lärdomens Lund: Lunds universitets historia 1666 – 2004./Carl Fehrman, Håkan Westling, Göran Blomqvist. 2004.
Tersmeden, Fredrik. Lundensare: universitetsöden under fyra århundraden. 2018.