Anderssons ölstuga – den sista i Lund
Under mitten av 1600-talet uppstod de första offentliga brygghusen där det också blev möjligt att köpa öl. Under de närmsta årtiondena växte det upp ölstugor, främst runt bryggerierna. De flesta små och kortvariga.
Lund var inget undantag. I mitten på 1700 talet fanns här drygt ett 10 tal ölbryggerier. Men många lundabor bryggde själva, till husbehov.
Öl var ett viktigt livsmedel. Under hundratals år drack de flesta öl oftare än vatten eftersom dricksvatten kunde vara av mycket skiftande kvalitet. Öl ansågs det betydligt säkrare. Det var inte heller särskilt starkt, ungefär som dagens folköl.
Alla var dock inte nöjda med utbudet i Lund. Carl Fredrik Fallén, student, klagar i sina minnen från Lund runt sekelskiftet 1799/1800 att ”ingen ordentlig källare finns i Lund, ingen publik öldrickning.”
I slutet av 1800 talet fick Lund en mer industriell öltillverkning när Lunds Bryggeribolag på Kävlingevägen invigdes år 1870. Under decennierna därefter startades många små bryggerier och ölstugor. En del var verksamma under några år, en del långvariga under flera decennier.
Kring de flesta bryggerier uppstod lokaler där man över disk eller vid utsatta bord kunde köpa sig en öl.
Från början var det oftast enbart öl som såldes, men framför allt regleringar i början på 1900 – talet ledde bl.a. till krav på lättare matförsäljning. Från myndigheternas sida såg man också sociala problem.
Anderssons ölstuga
Anderssons ölstuga var Lunds sista traditionella ölstuga, när den stängde i april 1973. Den var placerad i fastigheten som ligger i hörnet Lilla Tvärgatan/Stora Södergatan. Ingången var från den del av huset som vette mot Lilla Tvärgatan. Vid stängningen hade det varit servering i lokalerna i 152 år.
Redan år 1821 startades en verksamhet i fastigheten Lilla Tvärgatan 2 – då ett litet hökeri och ett värdshus. Den förste innehavaren var Ola Lundberg. Han var en välkänd profil i Lund och aktiv i bland annat Knutsgillet. Än idag finns – tack vare Ola Lundbergs testamente – ”Ola Toddy” som vid Gillets högtid i januari varje år förser bröderna i gillet med gratis toddy.
I familjen Anderssons ägo kom fastigheten år 1901, genom ett arv. Familjen drev sedan verksamheten i 72 år. Familjen hade tidigare drivit andra verksamheter, bl.a. ölutskänkning, i sammanlagt 126 år.
Ölstugan vid Lilla Tvärgatan blev för många manliga lundabor en välkänd och omtyckt mötesplats. Ja, just det, manliga lundabor, enligt tidens norm var inte kvinnor välkomna.
Bryggeriet
Fastighetens gårdshus byggdes år 1882 om till ett större bryggeri av bryggare Nils Nilsson. I slutet på 30 talet reglerades bryggerinäringen rejält. Troligen lades större delen av öltillverkningen ner under de senare åren av 30 talet.
Under åren 1927-36 hade bryggeriet fyra årsanställda. 1930 tillverkade man 603 ton svagdricka.
Under bryggeriets glansdagar bryggdes några olika sorters öl, ”Sundhetsöl”, ”Gamle Carlbergs lageröl” och ett populärt julöl som sålde långt norrut, ända till Norrland.
Så sent som i slutet av 60 talet finns det en notis om bryggeriet att man där bedrev någon form av hobbyverksamhet för ölbryggande.
Släkten Andersson
Karl-Fredrik Andersson startade sitt första bryggeri och ölservering på Grönegatan. Verksamheten flyttades till Lilla Tvärgatan i början på 1900 talet. Den sista som drev verksamheten innan stängningen på 70-talet var Astrid Andersson. Hennes svärfar drev rörelsen till sin död 1927, då hennes man Karl-Erik Andersson blev dess föreståndare och sedan helt tog över. När Karl Erik dog fortsatte Astrid Andersson ytterligare några år.
Astrid Andersson
Den sista som drev verksamheten blev Astrid Andersson. När hennes make Karl-Erik Andersson dog fortsatte hon ytterligare några år. Hon hade en lång erfarenhet med ölstugan tillsammans med maken. Förutom arbetet som nattsköterska jobbade hon ofta tillsammans med sin man med ölhallen under åren.
Hunden Kajsa fanns med i slutet. Om denna hund finns berättelser att den skällde på alla som luktar sprit och har långt hår.
Ölstuga för alla men inte kvinnor
Anderssons ölstuga hade en bred kundkrets. Men in i det sista var det bara män som var välkomna att besöka ölstugan. Astrid Andersson, den sista ägaren beskriver att alla kategorier hade ingått i kundkretsen. Till ölstugan hade kommit professorer, ingenjörer, studenter och, arbetare. När Tetra Pak och Åkerlund & Rausing haft utländska gäster har man gjort ett besök.
Stammisarna var många, de fick sitt stambord och i serveringen visste man vad ”det vanliga som alltid” var. Trivsel och det familjära värnades. En stammis hade sitt stambord under 30 år.
Stängning
Stängningen skedde diskret. Ingen anade under den sista lördagens servering vad som var på gång. På söndagen satt en handskriven lapp på dörren att ölstugan stängt, en epok hade gått i graven.
Men den lokala pressen fick i alla fall avskedsintervjuer med den sista ägaren. I Skånska Dagbladet finns ett uttalande att, ” kunderna blir väl lite husvilla, säger fru Astrid Andersson”. I artiklarna kommer också fram att Astrid Andersson tror hon haft svårt att stå emot övertalning att fortsätta om hon berättat.
Idag
Centerpartiet tog över lokalerna. I husen på tomten/fastigheterna har också varit Lunds första dagcentral, ungdomsgård och nu (2025) Lilla Caféet. Trädgården och gården är fortfarande en oas. Där odlade Astrid Andersson på sin tid persikor, aprikoser, vindruvor och japansk jasmin.
Drygt 50 år senare står husen kvar. De hotades på 60 talet av rivningar men överlevde det planerade stora vägprojektet, genombrottet, som skulle möjliggöra ett omfattande vägbygge i östvästlig sträckning.
Text: Christine Jönsson
Läs mer
Karlsson, Bengt, Kaféer, kondis & krogar i Lund. Gamla Lunds årsbok 1993.
Ljungberg, Anders, Lunds sista ölstuga har stängts – 126-årig familjetradition bryts. (SkD 3/4 1973).
Lunds stadskärna: bevaringsprogram. Vårfru rote. 1980.
Skorstenarnas stad. En bok om Lunds industrier. 2018 (Gamla Lund årsbok)