Eggeling, Fredrik (1832–1895), musiklärare, musikhandlare
Fredrik Eggeling (1832–1895) är främst känd för en sångbok som han började sammanställa 1873 för användning vid Hvilans folkhögskola där han var musiklärare. Sångboken blev en succé och spreds snart i nya utökade upplagor till ungdomsskolor, läroverk och privathem. Den var vid hans död den mest kända sångboken i Sverige. Den gavs ut långt in på 1900-talet under titeln Eggelings sångbok i flera nya upplagor redigerade av Malin Holmström-Ingers.
Uppgifterna om Fredrik (Johan Andreas Christian Friedrich) Eggelings härkomst och utbildning är vaga och delvis motstridiga. En källa (Norlind) anger att han föddes i byn Flachstöckheim nära Hannover 1832 och fick en mångsidig utbildning vid en musikskola i sistnämnda stad. Han blev tidigt virtuos på klarinett och anslöt sig till en sextett som omkring 1850 gav sig ut på turnéer till Ryssland, Norge och slutligen till Sverige där musikerna valde att bosätta sig. En annan källa (Morin) anger byn Ochsendorf som Eggeling födelseplats och menar att han under revolutionsåret 1848 rymde till Sverige där han blev lärling/gesäll hos spelmannen Jöns Göransson i Hjärup. Med denna och några andra musikanter spelade han på många tillställningar i trakten.
Eggelings fortsatta karriär i Sverige är bättre dokumenterad. Han blev fanjunkare vid Södra Skånska infanteriregementet i september 1851 och regementstrumslagare 1859. Han bosatte sig i Lund 1857 samtidigt med att han blev musiklärare vid Råby räddningsinstitut, en post som han behöll fram till sin död 1895. Vidare var han sånglärare vid Hvilans folkhögskola 1870–1881 och hade också en sånglärartjänst vid Lunds Katedralskola vt 1874 – vt 1878. 1880 öppnade han en musikhandel vid Stortorget – Eggelings musikhandel – som fanns kvar långt in på 1900-talet. I lokalen intill, på hörnet Stora Södergatan och Lilla Fiskaregatan, låg då liksom idag Gleerups universitetsbokhandel.
Foto: Per Bagge, ca 1900.
Eggelings sångbok blev på sin tid mycket populär och flitigt använd i skolor av olika slag. Upprinnelsen var en önskan inom den på 1860-talet nya folkhögskolesfären att få eleverna att sjunga tillsammans. Inspirationen var den ”fællessang” som dagligen praktiserade vid de danska folkhögskolorna. Eggelings första sångbok fick titeln ”Fyrtio lätta sånger och folkvisor anordnade för två stämmor” (1873). Hans strävan var att göra svenska folkvisor och fosterländska sånger till hela folkets egendom. Han ville bryta den tradition som utvecklas i sångföreningar landet runt att sjunga fyrstämmigt vilket han ansåg var alldeles för invecklat för gemene man. I stället dög det och lät bättre om de sjöng unisont eller på sin höjd i två stämmor. De fyrtio sånger som ingick i sångboken 1873 hade i den upplaga som kom ut 1890 utökats till 300 sånger varav några trestämmiga. Även norska och danska sånger ingick nu.
Fredrik Eggeling tog också vara på några av de traditioner av folkliga danser och lekar som han stötte på tidigt i sin karriär i Sverige. 1865–66 gav han ut i två delar ”Nu är det jul igen” Ett urval ringdanser och jul-lekar i vilken ingår flera melodier som han själv tecknade upp. Samlingen vann stor framgång och kom senare ut i flera utökade upplagor. Han komponerade vidare ett antal pianoverk och arrangerade mer än hundra verk för militärmusikkår och mässingssextett. Dessa verk finns bevarade i Statens musikbibliotek i Stockholm.
Eggelings son Viking Eggeling (1880–1925) var konstnär och en av den svenska filmens pionjärer.
Text: Boel Lindberg
Läs mer
Morin, Gösta, artikeln ”Johan Andreas Christian Friedrich Eggeling”, Svenskt biografiskt lexikon (1949).
Norlind, Nils Peter, ”Johan Andreas Christian Friedrich Eggeling (lärare vt 1874–vt1878)” (i Några anteckningar om musik- och sånglärare vid Lunds Katedralskola, maskinskrivet manus, s. 61–65, Samling NP Norlind, Lunds Universitetsbibliotek/Specialsamlingar).