logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Pålsjö tegelbruk

   Företag

Centralt på LTH-området ligger sjön Sjön och strax norr därom ytterligare en liten damm. Det är de sista fysiska spåren av Pålsjö tegelbruk och utgör resterna av de gamla lertäkterna.

Under 1800-talet fanns det som mest fyra samtida tegelbruk i Lund. Av dem kom två att överleva det sena 1800-talets industrialisering och bli storföretag, Annetorp och Pålsjö tegelbruk. Pålsjös område utgjorde av en ägolott inom Smörlyckan på ett ungefär motsvarande området mellan Matematikhuset i väster samt E-huset och M-huset i öster. Tegelbruket grundades av handelsmannen O Jönsson, som köpt området 1837. Det övertogs 1855 av handelsmannen Paul Isberg som även gett upphov till tegelbrukets namn. Efter hans död köptes bruket 1871 av byggmästaren P C Sörensen, som också var den som utvecklade det tidigare hantverksmässiga tegelbruket till en modern storindustri och bland annat införskaffades en ångmaskin 1882. Vid tegelbruket tillverkades förutom murtegel och takpannor även dräneringsrör. Sörensen drev bruket effektivt, och trots att det med sina 25 anställda hade en mindre personalstyrka än konkurrenten Annetorp, så var tillverkningsvärdet större. Efter Sörensens död 1887 övertogs bruket av Anders O Malmström som gått i lära hos Sörensen. År 1910 låg produktionen på cirka 1,2 miljoner murtegel och 100 000 dräneringsrör. Samma år träffade staden en överenskommelse med bruket om tippning av hushållsavfall i de övergivna lertäkterna. Förmodligen ligger de ännu kvar och jäser under LTH-området.

Tegelbruket från söder. Byggnaderna låg strax söder om nuvarande Matematikhuset. Idag går Tornavägen i bildens vänstra kant, mellan boningshuset längst till vänster och de övriga byggnaderna.

Efter andra världskriget började staden planera för en expansion och 1947 upprättades ett stadsplaneförslag som reserverade bland annat hela Pålsjös område för universitetets räkning. Protesterna från Pålsjös ägare, som hade planerat för en utbyggnad, bemötte stadsbyggnadskontoret med att bruket ändå förr eller senare måste läggas ned då leran tog slut och dessutom var teglet inte av någon vidare kvalitet. Marken löstes in, men driften fick fortsätta några år. 1952 eller strax därefter revs byggnaderna. Boningshuset som hamnade väster om Tornavägen låg dock kvar till 1974.

Framför byggnaden ligger staplar med tegelpannor.

Text och foto 2021: Otto Ryding
Äldre foton: Ragnar Blomqvist 1952/Kulturen

Läs mer
Lund utanför vallarna: bevaringsprogram. Del 1. 1991
Skorstenarnas staden bok om Lunds industrier. 2018. (Gamla Lunds årsbok)

  Senast uppdaterad 12 juni, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 12 juni, 2022 av Ingrid André