Rinnebäcksravinen
Visst har Lund många ålderdomliga sevärdheter, men till de äldsta hör nog den ca 14 000 år gamla Rinnebäcksravinen strax norr om stadsdelen Värpinge.
Skapad vid inlandsisens tillbakadragande blev den kvar som en liten, hemlighetsfull rest i det för övrigt typiskt platta skånska landskapet. Ravinens överraskande och tjusande verkan var förstås ännu större innan områdena Vildanden och Värpinge byggdes. På 1960-talet kunde man från Lunds västra utpost Måsvägen ta sig dit via betesfält och förbi en bondgård, lite rädd att bli åthutad av bonden eller hans hustru. I gåsmarsch gick man på de smala gräsremsorna mellan fälten, med siktet inställt på den vindpinade trädrad som markerade Rinnebäckens nordöstra nergrävda flöde – och plötsligt stod man på ravinens kant.
Inget elstängsel, ingen skylt, ingen cykelled och -parkering. Ingen grannbebyggelse, inga vindkraftverk. Man hade kommit till en undangömd, förtrollad plats.
Ravinen kallades då ibland Skönadal (inte att förväxla med S:t Jörgens park). Och vackra vårdagar när träd och buskar blommar kan ravinen verkligen te sig som ett jordiskt paradis. Klart porlande vatten, smaragdgrönt gräs och lärksång i skyn. Rinnebäcksravinen är ca 700 meter lång och sträcker sig från nordost till sydväst, från dagens stadsdel Värpinge till Värpinge by. Här, och bara här, kan man följa den annars kulverterade Rinnebäcken på dess väg mot Höjeå. På botten av den branta, smala sänkan slingrar sig bäcken fram i ett från år till år föränderligt meandermönster. Slänterna är mestadels grästäckta, med inslag av lodräta partier där lagren av jordarter dramatiskt går i dagen.
Ravinens långa historia som fägata för Värpingeböndernas boskap på väg till betesmarker har efterlämnat en flora typisk för hagmark. Den naturintresserade lär här, förutom tillfälle till geologiska studier, kunna hitta en rik flora, intressanta fågelarter och därtill insekter och fladdermöss. Naturskyddsföreningen nämner bland annat piggtistel, busktörne, törnsångare, hämpling och kungsfiskare samt mindre guldvinge, plattnosbagge och tre sorters fladdermöss.
Staden har sedan länge hunnit ikapp ravinen och inordnat den bland sina grönområden. Det betyder inhägnad och översyn, lyktstolpar och promenadstigar. Men Rinnebäcksravinen är naturreservat sedan 2003, och därmed skyddad från att förvanskas eller helt byggas bort. För den som först upplevde ravinen som del i det verkliga ”landet” kan platsen tyckas avförtrollad, men väl nere i sänkan kan man glömma omgivningarna och låta den suggestiva miljön ha sin magiska verkan.
Text: Bianca Heymowska