Linnéstatyn på Petriplatsen
”Linné hör helt hemma i Uppsala. Man letar förgäves hos honom efter varje anklang till lundensiskt kynne och uppfattningssätt”.
Med de orden sågade Lauritz Weibull, professor i historia, förslaget att resa en staty över Linné i Lundagård. Hur hamnade han då på Petriplatsen?
Det hade börjat med Kungl. Fysiografiska Sällskapets 150-årsfest 1922. Då föreslog professor August Quennerstedt att det skulle resas en ungdomsbyst av Linné i Lundagård. Han bidrog också med en startplåt på 1000 kronor. Universitetet sa ja till att reservera mark öster om Lundagårdshuset för en mindre staty. Men så enkelt skulle det inte bli.
Det behövdes ju mer pengar till en staty och några år senare gjordes ett upprop om en insamling. Då tog studenternas tidning Lundagård upp förslaget och frågade ett antal kända akademiker vad de ansåg om idén att en ung Linné skulle få plats i Lundagård bland universitetets berömda vetenskapsmän. De tillfrågade akademikerna tyckte gärna till och snart var en intensiv debatt igång och utvidgades då tidningarna tog upp frågan. Majoriteten invände bestämt.
”Linné vistades ju här så kort tid medan hans mannagärning tillhör Uppsala som det tillkommer att i första hand resa en staty”, ansåg Waldemar Bülow, tidningsman, politiker och stor humorist.
Stellan Arvidsson, som blev politiker (s) och författare, tyckte också att Linné tillhörde Uppsala. ”Lunds kulturella historia är alltför rik på egna stora gestalter för att det skulle vara nödvändigt att lägga sig till med andras.” För övrigt menande han att Saxo Grammaticus vore en värdigare statykandidat i Lund.
Tage Erlander hade en ironisk kommentar. Han fann ”tanken att resa en staty över Linné i Lund särdeles tilltalande. Tänk vad det betyder för närmandet mellan Lund och Uppsala om man konsekvent uppför minnesmärken över uppsaliensare i Lund och över lundensare i Uppsala.” Han föreslog också de ledande i Uppsala att samla in pengar till en staty över lundaforskaren Agardh.
Studentkåren ordnade ett möte om statyfrågan som drog fullt hus. Efter votering beslöts att studentkåren skulle skriva till universitetet att man godkände att Linné skulle stå staty i Lund. Men absolut inte i Lundgård!
Universitetet gav efter för studenternas krav och anvisade Petriplatsen. Konstnären Ansgar Almquist skapade en staty i brons av en ung Linné som skärskådar några blommor. Kostnaden för statyn var 30 000 kronor varav Sparbanken i Lund hade donerat 20 000 kr. Statyn avtäcktes 1938 och allt var frid och fröjd. Studenternas fanborg paraderade, studentsångarna sjöng och det hölls tal. Den heta debatten var glömd. Kritikerna anade väl inte att med den här placeringen skulle uppsaliensaren Linné få mer uppmärksamhet än som liten byst i Lundagård.
Text: Solveig Ståhl