logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

The first international exhibition of erotic art

   Konst

En konstutställning som satte staden Lund i gungning
I början av 1968 skickade ledningen för Lunds konsthall ut pressmeddelande om en kommande utställning. Det hade rubriken ”Erotisk världskonst” och berättade att senare det året – den tredje maj – skulle världens första internationella utställning av erotisk konst öppna i Lunds konsthall. Utställningen skulle pågå till och med den sista juli och kom självklart att döpas just till The first international exhibition of erotic art.

Det var Lunds konsthallsstyrelse som ansvarade för konsthallens verksamhet och som tog beslutet att genomföra The first International exhibition of Erotic art. Det gjorde man på ett möte den 20 december 1967, ett möte som också var det första för konsthallens nye intendent, Folke Edwards. Idén till utställningen kom ursprungligen från Eberhard och Phyllis Kronhausen, två amerikanska sexologer, författare och debattörer. Paret Kronhausen var också samlare av konst, främst av japansk och kinesisk erotisk sådan, och erbjöd nu konsthallar i framförallt Sverige att visa delar av deras samling blandad med verk av kända västerländska konstnärer.

Pressmeddelandet fick stort genomslag och såväl svensk som utländsk media vände blickarna mot Lund. Först ut att rapportera om den kommande utställningen var Dagens Nyheter. Den 11 januari publicerade tidningen en intervju med paret Kronhausen och därefter följde de flesta svenska tidningar efter, liksom en hel del internationell media. Bland annat rapporterade Sydsvenska Dagbladet att ett chartrat flygplan skulle ta franska intellektuella till Sverige på invigningsdagen. Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre var två av de som förväntades följa med flygplanet.

När rapporteringen om den förestående utställningen tog fart blev det en riktig fest för alla rubriksättare, med exempel som ”Porrexpon”, ”Japaner måste åka till Lund för att få se japansk porr” och ”Penis ställs ut i Lund”. Rubrikerna skapade oro i Lund och Folke Edwards, som befann sig i Paris där han planerade utställningen, fick ta emot ett telegram från konsthallsstyrelsens ordförande, socialdemokraten Torsten Andrée. Telegrammet, som är odaterat men måste ha sänts runt den 20 januari, uttrycker minst sagt viss oro för om den kommande utställningen ska kunna bli av: ”Tidningspressen förstört det hela – nytt möte kommer att stoppa utställningen – fundera på annat…”.

Folke Edwards konsthallsintendent 1968-1969

Skriverierna kanske inte förstörde det hela, men de gjorde att det kallades till ett nytt möte i konsthallsstyrelsen för att återigen diskutera frågan om den erotiska konstutställningen. Anledningen till mötet var enligt protokollet främst ”…den oro som gripit några av styrelsens ledamöter med anledning av vissa tidningars presentation av utställningen…”. Efter en lång debatt yrkade ledamoten och den kände byggmästaren Harry Karlsson på att utställningen skulle stoppas och efter yrkandet lämnade han mötet – oklart varför. Det blev omröstning och med minsta möjliga marginal röstades Karlssons yrkande ner och Folke Edwards, som hade hotat med sin avgång, kunde därmed fortsätta planeringsarbetet.

Det var dock för tidigt för Edwards och alla andra inblandade att blåsa faran över. Det var nämligen inte bara stadens politiker som hade reagerat på tidningsrubrikerna. Konsthallen fick ta emot hotfulla, anonyma telefonsamtal och protestbrev och den ljudligaste kampen mot den planerade utställningen fördes av Opinionsgruppen för skärpt filmcensur. Det var en grupp som hade gjort lite väsen av sig i samband med Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken – gul året innan och nu mobiliserade den för att – som den uttryckte det – stoppa snuskverksamheten i Lund. Gruppens företrädare skickade en skrivelse till stadsfullmäktige och gjorde polisanmälningar, de anordnade namninsamlingar och – inte minst – de hyrde konsthallen en kväll i mars för att genomföra ett protestmöte. Gruppen hade vid det laget förlängt sitt namn till Opinionsgruppen för skärpt filmcensur och mot knark, pornografi och olämpliga skolböcker, men det hjälpte inte för att mötet skulle bli en succé. De enda som slöt upp var ”4 vuxna och 11 ungdomliga åhörare, och ungdomarna hade under hela föredraget ett hånflin på läpparna”, som en insändarskribent uttryckte det.

Opinionsgruppen gav ändå inte upp och fick snart nytt bränsle – när utställningsaffischen presenterades. Aftonbladet var först med att publicera den och det fick opinionsgruppen att anmäla såväl tidningen som konsthallsstyrelsen till Justitiedepartementet, Tryckfrihetsombudsmannen och kriminalpolisen.  I anmälan menade de att bilden på affischen inte fick publiceras enligt gällande lagstiftning, men Folke Edwards satt lugnt i båten och i Expressen förklarade han att han inte trodde att affischen skulle bli rättssak. Han fick rätt och med drygt två veckor kvar till vernissagen av The first international exhibition of erotic art, kunde han och övriga inblandade bara glädja sig över den gratis publicitet som utställningen fick av hela mediasverige, samtidigt som lundaborna fick vänja sig vid affischen på stadens alla affischtavlor.

När The first international exhibition of erotic art invigdes den 3 maj 1968 blev den en omedelbar succé. Redan den första dagen slog utställningen rekord i antal besökare och så fortsatte det. När man till slut plockade ner utställningen, en vecka senare än vad som från början var tänkt, kunde man konstatera att den hade lockat ca 75 000 besökare, långt fler än någon tidigare utställning i Lunds konsthall. Dessutom var det ju så att alla inte kunde ta sig till Lund under sommaren 1968, men många av dessa, från alla jordens hörn, köpte istället utställningsaffisch och -katalog för sammanlagt 250 000 kronor.

Hur blev det då med de franska intellektuella? Kom de till Lund och studerade den erotiska konsten? Nej, det finns tyvärr inga tecken på att så var fallet. Det var ett smart publicitetstrick, men inte mycket mer än så.

Text: Krister Hansson, foto: Hagblom foto

  Senast uppdaterad 28 januari, 2024 av Ingrid André
  Publicerad 28 januari, 2024 av Ingrid André