Student under första världskriget
När Natan Valmin skildrar sina minnen från sin första tid som student i Lund under krigsvintern och våren 1918, handlar det mycket om att äta sig mätt och hålla sig varm.
Valmin var son till en skomakarmästare i Blekinge och fadern ”hade gått många steg runt i bygden för att på det sättet skrapa hop vad som behövdes” för skolstudierna. Kassan hade drygats ut genom att under sommarmånaderna undervisa privatelever för 1: 50 kronor i timmen, men vad som därutöver behövdes fick Valmin försöka låna upp, så kassan var skral.
Bostadsfrågan var däremot inget större problem. Lunds Hyreslista hängde i många fönster och Vallin hittade ett rum på Magle Lilla Kyrkogata mot 15 kronor i månaden inklusive eldning. Hyresvärdinna var en liten pratsam gumma som brukade berätta om August Strindberg och hans vistelse i Lund. Rummet var inte större än att en ordinär brasa i den gamla kakelugnen klarade av värmen för dagen. På vintern kunde det dock bli kallt och frampå natten kunde Valmin emellanåt känna behovet av en extrabrasa. Eftersom han inte hade råd med någon extraved, om nu någon sådan var möjlig att uppbringa under ransoneringstiderna, så eldade han med vad han fick fatt i, mest papper. Det Valmin inte insåg var att hyrestanten bara eldade med bokved så att hon kunde bereda tvättlut av askan. Så en dag ”kom gumman instörtande med vild förtvivlan i sitt ansikte”. Valmin hade fördärvat byken med pappaskan!
Någon möjlighet till matlagning fanns inte i hyresrummet utan mathållningen byggde mycket på torrskaffning och Valmin fick med jämna mellanrum bidrag till självhushållet hemifrån. Sitt matförråd förvarade han i en liten snedgarderob under yttertaket. Där ingick även kokt potatis som borde vara till nästa sändning hemifrån. Valmin berättar om hur den påträngande doften av mögliga potatisar framåt vårkanten till sist tvingade honom att med sorg i sinnet kasta de sista resterna. Mest skedde det nog av omtanke om de kamrater som ”med vissa mellanrum samlades hos mig för att gemensamt genomgå grekiska och hebreiska texter”.
Emellanåt blev dock längtan efter lagad mat för stor och Valmin noterade nogsamt med ett M i sin kalender de dagarna han kostade på sig att äta en lagad middag. De flesta matställen som studenterna tidigare brukade nyttja höll inte öppet då de under ransoneringen inte kunde skaffa mat till rimliga priser, och de vanliga restaurangerna var för dyra. Men det fanns ett ställe, Folkköket, som låg vid Mårtenstorget i huset där senare systembolaget under många år hade sin affär.
”Vid de enkla borden utan bordduk trängdes hungriga lundabor, som saknade egen härd eller av någon anledning inte hade tillfälle att hålla sig vid den; tillfälliga torgbesökande, de påbyltade torggummorna, speciellt de, som skötte kommersen vid tunnorna med saltad sill, arbetare av alla slag och så studenter och en och annan försigkommen skolpojke.”
Förtäringen var av enklaste slag Det mesta var ransonerat, men kål i olika sorter och tillredningar och fisk var ett stående inslag varje dag.
”Särdeles aptitretande var det inte, och odören i lokalen verkade vid första besöket outhärdlig på grund av alla ingredienser från våta ytterkläder, grova skodon, fruktansvärd tobak och mänskliga kroppar, som sannerligen inte dagligen hade renats i något inbyggt badkar. Men hungern hos de besökande var så mäktig att dessa detaljer med tiden kom att sakna betydelse.”
Man slog sig ned vid borden där det råkade finnas en plats. Alla blev inte heller mätta av sina portioner och Valmin berättar om hur bordsgrannar med lysten blick kunde följa potatisskalningen och fråga om de fick överta potatisskalen. Även mjölk var en svåråtkomlig dryck den vintern och till maten dracks vatten eller svagdricka.
Natan, eller Natanael Svensson som han egentligen hette, föddes 1898. Namnet Valmin tog han sig 1928. Han blev arkeolog och bedrev under ett antal säsonger utgrävningar i Grekland, här i Messenien 1926. Han var docent i klassisk fornkunskap och antikens historia i Lund 1930–63 och gav ut en mängd populärvetenskapliga böcker om antikens Grekland och Rom. Foto Museum Gustavianum, Uppsala.
Redigering: Otto Ryding.
Läs mer
Valmin, Nathan, Hårda bud (i Herulero: det hus där era barn en gång ska bo. Red. Jan-Öjvind Swahn. 1960).