Allhelgona kyrkogata
På 1784 års karta finns för första gången Allhelgona Kyrkogata markerad, men även den har sannolikt haft en föregångare i form av ett gångstråk utanför vallgraven. Vallgraven stod bitvis öppen långt fram i tiden och på 1784 års karta finns inget hus markerat på området och ännu 1842 omtalas ett hus i kvarteret som liggande på östra delen av Dammlyckan.
Den västra delen av kvarteret togs 1818 i anspråk för en bebyggelse som sedan successivt kom att sprida sig österut och 1878 var kvarteret indelat i ett fyrtiotal små tomter med bebyggelsen koncentrerad till de västra och östra delarna.
Den äldsta bebyggelsen bestod av små enkla envånings korsvirkeshus med tegeltak inrymmande en eller ibland två lägenheter om ett rum och kök. Ett till och med för det här området mycket ringa hus uppfördes 1834 med ytterväggar av eke- och furukorsvirke mellanmurat med råsten och klädda med bräder liksom gavlarna. Innerväggarna bestod av råsten och lera och huset var inrett med en förstuga med köksspis samt ett boningsrum och en kammare.
I hela huset fanns bara två fönster och ännu 1854 var taket täckt med halm, något som inne i staden hade varit förbjudet i över hundra år, även om de sista halmtaken där först försvann en bit in på 1800-talet. Vid det senaste sekelskiftet var kvarteret uppfyllt av ett gytter av småhus, nu alla rivna.
Utanför Vallen
Det växte redan på ett tidigt stadium upp klungor av fattigmansbebyggelse utanför den gamla tullgränsen. Tomtmarken var billigare än inne i staden, och det ställes inte heller samma krav på husens prydlighet och brandsäkerhet.
Ett sådant område av fattigmansbebyggelse utgjorde kvarteret Norrtull som innan lasarettsområdet utvidgades norrut 1915, sträckte sig som en långsmal remsa mellan hela Allhelgona Kyrkogata och den nu bitvis igenlagda Norra Vallgatan. Kvarteret är till större delen utlagt över den gamla stadsvallen och vallgraven, och började bebyggas 1818.
Vid det senaste sekelskiftet var kvarteret uppfyllt av ett gytter av små, enkla hus fördelade på 41 tomter, vilket är fler än vad de största kvarteren i stadskärnan har idag.
De flesta husen revs när de av Salomon Sörensen ritade lasarettsbyggnaderna uppfördes i två etapper 1916—18 och 1927. Trots sin monumentalitet är byggnaderna rikt varierade och omväxlande och ger nu Allhelgona Kyrkogata dess karaktär. Det sista av fattigmansbebyggelsen fick på 1950-talet ge plats för ett femvåningshus.
Källa: Bevarandeprogrammet, Lunds kommun