Ahlström, Oscar (1891-1971), stadsträdgårdsmästare
”Barnens och kolonisternas vän”
”Det är synd om barnen. De får inte vara på gårdarna, inte på gatorna och i stadens parker har man det så fint, att de inte passar där heller”. Det säger Lunds stadsträdgårdsmästare Oscar Ahlström 1952 i en intervju där han presenterar skissen till den nya lekplatsen Nilstorpsängen.
Samma lekplats lyfts många år senare fram i debatten. Gröna lekområden hotas av långt driven förtätning hävdar forskare vid Alnarp i ett inlägg 2017.
Oscar Ahlström föddes 1891 i Vitaby på Österlen. Efter anställning och praktik i Tyskland avlade han 1917 trädgårdsmästarexamen i Alnarp, där han också var verksam som lärare. 1922 blev han Lunds stadsträdgårdsmästare, en post han stannade på fram till pensionen 1956. Familjen bodde i tjänstebostaden på Svanegatan 11 i kanten av Stadsparken, intill låg kontor och växthus.
Lund växte med många nya bostadsområden och Oscar Ahlström formgav de flesta av de nya parkerna och koloniområdena. Han var påverkad av tiden i Tyskland, där exklusiva privatträdgårdar var stilbildande. I hans första parker står klassicismens ideal fram, till exempel södra delen av Monumentsparken på norr, Tornaplatsen på öster och Trolle Wachtmeisters park på väster.
Skisser över Bjerredsparken och Tornaplatsen.
Men tiderna förändrades. Under världskrigen rådde brist på mat, parkmark uppläts för potatislotter och genom koloni- och egnahemsrörelsen blev den egna trädgården verklighet även för folk med tunnare plånböcker.
”Utan tvivel är trädgårdsbostaden den allra bästa formen för en bostad” hävdar Ahlström när han håller föredrag vid Sveriges stadsträdgårdsmästares årsmöte i Göteborg 1940.”Att äga en egen trädgård bjuder en rekreation, som ingen offentlig anläggning kan ersätta”.
Kolonisternas vän
Ahlström anser samtidigt att koloniområden är viktiga som allmänna grönområden och bör länkas samman med parker och annan grönska till sammanhängande fält. De styrande måste tänka långsiktigt, koloniområdena placeras lätt tillgängliga och kolonisterna erbjudas långa hyreskontrakt så de kan känna sig trygga.
Oscar Ahlström utformar koloniområdena Haga 1934 (Rådmansgatan/Ringvägen), Västra Sommarstaden 1940 (Folkparksvägen/Maskinvägen), Västhagen 1943 (Maskinvägen), Örjan 1946 (Måsvägen/Åldermansgatan), Gläntan 1948 (Kastanjegatan/Södra vägen) samt Solhällan 1953 (Hjalmar Gullbergs väg/Fritjofs väg).
Han skapar också en rad parker och lekområden där de nya stadsgröna idealen kommer till uttryck. Genom hans barndoms Vitaby flyter Mölleån som mynnar ut i Hanöbukten. Kanske var det minnet av lekar vid ån, som inspirerade honom när ett dike fick bestämma utformningen av S:t Jörgens park/Skönadal på öster. Genom att behålla diket tog Ahlström vara på bäcken som rann genom parken med upprepade fall och fördämningar för att sluta i en plaskdamm för de yngsta.
Barn ska kunna rasa och leva rövare bäst de behagar
På Väster låg redan Trolle Wachtmeisters park där det ofta fanns kommunalt anställda lektanter på sommaren. I Bjerredsparken spelar barnen huvudrollen i ännu högre grad. Ahlström delar in parken i naturliga ”rum” för olika åldrar och behov. Längst bort i nordväst placerar han rabatter med gångar och soffor men därefter följer ”gräsfält för fri lek” eller ”vildmark” med kullar, grusgropar och en slingrande stig. Här ska det unga Väster ”kunna rasa och leva rövare bäst de behagar, ungefär som lantbarn leker i skogen”. Det blir en plan för redskapslek, sandlådor för de yngsta samt en inhägnad fotbollsplan. Resten besås med gräs, omgivet av frodig grönska. Här skapas också en barnamfiteater i gropen efter det gamla förbindelsespåret mellan SJ och Bjärredsjärnvägen. Teatern finns kvar än i dag. Längst i söder slutar parken med en barrskogsridå som ger vindskydd åt det 2001 anlagda Västra stationstorget.
Barnens behov är ett tema. I tidningsintervjun 1952 säger Oscar Ahlström att parkerna i högre grad borde upplåtas åt barnen så att de får röra sig fritt. Han tror att ökad tillgänglighet minskar skadegörelse.
På Lunds trädgårdsmästaresällskaps årsmöte samma år utvecklar han en vision om en ”slammerlekplats” efter köpenhamnsk förlaga, en föregångare till senare decenniers bygglekar. ”För närvarande har det blivit en sport att sätta upp de mest märkvärdiga leksaksredskap (…), efterapningar av nöjesfältens anordningar (…) De roar en stund, de ger spänning, men de bereder inte barnen möjlighet till självverksamhet. Barnen behöver tillfälle att göra vad de vill, att gräva och rota, att bygga och riva, att spela boll och köra speedway etc. De måste få utlopp för fantasi och konstruktionslusta”.
Tidningsklippen vittnar om en nära kontakt med lundaborna. Barnen uppvaktar honom vintertid, otåliga att få åka skridsko på den isbana som spolats åt dem på Södra lekplatsen. Parkflanörer ber honom skona hårt beskurna träd. Stadsträdgårdsmästaren är inte omedgörlig. Som mångårig ledamot och ordförande i Lunds idrottsstyrelse har Ahlström också ett nätverk inom idrotten, och kan även här måna om stadsbarnens miljöer.
Under alla år är han kolonisternas trogne vän. När Lunds kolonisters centralorganisation 40-årsjubilerar 1955 tackas Oscar Ahlström med blommor efter 33 års samarbete.
Oscar Ahlström agerar ibland trädgårdskonsult och är exempelvis behjälplig med ritningar till Vallkärra kyrkas nya kyrkogård 1946. Efter pensioneringen strömmar nya uppdrag in. Redan tio dagar efter att han lämnat sin tjänst så leder han en studiecirkel för kolonisterna. Tillsammans med föreståndaren för Botaniska trädgården, Rolf Nessmar, utformar han utemiljöerna till Lunds tekniska högskola, LTH, invigd 1961. Ahlström ombeds också att planera grönytorna runt de nya studentnationerna på Tuna.
”Det är synd om barnen” tyckte han i intervjun 1952. Men den lekplatsskiss som han presenterade blev verklighet och drygt sextio år senare inspirerar den två landskapsarkitekter i Alnarp:
En dröm om staden
”En smal och tillsynes oansenlig remsa mellan husen i bostadsområdet Nilstorp i Lund rymmer en dröm om staden (…) som en vänlig, tillåtande och generös plats för barn, där vuxna med lek i sinnet, med skicklighet och ganska enkla medel skapat en lekplats i full tillit till barnens förmåga att själva fylla den med innehåll ” skriver Märit Jansson och Åsa Klintborg Ahlklo, i ett debattinlägg 2017 i tidskriften Stad 16.
I kommunens kartsamling har de har hittat ”en härlig ritning till en lekplats” signerad Oscar Ahlström:
”… en skattkammarö i skön förening med sjörövarskepp eller kanske riddarborg, grushav runtomkring, och titta, en vindbrygga! Då blir havet en vallgrav.”
Nilstorpsängen är en av de fint gestaltade lekplatser som lever farligt i en tidvis enkelspårig debatt om behovet av förtätning, anser landskapsforskarna. De efterlyser ”stadsplanekontorens sjörövardrottningar och kulturmiljömyndigheternas söderhavskungar” och manar dem att värna de levande kulturmiljöer som barnens lekplatser är. Oscar Ahlström hade nog kunnat skriva under på en sådan efterlysning.
Foton från Monumentparken, 40-tal.
Text: Britta Collberg
Läs mer
Klintborg, Åsa, Det gröna Lund, En vägvisare till stadens parker (1990)
På landet i Lund, Om koloniområden då och nu. Föreningen Gamla Lunds årsbok. 2012
Tidningen Arbetet, artiklar:
Ronden (24 januari 1951)
Lundabarnen får egen ö med fort och djungler. (Om Nilstorpsängen. 5 januari 1952)
Lund får skrammellekplats? Självverksamma barn mottot. (21 februari 1952)
Lunds f blomstervårdare nationsträdgårdsmästare. (Januari 1956).
Andra källor
Intervju med Lars Jacobsson, stadsträdgårdsmästare i Lund 1986-2012
Brf Lokföraren, Lund – om Bjärredsparken. (www.lokforaren.com/historia.php). Välj Föreningsinfo/Historia.