När man tog studenten ”på riktigt”
Det är studenttider och Lund fylls av glada, sjungande (skrålande) och visslande ungdomar.
Men hur var det förr när man tog studenten på ”riktigt”? Visselpipor hade man inte, men väl roliga mössor.
Kulturportalen låter Margareta Wickström berätta. Hon tog studenten 1962 på Katedralskolan och före henne tre syskon.
Hon gick latinlinjen helklassisk gren. Det innebar att hon läste grekiska.
— Det var en klass med få pojkar. Vi gjorde inte så mycket inför vår examen, säger Margareta Wickström, som hellre berättar om sin bror Sverker Holmstedts upptåg och firande.
Innan det var dags för examensdag skulle studentskrivningarna klaras av.
Godkända skrivningar innebar fest. Lundaborna fick se glada ungdomar dra omkring i lustiga mössor. Mössorna var broderade med ofta latinska sentenser.
— I min klass hade vi inga mössor men min brors klass gick fullt in för att fira De gick runt i slängkappor och baretter. Min syster firade också med mössa med en text om en blind höna…
Det förekom mössor av många slag t ex amerikanska collegehattar. Många var ordentligt arbetade med fin brodyr.
—Jag har funderat på vem som sydde upp dem. Fanns nog fler hatt- och mössaffärer i Lund förr.
Det var fest på stan de där dagarna när skrivningarna (en skrivning hette formellt stil) var över och godkända.
—Men det var bara vi på Katte som firade. Spykisterna såg vi inte till.
Spyken var ännu en privatskola med annan ordning för när och hur man examinerade. Många elever kom från andra orter och var lite äldre och tog studenten som privatister.
Så kom examensdagen. För Margareta Wickström var det 18 april som gällde
Nu skulle man förhöras av fruktade censorer i ämnen som man inte valde själv.
— Ofta kom man upp i ämnen man var svag i och skulle drillas extra i. Det var en nervös stämning både för elever och lärare. Lärarna testades ju också. Hade de lärt eleverna tillräckligt?
För Margareta Wickström blev det förhör i grekiska, engelska och svenska.
— Det var inte enkelt. I svenska skulle vi redogöra för antika drag i Strindbergs verk.
Hur gick det för dem som inte klarade förhören. Fick de smita ut bakvägen?
— Nja, det hände nog längre tillbaka. Det gick några timmar mellan förhören och samlingen på skolan för utspring. De som inte klarat sig hade fått samtal från rektorn och kom inte till skolan.
Studentmössan var förbeställd. Man kunde välja på Lundamodell eller Uppsalamodell.
Även om Margareta Wickström är infödd Lundabo så valde hon Uppsalamössan.
— Den går att platta till. Jag ville inte bli längre än jag är.
Utsläppet från Katedralskolan skedde 1962 på trappan mot Grönegatan.
— Där väntade anhörigs med blommor och sång. Vi nyblivna studenter åkte inte runt i stan. Men flak hade vi som tog oss till Otto Lindblads staty i Lundagård. Där sjöng vi studentsången.
Därifrån åkte studenterna hem till sina egna mottagningar.
— Min äldste bror hade en liten Morris som jag fick åka hem i. Efter gick de som skulle hem till oss på mottagningen. Min bror Sverker åkte väldigt elegant hem på flaket till farfars lilla lastbil där man monterat en fladdermusfåtölj. Farföräldrarna var möbelhandlare.
Dagens baler innan examen fanns inte. Men efteråt ordnades en skolbal på Grand.
— Det var då lärarna lade bort titlarna med oss ungdomar. En del hade gjort det redan på skolan när vi samlades och tog farväl innan vi sprang ut.
Text: Ingrid Nathell, foto: privat