Strindberg, August (1849 – 1912), författare
Det var med romanen Röda rummet (1879) som August Strindberg fick sitt genombrott. Han var då trettio år gammal, nygift med Siri von Essen och full av iver att etablera sig som författare med radikala ideer i naturalismens anda. Romanen skildrar det samtida Stockholm med satirisk blick på samhällets ålderdomliga sidor och inskränkta företrädare; i förgrunden står ungdomliga konstnärer och skribenter. Med sitt stora drama Mäster Olof sökte han samtidigt framgång inom teatern, men pjäsen om 1500-talsreformatorn fick genomgå många turer innan den kunde uppföras 1881.
Han försökte nu att leva som fri författare på kontinenten. Det var i Frankrike, Schweiz och Bayern han först slog sig ner med sin hustru. År 1884 kom novellsamlingen Giftas som med sin frispråkighet renderade honom ett åtal. Krisen kring detta kom att driva honom än längre åt det radikala hållet. Samtidigt blev äktenskapet allt mindre harmoniskt, och Strindberg kom att betrakta den moderna kritiken av kvinnors ställning som sin speciella fiende. Han gestaltade detta i en rad noveller som kom ut som Giftas II; det är hållningen i denna samling som har givit honom epitetet kvinnohatare. Än skarpare formulerade han den misogyna positionen i dramat Fadren (1887).
Den självbiografiska Tjänstekvinnans son (1886) följdes av Hemsöborna (1887), en roman om folket på en skärgårdsö utanför Stockholm. Fröken Julie (1888), pjäsen som ställer både klass och kön i konflikt med varandra, blev med tiden Strindbergs kanske mest framgångsrika verk för teatern. Efter några mycket produktiva år i slutet av 1880-talet slog han sig ner i Tyskland. Han ingick 1893 ett nytt kortvarigt äktenskap med Frida Uhl, en ung österrikisk journalist. Han sökte sig till nya miljöer i Paris, där han snart landade i svår kris, såväl ekonomiskt som psykologiskt.
I Lund
I tidens anda vaknade hans intresse för Swedenborg, som tycktes kunna ge honom en världsförklaring som ledde fram en mystiskt färgad religiös tro. Han vände tillbaka till Sverige och slog sig ner i Lund. Här fördjupades hans Swedenborgstudier och han såg både sig själv och sin omgivning i ljuset av dem. Brott, skuld, straff och botgöring blev nu temat i det han skrev. Först kom den självbiografiska Inferno (1897) om Pariskrisen, som följdes av Legender (1898) om hans liv i Lund. Hans dramatiska produktionskraft vaknade på nytt med en ny inriktning mot det expressionistiska och symbolistiska. Bland hans många märkliga pjäser från denna tid kan nämnas två med lundaförankring, samtidsdramen Påsk och den historiska Karl XII (1901).
Strindberg lämnade Lund 1899 för att återvända till Stockholm och dess teatermiljö. Nu tillkom den märkliga pjäsen Ett drömspel (1902), vars epokbildande teknik är byggd på drömmens oväntade språng, på associationer och på en ny syn på det mänskliga psyket. Äktenskapet med Harriet Bosse, en ung, vacker och begåvad skådespelerska, blev kortvarigt men kom att djupt påverka dramats stämning. Det dröjde dock till 1907 innan Ett drömspel kunde uppföras. Omkring sekelskiftet tillkom flera pjäser där den nya människosynen gestaltades, till exempel Spöksonaten och Pelikanen (1907). Strindberg hade framgångar på teatern med historiedramer som Folkungasagan, Erik XIV och Gustaf III. Under 1900-talets första år skrev Strindberg i de mest skiftande genrer, som den bisarra En blå bok, lyrik (Ordalek och småkonst, 1902, 1905) och inte minst den argsinta romanen Svarta fanor (1907) om hans samtida Stockholmskretsar.
Både omstridd och beundrad framlevde han sina sista år i en våning på Drottninggatan, där numera ett museum över hans liv och verk har inrättats. Han avled 1912 och följdes till graven på Norra kyrkogården av ett stort tåg av människor ur alla folkklasser.
Text: Louise Vinge
Strindbergs namn är knutet till många platser i Lund:
Bantorget 3, hörnet Bantorget/Stora Fiskaregatan.
Läs om utställningen. pdf.
Mårtenstorget 11
Till höger Mårtenstorget och Coophuset idag. Till vänster Bülowska huset på samma plats, rivet 1971. Foto: Per Bagge/Lunds universitet.
Där Coophuset nu ligger låg tidigare redaktör Waldemar Bülows hus där Strindberg ofta vistades. Här firade Strindberg sin 50-årsdag 22 januari 1899.
Grönegatan 20.
Stortorget Rådhuset.
På Strindbergs tid fungerade byggnaden som Stadshus. Den inrymde också hotell och matsal.
Skomakaregatan 6.
Grönegatan 10 (tidigare 8).
Här skrev han Inferno:
”Varför och huru har jag drivits att slå mig ned i denna lilla universitetsstad, beryktad såsom relegations- eller botgöringsort för Uppsalastudenter, som festat för mycket till men för sin kassa och hälsa?” (Inferno sid.277)
Tomegapsgatan 24 (tidigare 22). Axel Wallengrens (Falstaff, fakir) barndomshem.
Här skrev Strindberg Till Damaskus II (skådespel), första avdelningen av Klostret eller Till Damaskus III (skådespel) och Advent (skådespel).
I sitt förord till Axel Wallengrens skrifter beskrev Strindberg Lund:
” Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna armar; allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen.” (Strindbergs förord till Axel Wallengrens Skrifter 1901, Saml Skr 54, sid. 336)
Grönegatan 16 (tidigare 14) i Lyckbergska gården med Alfred Neuman som värd.
Här bodde Strindberg 29/12 1898-20/6 1899.
Här skrev Strindberg Brott och brott (skådespel), Folkungasagan (skådespel), Gustav Vasa (skådespel), början av Erik XIV (skådespel) och berättelsen Syndabocken.
Botaniska trädgården.
Här vandrade Strindberg gärna och lät sig inspireras under sin lundatid:
”Två vårar, två somrar, två höstar har jag vandrat i Lunds botaniska trädgård; ifrån snödroppens första försök att med sin egen livsvärme bekämpa snödrivans köldblandning till tidlösans att med sina av blåfrusna händer erinrande blommor smälta höstens barfroster. Denna trädgård har lärt mig mer än andra dylika, medan nästan all ordning här saknas.” (”Några blomstrens hemligheter …”, Prosabitar från 1890-talet, Saml. Skr 27, s.679).
”Läkaren: Det är ju som Hyascyamus (hyascyamus niger=bolmört) den där kärleken: man ser solar där inga solar var och stjärnor där inga stjärnor var. Men det är roligt medan det pågår. (Till Damaskus II)
Bredgatan 5.
Åke Hans, en restaurang Strindberg ofta besökte. I en intervju beskriver Waldemar Bülow Strindbergs mycket regelbundna liv:
”Han steg upp vid halfåttatiden, intog en lätt frukost hemma, gick kl.9 ut, oftast i en bestämd, dagligen återkommande promenad, hurudant vädret en var, och gick då vanligtvis antingen i Botaniska trädgården eller Södra Vallpromenaden (nuvarande Södra Esplanaden). Gick så hem slog sig ner vid skrivbordet och arbetade till kl.1, helst på slaget. Så gingo vi upp till ”Åke Hans”, såsom den nuvarande Industrirestaurangen efter sin ägare då kallades, och spisade middag. Efter denna drack han gärna kaffe och spelade ett parti biljard eller kägel – det senare med stor bravur och ett mycket pojkaktigt lynne. Gick så hem vid tre-fyratiden och tog genast en liten eftermiddagsslummer för att vid femtiden åter sitta vid arbetsbordet.” (Waldemar Bülow)
Bildtexter: Stadsbibliotekets Lundasamling och IA. Foto: där inget annat anges: IA
Läs mer:
Lundstedt, Göran, Strindberg i Lund. 2001.
Strindbergs verk är under utgivning i Nationalutgåvan och finns att låna på folkbiblioteken.
Många av Strindbergs böcker finns också i fulltext på Litteraturbanken
Strindbergsföreningen i Lund är en förening som intresserar sig för August Strindbergs lundaår.