Från midsommarfirande till studentutspring
Parkerna kring de forna institutionerna Sankt Lars och Vipeholms sjukhus är fina gröna pärlor. De är planerade utifrån en vårdfilosofi att grönska och vacker miljö är viktigt för god omvårdnad och goda resultat av vården. Mycket grönska och fina byggnader. Sankt Lars planerades som sjukhus medan Vipeholm från början planerades som ett regemente. Skillnaderna ser man framförallt i olikheterna i arkitekturen och de olika kringfunktioner som fanns.
Under stora delar av 1900-talet var Sankt Lars och Vipeholm de två stora statliga vårdinstitutionerna i Lund. Flest patienter var det under 40- och 50-talen, då det fanns ungefär 1600 patienter på Sankt Lars och 1000 på Vipeholm. Många patienter men också många anställda. Det fanns en medvetenhet och vilja att sjukhusområdena skulle vara självförsörjande. Det fanns kök, tvätteri, snickeri, verkstäder och ett omfattande jord- och trädgårdsbruk.
Foto: Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet.
Att ge en meningsfull fritid blev också med åren allt viktigare. Aktiviteter och meningsfullt arbete var en central del i den dagliga vården. Högtiderna firades och många traditioner fanns kring påsk, jul och midsommarfirande. Just midsommarfirandet ansågs som en av årets största högtider med mycket traditioner i firandet. På Sankt Lars kan man hitta berättelser om och även hitta foton från tidigt 1920-tal. På Vipeholm startade verksamheten under 30-talet men även här dyker upp foton och berättelser från bland annat från 50-talet. Många, såväl patienter som anställda, bidrog till firandet. Blommor till midsommarstången, maten från köket, musiken och lekarna.
Foto: Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet.
Sankt Lars och Vipeholm avvecklades under 1980- och 90-talen. Idag domineras Vipeholmsparken och Sankt Lars-parken av skolor, förskolor, kontor, varsamheter och bostäder. Men i juni månad fylls parkerna precis som förr av glädje och sång. Då med ett stort midsommarfirande, nu med glada studenter om springer ut till släkt och vänner som väntar i parkerna.
Text: Christine Jönsson
Läs mer
Ryding Otto Lund utanför vallarna. Bevaringsprogram. Del 1 och 2. 1996.