Arbman, Dagny (1908 – 1997), lärare, biståndsarbetare, medgrundare till Svalorna
Dagny Tullia Ljungh föddes 30 augusti 1908 i Söderhamn. Hennes mor Tullia, född Centerwall, var författare, och fadern Hjalmar Ljungh ingenjör. Hon hade yngre syskon och var alltså storasyster med allt vad det innebär när det gäller personligheten. Familjen flyttade tidigt till Stockholm, och under åren 1914 – 1917 var fadern verksam i Petrograd. Det hade varit meningen att familjen skulle ha följt efter men första världskriget kom i vägen.
Efter studentexamen som privatist studerade Arbman arkeologi, klassisk fornkunskap och konstvetenskap vid Stockholms högskola och avlade filosofie kandidatexamen. Hon kom att arbeta som textillärare vid Handarbetets vänner samt som översättare.
Av morfadern Julius Centerwall, klassisk filolog och riksdagsman (”vilde”, senare liberal) ärvde dotterdottern dels samhällsengagemang, dels intresse för klassiska studier.
Vid utgrävningar i Alvastra träffade Dagny Ljungh sin blivande make arkeologen Holger Arbman. År 1945 tillträdde denne en professur i nordisk och jämförande fornkunskap i Lund. Paret fick de två döttrarna Marianne och Lisbeth.
Dagny medverkade vid utgrävningar i Grekland och Indien. Under en längre vistelse i Paris fördjupades hennes kunskaper om och kontakter med katolska kyrkan. Efter undervisning i Lund av dominikanfadern Michel de Paillerets upptogs Dagny i katolska kyrkan. I den katolska gemenskapen i Lund var hon en stöttepelare. När den katolska församlingen blev självständig 1970 kom hon att ingå i dess första kyrkoråd. Hon var även ekumeniskt engagerad som katolsk representant i Lunds Ekumeniska kvinnoråd. Betydelsefullt för Arbman var tillhörigheten till dominikanorden genom dess lekmannagren.
Arbmans kristna tro inspirerade henne i kallelsen att skapa en bättre värld, med bättre levnadsvillkor för de sämst ställda. Hon kom särskilt att engagera sig för kvinnor i Indien. Detta gjorde hon genom olika organisationer. Ett möte med den franske prästen abbé Pierre som talade i Lund 1958 ledde till att hon blev kontaktperson för biståndsorganisationen Emmaus. Vidare var hon år 1959 medgrundare av organisationen Svalorna, med anknytning till Emmaus. Svalorna arbetade och arbetar för hjälp till självhjälp. Det skedde inledningsvis genom att man initierade olika hantverks- eller jordbruksprojekt. Numera driver man inte egna projekt utan stödjer lokala verksamheter. Under många år var hon ordförande i Indien-Bangladesh-sektionen. Det textila intresset tog sig också uttryck i att hon gärna bar batikmönstrade kläder från Svalornas butik med fair trade-produkter.
I slutet av 1970-talet ingick Arbman i en liten grupp från Lunds kommun som besökte en indiskt ort för att eventuellt etablera ett permanent samarbete. Från denna resa berättar en medresenär om en händelse som belyser Arbmans realism och medvetenhet om vikten av ”hjälp till självhjälp”. Medresenären ville inte gärna låta en liten pojke putsa hans skor, men Dagny sade: ”Låt honom putsa dina skor, så får han en slant att ta med sig hem!”
Arbman var också en av ”Moder Teresas medarbetare” Detta är en sammanslutning av personer som inte själva tillhör Moder Teresas orden ”Missionaries of Charity” med systrar i vit sari med blåa band. ”Medarbetarna” understödjer orden genom att informera om den och dess arbete bland de fattigaste samt genom insamlingar. Även i Sverige finns denna orden med systrar som framför allt har kommit från andra länder. Medarbetarna kunde hjälpa dem att finna sig tillrätta i det nya hemlandet.
Lund kommun hedrade år 1980 Dagny Arbman genom att tilldela henne kommunens ”förtjänsttecken för värdefulla tjänster för kommunen”. I ett brev till kommunen svarar Arbman att hon blivit ”både förvånad och glad. Förvånad, därför att jag har en känsla av att snarast ha varit kommunen till besvär. Glad, därför att jag tar det som ett tecken på att man funnit något av värde i det som jag ägnat mig åt genom åren.”
Dagny Arbman avled i Lund 25 januari 1997. Hon och maken vilar på Norra kyrkogården i Lund.
Text: Malin Loman