Lidbeck, Eric Gustaf (1724 – 1803) botanist, miljövårdare, silkesmaskodlare
Eric Gustaf Lidbeck är mest känd för sina försök att odla silkesmaskar i Lund. De misslyckades dock liksom flera andra av hans projekt. Han var en mobbad och motarbetad man ändå entusiastisk och han ska alltid ha varit glad och vänlig. Han var också en insiktsfull miljövårdare, 250 år före sin tid. Och som potatisodlare hade han framgång.
Lidbeck var dalslänning och son till en kronofogde. Han var skolad i Uppsala och en av Linnés hängivna lärjungar. På egen bekostnad hade han deltagit i Linnés västgötaresa och helt anammat sin mentors entusiasm för projekt som var till nytta för landet. Han hade blivit docent på en avhandling om ”Sveriges förkovring i nyare tider”.
I Lund hade en adjunktstjänst på medicinska fakulteten blivit ledig och universitetskanslern ville använda den till att stärka naturvetenskaperna vid universitetet. Visste Linné någon som var lämplig? Jodå, Linné rekommenderade direkt Lidbeck. Han fick tjänsten och kom till Lund 1750. Medicinprofessorerna motarbetade honom från början – de menade att det fanns bättre kandidater i Lund och dessutom hade Lidbeck inte läst medicin.
Att odla nyttigheter
Han fick ansvar för den botaniska trädgården som höll på att anläggas. Den akademiska mobbningen av honom dämpades något när han 1752 utsågs till prefekt för trädgården och 1756 utnämndes till professor i naturalhistoria samt plantagedirektör.
För att stimulera lundabor att odla nyttiga växter utverkade Lidbeck att en del av stadens fäladsmark skulle användas till detta. Ett område på 12 tunnland mark längs Kävlingevägens västra sida delades in i tolv delar som arrenderades ut. Här skulle det odlas mullbärsträd och färgväxter som färgreseda, krapp och vejde, medicinalväxter, kryddor och annat nyttigt. Men betesjorden var tung att bearbeta och resultatet klent. Lundaborna föredrog att odla tobak – inte så nyttigt, men lättare och mer lönande.
Mullbärsträd och silkesmaskar
Lidbecks stora projekt var odlingen i Paradislyckan (nuvarande det s.k. södra lasarettsområdet.) Här hade han planterat 50 000 mullbärsträd och skaffat silkesmaskar.
Han delade också ut fröplantor till gods och gårdar runt om i Skåne. Manufakturkontoret stödde honom i en vision att Sverige skulle utveckla en stor sidenindustri.
Silkesmaskarna är larver från silkesfjärilen som lägger upp till 400 ägg. Äggen är knappt en millimeter stora och mycket ömtåliga. Lidbeck hade mer entusiasm än resurser och när det var kallt tog han med äggen hem och förvarade dem i sängen.
Larverna äter bladen av vitt mullbär och när de efter en månad vuxit till 8 cm förpuppas de och spinner in sig i en kokong. Den består av silkestrådar som reddes ut med hjälp av en sk haspel.
Redan i mitten på 1750-talet kunde Lidbeck visa skördade silkeshärvor. I Zoologiska museets gömmor finns ett stycke vacker sidenbrokad som ska vara vävt av silket från Lund. Produktionen fortsatte i flera år men villkoren var inte de bästa och kvalitén varierade. Många mullbärsträd förlorades under några hårda vintrar på 80-talet och en del sågades ner av lundabor som behövde bränsle. Kommerskollegium drog in sitt stöd till projektet som avvecklades när Lidbeck gått i pension 1795.
Han drev också upp inhemska träd från frön som han samlat i markerna och om hans samtida varit lika framsynta som han själv hade det blivit en framgång. Han hade sett att det skånska landskapet behövde mer träd, inte minst för att binda sanden vid kusten i syd och öst. Tyvärr var markägarna ganska ointresserade av hans propåer och plantor och även trädprojektet blev en besvikelse. Bäst resonans fick hans förslag att plantera pilevallar på slätterna.
Potatisodling i Skåne – Lidbecks förtjänst
Det var en annan gröda som gjorde succé. Lidbeck odlade potatis, flera sorter, och delade generöst ut sättpotatis till andra odlare. Han såg till att potatis blev en viktig gröda och ett bra livsmedel i Skåne.
Ingen byst eller annat minnesmärke påminner om hans verksamhet. Men vid Lundagårdshusets västra gavel växte en stor alm som han vårdat och den utnämnde Esaias Tegnér d.y. till ”Lidbecks alm”. Den blev dock sjuk och sågades ner 1991.
Text: Solveig Ståhl
Läs mer
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia: 2, Nyare tiden. (Kap. 21 Lantbruk och plantager). 1978.
Engstrand, Lennart & Widén, Marie, Botans första 322 år. 2012