Stationsområdet
1856 invigdes första etappen av södra stambanan mellan Malmö och Lund. Aret därpå påbörjades uppförandet av ett stationshus med banhall samt godsmagasin i Lund, och 1859 stod stationsbyggnaderna klara. Vem som utfört den bevarade fasadritningen till Lunds stationshus är inte klarlagt. SJ:s egen järnvägsarkitekt A. W. Edelsvärd uppger på 1870-talet att en dansk, icke namngiven, arkitekt ritat anläggningen, för övrigt densamme som ritat det första stationshuset i Malmö, nedbrunnet 1866.
Bangårdsområdet och stationsbyggnaderna har genomgått flera förändringar sedan byggnadstiden, vilka här endast kan skildras i korthet. Framställningen bygger på Martin Sanderbergs uppsats ”Stationshuset i Lund” från 1968.
1856—59
Den ursprungliga anläggningen omfattade en huvudbyggnad med anslutande banhall i väster. Stationshuset uppfördes i två våningar med rektangulär grundplan och flackt, valmat sadeltak, täckt med skiffer. Det byggdes av tegel med putsade fasader i romantisk klassicism.
Banhallen var likaså tegelmurad med putsade och kvaderindelade fasader. Genom en självbärande takstolskonstruktion kunde hallen spänna över perrong och två spår.
1872—75
1872—73 byggdes stationshuset till efter ritningar av järnvägsarkitekten A. W. Edelsvärd. På ömse sidor om huvudbyggnaden uppfördes envåningsflyglar, putsade och kvaderindelade i likhet med denna. Flyglarnas fasader mot öster erhöll rakt avskurna gavelpartier med volutförsedda krön samt tureller. 1875 revs banhallen. En ny perrong byggdes och täcktes i stället med ett flackt skärmtak, buret av pelare.
1923—26
Nästa stora ombyggnadsetapp inträffade på 1920-talet, då Folke Zettervall som SJ:s chefsarkitekt utformade om- och nybyggnadsförslagen. Perronger och spårområde lades om, och en gångtunnel byggdes mellan plattformarna. En entrébyggnad till gångtunneln samt en passage av trä byggdes samman med den norra flygeln. Stationshuset breddades mot väster.
Huvudfasaden erhöll ett envånings vindfång av mittrisalitens bredd. Hörnturellerna på huvudbyggnaden och flyglarna byggdes om till låga torn med tälttak. Flyglarnas gavelpartier togs bort och ersattes med de nuvarande valmade taken, och en rundbågsfris tillfogades i överensstämmelse med huvudbyggnadens utformning.
Det yngsta tillskottet i stationsanläggningen är byggnaden för stins och tågexpedition, som tillfogades i norr år 1956.
Lunds centralstation utgör ett statligt byggnadsminnesmärke, enligt beslut 24 mars 1972.
Norr om stationshuset en panelad, gulvit byggnad under valmat plåtklätt tak, uppförd som manskapsbyggnad efter ritningar signerade 1921 av A. Ekengren, Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Godsmagasinet
Byggnadsår: 1857—59 Byggherre: Statens Järnvägar
Envånings magasinsbyggnad med tvärställt mittparti. Grågult tegel i fasaderna och sadeltak med svart korrugerad plåt. Dekorativa detaljer — profilerade lister och fönsterbänkar — utförda i cementputs. Utmed långsidorna lastbryggor under tak. Bruna, rundbågade och spröjsade fönster. Gröna portar av äldre typ med fiskbensmönstrad brädfodring samt moderna i trä med glasruta och sidostycke. Mot norr modern tillbyggnad i träkonstruktion med gul panel.
Tidigare bensinstation (numer borttaget)
Bensinstation bestående av försäljningsbyggnad, biltvätt- och verkstadsbyggnad och pumpstation. De båda förstnämnda har fasader klädda med gråvit mosaik och pulpettak respektive sadeltak med gråsvart asfaltpapp. Över pumpstationen är rest ett oregelbundet format tak, vilande på två stöd, även de klädda med mosaik. 1957 genomfördes en om- och tillbyggnad.
Tullkammaren
Envånings tegelhus med inredd vind. Medeltidsanknuten fasad i rött maskintegel med rundbågsfris, blinderingar och listverk i formtegel. Mittpartiet betonat genom risalit och frontespis, omgiven av två tureller. Sadeltak med grön falsad plåt. Gröna fönster- och dörrsnickerier. Ursprunglig tredelad fyllningsdörr med rundbå- gat spröjsat överljus. Skärmtak på norra gaveln. Byggnaden upphörde att fungera som tullkammare 1974 och används idag för kontorsändamål.
Källa: Bevarandeprogrammet, Lunds kommun