Thulehuset
När Thulehuset med sitt stora butiks- och kontorskomplex stod klart 1963, så var det en ny företeelse i Lunds stadskärna. Trots det fick huset mycket beröm i pressen för hur det hade anpassats till stadskärna och det känsliga läget i närheten av Domkyrkan. Att anpassningen inte bestod i materialval och detaljutformning står klart för varje betraktare. Istället handlade det om hur man hade hanterat volymerna.
Längs Stora Södergatan lades en butiksdel som begränsades till två våningar för att Domkyrkan skulle framträda mera markant i stadsbilden. På så sätt anslöt huset också till det några år tidigare uppförda EPA-varhuset. Den femvåniga kontorsdelen i rött tegel förlades längst in på tomten för att inte bli ett dominerande inslag i gatumiljön. Framför kontorsbyggnaden, ut mot Kattesund, anlades en liten plats som inramades av butiksdelen mot Stor Södergatan och en motsvarande envånings butiksdel längst i väster.
Thulebolaget hade 1959 köpt de bägge tomterna i hörnet Stora Södergatan / Kattesund. En skiss till nybebyggelse togs samma år fram av de bägge Stockholmarkitekterna Gunnar Larsén och Berndt Alfreds som då nyligen hade ritat Thulebolagets hus i Kristianstad och Västerås. På basis av arbetsskissen reviderades stadsplanen och i beskrivningen betonade planarkitekten Carl Ossian Klingspor att man eftersträvat att ”anpassa hushöjden och byggnadsvolymen till stadsbilden”. De slutliga ritningarna till huset tycks Gunnar Larsén ha stått för. Byggnaden uppvisar en hög kvalitet i såväl materialval som detaljutformning. På högdelen skapas en rytm genom att vartannat fönster såväl i sidled som höjdled har placerats i ett försänkt fält. På gaveln ut mot Stora Södergatan fanns även en stor klocka med visare och timmarkeringar i mässing. Huvudentrén smyckades av en keramisk komposition av Signe Persson Melin. Det visade sig också att den öppna platsen framför huset låg så att det var möjligt att där markera den stavkyrka som påträffats vid de arkeologiska utgrävningarna som föregick bygget. Platsen täcktes med svart grythytteskiffer, men kyrkans grundplan markerades med norsk altaskiffer. Där fanns också en liten damm med springvatten, som dock relativt snart täcktes över med ett trälock.
Invigningsfesten hölls den 28 mars 1963. I tvåvåningsdelen fanns då en butik för herrkläder (Cason kläder). Enligt planen skulle där även finnas en butik för damkläder (Borgs söner), men ifall den kom till stånd är oklart. I envåningsdelen fick EPA en livsmedelsavdelning som förbands med varuhuset genom en bred marmortrappa.
Idag har den stora klockan försvunnit och den öppna platsen byggdes igen 2014. Visserligen kunde platsen anses främmande för gaturummet, men därmed försvann relationen mellan de tre byggnadsdelarna och en väl gestaltad byggnad ändrades till ett tillfälligt hopplock av olika delar utan inbördes relation.
Thulehuset är ett exempel på varför Lund ännu uppfattas som en välbevarad stad. Sanningen är att i Lund har det rivits ungefär lika mycket som i ett genomsnitt av svenska städer. Att Lund ändå uppfattas som välbevarat hänger samman med att en livaktig bevarandeopinion tvingat fram en anpassning av nybebyggelsen till stadens skala och grundläggande strukturer.
Försäkringsbolaget Lif-Thule, senare Thulebolaget, grundades 1873. Bolaget skilde sig från de gamla försäkringsbolagen på en viktig punkt, den största delen av vinsten gick tillbaka till spararna istället för att ges som utdelning till aktieägarna. För att göra livförsäkringspengarna värdebeständiga investerades en del av dessa i egna fastigheter och 1963 fanns det tretton Thulehus i landet. I många fall uppvisade de en hög arkitektonisk kvalitet. Bolaget kom även att ägna sig åt filantropisk verksamhet. De tog initiativ till Thulehem där tanken var att bolagets försäkringstagare och tjänstemän skulle få tillgång till bra bostäder och service som pensionärer i en stiftelse utan vinstsyfte. I december 1963 stod de första lägenheterna i Thulehem klara, men då hade redan Thulebolaget förvärvats av Skandia och Skandiakoncernen bildats och Thulehem fick inga efterföljare.
Utgrävningen som föregick uppförandet av Thulehuset var också Lunds, och förmodligen Sveriges, första moderna utgrävning av medeltida stadslager. Så länge som husgrunder handschaktades hade Lunds arkeolog framför andra, Ragnar Blomqvist, kunnat följa vad som kom fram. Sedan grävmaskinerna introducerats på bred front under 1950-talet kunde han bara stå på kanten och se Lunds historia försvinna på lastbilsflaken. När Thulebolaget valde att finansiera en nio månader lång utgrävning var det därför av grundläggande betydelse för förståelsen av Lunds historia.
Text och foto 2022: Otto Ryding