Var undergången svart?
Det var nog mer än en lundabo som lyfte på ögonbrynen när täckelsen föll från den pågående renovering av stationshuset och det visade sig att gångtunnelns överbyggnad blivit svart, eller nåja mörkbrun. Men hade överbyggnaden verkligen den färgen från början?
Gångtunneln med dess överbyggnad tillkom 1925–26 i samband med Folke Zettervalls stora ombyggnad av bangårdsområdet och stationsbyggnaden. Det var då som dagens perronger med sina perrongtak och även Kung Oscars bro kom till.
Från överbyggnaden ledde en från början öppen gång eller pergola till expeditionen för ankommande resgods i stationens norra flygel. Folke Zettervall hade anställts vid SJ:s arkitektkontor 1898 och var sedan dess chefsarkitekt till 1931. Visst hade han tidigare ritat ett antal byggnader med bruna träfasader, men då hade det mest varit nationalromantiska byggnader i en fornnordisk stil. Men här har överbyggnaden och gången utförts i en klassicerande stil med pilastrar och små kolonner i gångens öppningar. Dagens färgsättning bygger på skrapprover, men kan det vara att det är någon form av träskyddsbehandling som man förväxlat med en färg?
Normalt sett är det hopplöst att avgöra en byggnads färgsättning utifrån svartvita bilder, men i det här fallet kan en serie av Per Bagges bilder, nu på Lunds universitetsbibliotek, vara till hjälp, och ja, det ser onekligen ut som gångpassagen och överbyggnaden har varit mörkare än stationsbyggnaden från början, men närmare än så kommer man inte den vägen.
En annan ingång kan vara dagspressen. På den tiden fanns det tre dagstidningar som regelbundet rapporterade om allt stort och smått i Lund och naturligtvis rapporterade de utförligt om ett sådant jätteprojekt som järnvägsombyggnaden.
I ett tidningsklipp utan angiven källa den 22 juni 1926 berättas om den febrila aktiviteten inför den kommande invigningen. ”Stationshusets fönster tvättades, trapporna till persontunneln skurades och framför trappan till huvudentrén voro kvastar i ivrig verksamhet. Störst uppmärksamhet tilldrog sig emellertid de charmerande och färgrika rabatter, vilka under dagens lopp av skickliga händer ordnades och utlades längs hela stationshusets grundmur mot Bangatan.”
Den 6 juli 1926 beskriver SDS den ombyggda stationen med sin nya gångtunnel som tagits i bruk under den föregående natten. Där skriver man om den ”vackra arkadgång med hängande blomsterskålar” som ledde till tunnelns nedgång. Men tyvärr kommenterar man inte färgsättning.
Dessbättre finns det en längre artikel i Lunds Dagblad den 3 juli 1926 där signaturen L S-g utförligt kommenterar stationens nya utformning. Där skriver han: ”Den tillbyggda träkonstruktionen är med sin arkadindelning med sina vackra rustika karvskurna kolonner, sin med vitriol behandlade yta, i och för sig tilltalande.”
(Förbehållet handlade om andra åtgärder som behövde vidtas för att den skulle komma till sin rätt.) Vitriol är ingen egentlig färg, men påverkar träts utseende och kan beroende på blandning ge lite olika resultat. Av artikeln framgår inte vilken sorts vitriol som användes. Järnvitriol ger en grå eller gråbrun lite åldrad yta. Kopparvitriol ger en mera brun yta. Sedan går de bägge också att blanda. Närmare än så kommer vi inte, men man undrar om man lät analysera de vid skrapproven påträffade färgresterna.
När överbyggnaden fick sin ljusa färgsättning i samklang med stationsbyggnaden är oklart, men förmodligen senast vid en ombyggnad 1957, och man kan undra om det inte var ett klokt val.
Text & foto 2025: Otto Ryding
Läs mer:
Martin Sandberg Stationshuset i Lund Gamla Lunds årsbok 1967