Hotel Altona
Detta avsnitt börjar med Jöns Andersson, som hade något så originellt som en kombinerad krog ”Fördärvet” och trävaruhandel på Bantorgets norra sida. Groggvirke?
Kundkretsen bestod mest av timmermän och murargesäller. Det var i den här miljön som sonen Thor fostrades och växte upp. Han skulle bli den förste innehavaren av Hotell Altona, som började byggas 1836 vid St. Kyrkogatan, snett emot Domkyrkan. Det var ett trevåningshus med två mindre flygelbyggnader mot gården, där det också fanns ett stall för 15 hästar. Altona sades vara ett av stans ”mest gouterade värdshus” och blev snart omtalat för sin bekvämlighet och sina stora fester, speciellt de som hölls i ”Thors sal”.
Det blev även något av en kulturell högborg, med stamgäster som skalderna och vännerna Talis Qualis, Anders Johan Afzelius (det s k Afzekotteriet) och Otto Lindblad med sångarbröder. En annan gren på Altonas kulturella träd var de eleganta danslektionerna i vals och spansk dans. Värden blev kanske framför allt känd för den extrema artighet som han alltid visade sina gäster. Det kom t ex till uttryck när det regnade, då han bockade och bad om ursäkt för det dåliga vädret – studenthumorn döpte det snart till ”Thors bockar”. Det finns många anekdoter om Thor Anders eller ”Farbror Thor” som han också kallades.
’Tusse’ Sjögren berättar t ex om när Thor en gång beviljade en flock studenter kredit på en bål. Betalningen skulle erläggas när ett vad som två i laget hade ingått hade avgjorts. Thor inbjöds att delta i pokulerandet och till slut frågade han vad vadet gick ut på. Jo, det gällde huruvida de skröpliga domkyrkotornen en gång skulle ramla över Altona eller åt andra hållet.
En annan historia är om en medicinare som vid ankomsten i början av en termin medförde en häst. Denna ställdes in i stallet där den utfodrades, samtidigt som ägaren och hans kamrater i hotellet tog allt större inteckningar i hästen, så att den till slut bytte ägare.
Den gamle järnvaruhandlaren Sam Nilsson får avsluta med följande rader: ”När jag var hos Lundahls låg ännu det gamla Altona kvar. Där var en hög trappa pä framsidan av byggnaden, som på så många andra hus i stan förr i världen. I bottenvåningen hade en mösseskräddare affär och det var brukligt att skolgossarna från Katedralskolan efter vårterminens examen, sedan man fått reda på flyttningarna, sprang dit upp för att skaffa sig en ny mössa. När köpet var gjort skulle de ritualenligt springa upp och nerför den höga trappan och när de var högst uppe, kastade man den gamla mössan ner bland hopen av småpojkar som under jubelrop på så vis erövrade en gammal, men ändå ny huvudbonad”.
Text: Bengt Karlsson; Kaféer, Kondis & Krogar i Lund. Gamla Lunds årsskrift 1993.