När elljuset tändes i Lund
1907 tändes den första glödlampan i Lund. I varje fall för första gången med kommunal elektricitet.
Det började i Sverige 1876 med att bågljuslampor användes vid ett sågverk i Dalarna. Dessa fick sin kraft från en ångmaskindriven dynamo och så såg det ut i början. Från 1882 började dock vattenkraft användas för att framställa el. Tre år senare skaffade sig Härnösand elektrisk gatubelysning, kopplad till ett vattenkraftverk tre kilometer bort. Det handlade då om likström, men 1883 fanns den första anläggningen för växelström.
Innan dess hade Lunds lysts och värmts upp av gas. Man torrdestillerade stenkol och Lund fick sitt gasverk 1863, efter förslag från kemiprofessor NY Berlin. 1963 lades produktionen ner i Lund men gas erbjöds fortfarande via en ledning från Malmö. Först 1978 stängdes gaskranen till den sista kunden, Lunds lasarett. Gasen kom dock tillbaka redan på 80-talet via ledningar från Danmark, distribuerade av Sydgas AB.
1912 fördes elektriciteten, gasen, vattnet och kloakverket samman under en styrelse, styrelsen för Lunds stads tekniska verk. Styrelsen växte i antal men fanns fortfarande kvar 70 år senare.
Även när det gäller elen var det en akademiker, M Billing, som lade det första förslaget redan sommaren 1900. Frågan drevs vidare av ASEA. Stadens styrande beslöt 1903 att bygga ett elverk i egen regi, strategiskt placerat vid Winstrupsgatan. Nu började också en ny elkälla dyka upp, el genererad av vattenkraft i Lagan, levererat av Sydsvenska Kraftaktiebolaget. Det kom snart att kallas Sydkraft.
Någon vecka före jul 1907 började elen flöda i kopparledningarna, från en dieseldriven generator i elverket. Men redan 1910 hade man anslutning via högspänning från Lagan med en ny transformatorstation på Väster. Första året gick elförsäljningen med vinst (4,6 %). Man betjänade stadens gator med ljus liksom ett tegelbruk, vattenverket och Holmbergs mekaniska verkstad. Bristen på lysolja under kriget orsakade en våldsam efterfrågan på elektriciteten. Under elverkets första tre år ökade förbrukningen med 57 %.
Från 1914 började även ytterkanterna elektrifieras: Smörlyckan, L Råby, Galjevången och Stampelyckan. Nu var det växelström med spänningen 215/124 volt som gällde medan likström fanns kvar i innerstaden. Två år senare började el efterfrågas och spridas även på landsbygden. Förbrukningen och abonnenterna ökade hela tiden. Gatubelysningen omfattade 93 lampor.
1918 – i slutskedet av kriget – hade man gått över gränsen och tvingades till en ”besvärande ransonering”. Först 1923 blev det bättre då Sydkraft hade fått en ny vattenkraftkälla (Skogaby). Koppartråd, nya dieselmotorer, nya ledningar och jordkablar, höjde gradvis förmågan och värdet på Lunds elverk. 1931 fick tekniska förvaltningen ett nytt gemensamt kontor i hörnet av Trollebergsvägen / Gasverksgatan, ritat av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin.
Under 30-talet fortsatte utvecklingen, bl a lades alla ledningar i staden ner i form av underjordiska kablar. Kävlingevägen lämnade sin gamla gasbelysning. Under andra världskriget blev det åter brist på materiel och nya el-restriktioner. Efter kriget lättade restriktionerna och växelströmmen tog över men 1948, efter en extrem torrperiod, blev det återigen nya restriktioner.
1957 firade Lunds elverk 50-årsjubileum med bland annat en liten skrift som skildrade de nästan ständigt ökande siffrorna för produktion och förbrukning, antal kunder, antal gatlyktor etc. Råkraften hämtades in via ställverket vid Fjelievägen (10 kilovolt). Det nya lågspänningsnätet var på 380/220 V, likström på 2×120 V. Samtidigt planerades för stora utbyggnader, bl a genom en ny mottagningsstation i stadens sydöstra del. Den byggdes senare vid Råbyvägen.
1964 i februari avvecklades likströmsdistributionen. Gasverket slutade producera gas i början av 60-talet (men ersattes med en ledning från Malmö.) I samma veva började staden planera för fjärrvärme. De sista egna dieseldrivna generatorerna lades också ner. 1967 övergick ångkraftverket vid lasarettet i kommunens ägo för produktion av el och fjärrvärme. Man träffade också avtal med Sydkraft om att bygga ett kraftvärmeverk i Lund.
1970 rådde en tillfällig elkris med bortkoppling av gatlyktor och uppmaningar till sparande. Elskatten höjdes för hushåll året därefter. Under oljekrisen 1973 återkom sparkampanjerna. Strax därefter försvann gasspisarna från staden och ersattes med elspisar. Barsebäcksverket var nu under byggnad och man utredde om det också kunde leverera fjärrvärme till Lund.
1982 bildade Lunds Energiverk där elverket fick samsas med värmeverket och gasverket. Vattenverket hade redan övergått till gatukontoret.
I början av 70-talet expanderade Lund då Dalby, S Sandby, Genarp och Veberöd inkorporerades. Hur detta påverkade el-organisationen framgår inte av skriften. Däremot nämns att tekniska nämnden förväntade kraftiga ökningar av den framtida belastningen. Man planerade också att ta till vara på värme ur avloppsvatten.
Noterbart, på ett gruppfoto av Lunds Energiverks styrelse och verksledning från 1982 finns inte en enda kvinna. Elektriciteten var fortfarande en manlig domän.
1985 startas projekt med geoenergi och naturgas i Lund, främst för fjärrvärme. 1990 uppfördes två vindkraftverk, Anna och Bella, väster om Lund. 1991 stod en ny gasturbin färdig på Gunnesbo för produktion av både el och fjärrvärme. 1993 blir Lunds Energi ett aktiebolag med namnet Lunds Energi AB. Bolagets tredje vindkraftverk står klart 1996 sydväst om staden, Anna och Bella fick en syster, Clara. 1999 köper Lund värmekraftverket i Lomma och integrerar de två kommunernas resurser.
Lunds Energiverk gör många affärer och träffar många avtal med andra företag för att förbättra lönsamheten och försäkra sig om elleveranser. Förutom att Lund växte kraftigt med nya östra kommundelar kring 1970 har man samarbetat med bl a Eslöv, som numera ingår i företaget som sedan 2013 heter Kraftringen. Sedan 2006 via en ledning förbi sockerbruket i Örtofta.
2012 början man bygga det biobränsledrivna kraftvärmeverket i Örtofta som både ger el och fjärrvärme sedan 2014. Kraftringen är ett affärsdrivande verk med inflytande även för politikerna i de delägande kommunerna Lund, Eslöv, Hörby och Lomma.
Text och foto: Mats Nygren
Läs mer
El i Lund under 75 år. Utg av Lunds Energiverk. 1982.
Gasverket.
Historien bakom Kraftringen. Anno 1977-1990.