Bernlund, Carl (1822 – 1911), mannen som gav Lund Clemenstorget och Alfa-Laval
Kopplingen mellan Clemenstorget och Alfa-Laval kanske inte känns glasklar, men i bägge fallen hade Carl Bernlund ett väsentligt finger med i spelet.
Med tanke på Bernlunds betydelse för Lunds historia är förvånansvärt lite känt om honom, och alla de vanliga källorna tiger still. I motsats till många andra företagsledare tog han inte del i det offentliga livet och tycks inte heller varit särskilt aktiv del i det sociala livet. Ofta är S:t Knutsgillets minnestal en god källa till personskildringar, men där konstateras i stort sett bara att han dog. Mycket utförligare är inte runan i Lunds dagblad, men där berättas i alla falla att han som 89-åring var en av Lunds äldsta borgare och att han med stor energi och yrkesskicklighet upparbetade den verkstad han hade startat. Det hela avslutades med att han var en hedersman ”af gamla stammen”. Att Bernlund var en driftig entreprenör framgår dock av hans verksamhet.
Carl Bernlund föddes den 25 mars 1822 i Nårunga, Älvsborgs län (eller som Sankt Knutsgillet skriver Nårska skogsbygden). Inget är känt om hur han förvärvade sina yrkeskunskaper, men gissningsvis bör det ha skett i Danmark där han var skriven 1856 – 63. Där föddes också hans bägge första barn. 1864 arbetar han på Kockums verkstad i Malmö där han träffade verkmästaren Carl Holmberg. Bernlund, som då titulerades verkstadsarbetare, måste snabbt ha vunnit Holmbergs förtroende, för det året startade han tillsammans med Holmberg och lantbrukare Jöns Christiansson ett handelsbolag för att grunda en mekanisk verkstad med gjuteri i Lund. Vem som var huvudperson framgår av företagets ursprungliga namn, Jerngjuteri och machinverkstad C. Holmberg & Co.
Så småningom kom det Holmbergska företaget att uppta större delen av kvarteret mitt emot järnvägsstationen i Lund. Men samarbetet mellan Holmberg och Bernlund kom inte att vara särskilt länge. Redan 1867 köpte Bernlund en tomt med en äldre bondgård strax norr om Holmbergs. Boningshuset blev bostad och kontor, medan uthusbyggnaderna inreddes till gjuteri och mekanisk verkstad. Sedan de äldre byggnaderna ersatts av nya 1870 kom Lunds nya gjuteri och Mekaniska verkstad igång på allvar.
75 år gammal sålde Bernlund med ålderns rätt sitt företag 1897 till Ivar Rudelius & Axel Boklund. De kom att satsa på olika artiklar för mejerier. Det ledde till att företaget så småningom köptes av AB Baltic som inte i sin tur övertogs av AB Separator, som senare bytte namn till Alfa Laval. Sedan Separator flyttat ut på Väster revs byggnaderna på 1960-talet. Tomten motsvaras idag av den södra delen av huset som inrymmer Malmborgs ICA-butik.
Men Bernlund ägnade sig inte bara åt sitt gjuteri. Han var framsynt och insåg att med Lunds snabba expansion så skulle snart marken i närheten av järnvägsstationen bli attraktiv för bebyggelse och 1873 köpte han tillsammans med kyrkorherde Magnus Liljeblad den stora Spoletorpsegendomen omedelbart utanför den gamla stadsvallen. Gissningsvis var Liljeblads roll i sammanhanget finansiärens. Det var väl också för att hantera de ekonomiska mellanhavandena som Liljeblad 1876 gick in i Bernlunds företag som då bytte namn till Carl Bernlund & Co. Efter Liljeblads död 1887 köpte Bernlund tillbaka sterbhusets del av företaget.
När Södra stambanan byggdes hade den delat Spoletorpsegendomen i två halvor. Den östra delen sträckte sig från Clemenstorget upp till strax norr om Karl XII-gatan och östgränsen motsvarades av Karl XI-gatan. Väster om järnvägen upptog den stora delar av det nuvarande Sockerbruksområdet.
Samma år som Bernlund och Liljeblad köpte Spoletorp anhöll de om att stadsfullmäktige skulle anta en plan för områdets uppdelning i gator och kvarter. En plan upprättades av lantmätaren V Palmcrantz. Planen omfattad delen öster om järnvägen och där lades bland annat Clemenstorget ut liksom Spolegatan och Karl XI-gatan. Men Bernlund hade en dålig timing. Några dagar efter det att staden godkänt planen 1874 så beslutade riksdagen om en byggnadsstadga för rikets städer. Trots att stadgan inte skulle börja gälla förrän 1875 vägrade länsstyrelsen att godkänna planen då den bland annat inte uppfyllde stadgans krav på gatubredd. Av olika skäl kom det att dröja till 1880 innan en ny plan, som till grundstruktur följde planen från 1874, kunde antas. Men 1880 hade Sverige precis gått in i en lågkonjunktur och efterfrågan på byggnadstomter föll som en sten. Först 1889 såldes den första tomten inom området. Väster om järnvägen hade dock en tomt 1884 sålts till det nystartade företaget Lunds kvarnbyggeri och mekaniska snickerifabrik, där Bernlund till en början stod som delägare, men det var nog bara som pant för tomten.
På gaveln finns två små gjutjärnsfönster med figurer där den ena bär en ram med Bernlunds initialer. Utöver en järnspis på Kulturen och gravräcket nedan är detta de enda kända bevarade produkterna från Bernlunds gjuteri.
Den enda skildringen av Bernlund som person kommer från en son till en av Bernlunds anställda. Där beskrivs han som en godmodig gubbe som driver sin fabrik i en familjär men tydligt patriarkal anda. Det berättas att när han genom ett fönster fick syn på gubbarna som stod inne i lokalen och pratade, så öppnade han dörren och skrek hitts (hets) så att det dånade i lokalen. När han hittade en överförfriskad arbetare som somnat i kollådan nöjde han sig med att spotta i lådan på in och utvägen, men mannen fick sova vidare. När han fick syn på företagets vagn som skulle leverera en järnkakelugn parkerad utanför Birmutter på Klostergatan renderade det karlarna bara en spydig fråga när de kom tillbaka om de levererat ugnen till Birmutter.
Räcket kring Bernlunds grav på Norra Kyrkogården. Det har en idag något svårläst platta med texten C Bernlund Gjuteri Lund 1894. Räcket hade alltså ett antal år på nacken när Bernlund dog 1911. Idag är det i stort behov av en renovering. Foto 2024 och 2021.
Text och foto 2021, 2024: Otto Ryding
Läs mer
Ryding, Otto, Lund utanför vallarna: bevaringsprogram. D1. 1991.
Spoltetorp på 1880- och 1890-talen. (i Vi minns om Lund vid sekelskiftet.) Gamla Lund 1968.