Rydstedt, Anna (1928 – 1994), poet
Poeten Anna Rydstedt föddes 1928 i Ventlinge på Öland och kom till Lund 1946 för att ta studenten på Spyken. Hon hade egentligen velat fortsätta läsa teologi på universitetet, men prästutbildningen var ännu inte öppen för kvinnor. Rydstedts berömda debutdiktsamling Bannlyst prästinna (1953) har sin grund i hennes frustration inför den stängda utbildningsvägen och bidrog verksamt till att kvinnor från 1958 fick rätt att vigas till präster.
Anna Rydstedt kallas ofta ölandspoet, och det är riktigt att barndoms- och uppväxtmiljön på gården i Ventlinge nära öns södra udde utgjorde den fasta punkten i hennes tillvaro och att det öländska landskapet – alvaret, Kalmarsundsstranden, lök- och vetefälten, den långsträckta byn – förblev en inspirationskälla genom hela hennes författarskap om tio diktsamlingar, utgivna mellan 1953 och 1994.
Men epitetet ölandspoet riskerar att skymma det faktum att Rydstedts författarskap egentligen är universellt, att hon är en tidig representant för den platsens poesi som lyfter in marginalen i centrum, gör det specifika till något allmänt. En som såg detta var hennes generationskamrat och personlige vän Göran Printz-Påhlson, 1950-talets främste litteraturkritiker och -teoretiker, som skrev ett förord till urvalsvolymen Ett ansikte, utgiven 1983.
Och som för många andra under det tidiga 1950-talet var det den livliga litterära miljön i universitetsstaden Lund, med Litterära studentklubben som diskussionscentrum och studenttidningen Lundagård som viktig publiceringsmöjlighet, som gjorde Anna Rydstedt till författare. Hon medverkade i ett par av klubbens årliga antologier, Vox, och skrev flitigt i Lundagård från 1951 till 1955: dikter, bokrecensioner och spännande, lätt absurda kåserier. Dessa finns samlade i den 2018 utkomna volymen Anna i Lund. Hon fortsatte som recensent i Kvällsposten och Sydsvenskan, men när hennes arbete som folkhögskolelärare (i Eslöv, i Danmark och från 1966 i Stockholm) tog mer tid och gav henne en stadig inkomst upphörde hon i stort sett att vara kulturjournalist.
Ett undantag utgörs av de självbiografiska minnesbilder från Öland som Rydstedt publicerade på olika håll under andra hälften av 1960-talet. Hon hade då gett ut fyra uppmärksammade diktsamlingar men kände ett behov av att förnya sig och valde temporärt prosan som form. Försöket ledde inte till någon av henne själv publicerad bok (däremot finns de fina texterna utgivna 2021 i Anna på Öland), men till att hon hittade ett sätt att behandla liknande ämnen poetiskt. Samlingen Jag var ett barn (1970) inleder det andra skedet av Rydstedts lika sparsmakade som solida lyriska författarskap. Med den samling som låg klar vid hennes bortgång 1994, Kore, återvände hon till de antika och mytologiska ämnen och gestalter som gav debutboken Bannlyst prästinna struktur. En stor cirkel hade slutits.
Under 2000-talet har Rydstedts författarskap uppmärksammats mer och mer, och hon har idag en självklar plats i den moderna svenska poesihistorien. År 2009 grundades Anna Rydstedt-sällskapet, som gjort mycket för att aktualisera författarskapet. På nytt hör hon till de lästa och angelägna författarna.
Text: Jonas Ellerström
Läs mer
Rydstedt, Anna, Anna i Lund. Dikter, prosa, kritik och minnen. 2018
Rydstedt, Anna, Anna på Öland. Självbiografisk prosa. 2021
Rydstedt, Anna, Samlade dikter. 2018
Ellerström, Jonas, Anna och fåglarna. 2025
Smedberg Bondesson, Anna, Anna i världen. Om Anna Rydstedts diktkonst. 2004
Ullén, Jan Olov, Kära, kära verklighet. En bok om Anna Rydstedt. 2000