Monumentparken
Egentligen är Monumentparken en lika viktig plats för Lunds historia som domkyrkan.
I parkens norra del finns en gammal ättehög, där nytillträdda danska kungar hyllades, här utspelades ett av de blodigaste slagen i svensk historia och här restes monumentet över den äntligen uppnådda freden mellan de gamla ärkefienderna – danskar och svenskar.
Monumentparken är idag ett parkstråk mellan järnvägen och Kävlingevägen. Många människor passerar dagligen, eftersom parkens cykelbana förbinder centrum med bostadsområdena i norr. Man möter också en och annan joggare. Men i stort sett utnyttjas de generösa gräsmattorna inte så mycket. Få som passerar är medvetna om platsens historiska betydelse.
Drottning Margareta var där
Längst i norr finns en gammal gravhög, troligen från bronsåldern. Högen kallades länge för Lerbäckshög, efter den bäck som, numera kulverterad, rann upp inom Norra fäladen och rann mot Värpinge. Det skånska landstinget, som troligen inrättades under Sven Tveskäggs regeringstid, sammanträdde först vid Arendala öster om Lund. Efter en kort tid i Lunds centrum – Stortorget – flyttades tingsplatsen någon gång i slutet av 1100-talet till Lerbäckshög, där det förblev fram till omkring år 1600.
De danska kungarna valdes visserligen i Viborg på Jylland. Men ända fram till 1584 måste en nyvald dansk kung bege sig till det skånska landstinget för att hyllas i Östdanmark, dvs. Skåne, och på så sätt få sin legitimitet bekräftad. Till och med mäktiga personer som drottning Margareta måste komma till Lerbäckshög för att säkra sin ställning.
Norrut, bakom monumentet, syns gravhögen. Man ser den också från Kävlingevägen, vid busshållplatsen Monumentet. Men någon informationstavla om platsens betydelse i Lunds långa historia finns inte.
Med åren kom högen att få skiftande namn; Sliparebacken, Slibe hög eller S:t Liborii hög har varit de mest kända.
4 december 1676
En del av den sekellånga kampen mellan Danmark och Sverige om herraväldet i Norden utkämpades i Skåne (Skånska kriget 1675 – 79). Där kom slaget vid Lund 1676 att utgöra en vändpunkt. Svenskarna segrade, men till ett högt pris – sammanlagt mellan 9000 och 10000 man, danskar och svenskar dog i slaget. Flera av slagets viktigaste drabbningar ägde rum just kring Lerbäckshög, dvs. i Monumentparken. Både före och efter slaget drabbades Skåne och Lund hårt av härjande trupper från båda sidorna. Den 11 augusti 1678 brändes Lund av danska styrkor: av 304 gårdar brann 163 ner, främst i centrum och norra staden. Man lyckades dock rädda domkyrkan.
Detalj i en av Erik Dahlberghs bataljmålningar av slaget vid Lund. Slibe hög syns i mitten.
Monumentet
Inför 200-årsminnet av slaget tog historikern Martin Weibull tillammans med De Skånska Landskapens Historiska Förening initiativ till en insamling för att bekosta ett monument över slaget vid Lund. I inbjudan, som var undertecknad av både danskar och svenskar, betonades att minnesmärkets budskap skulle vara försoning mellan Danmark och Sverige. Monumentet, som invigdes under högtidliga former 1883, utformades av Helgo Zettervall och gavs formen av en obelisk, dock prydd med kanoner och kanonkulor. Vilket är synd, eftersom de krigiska prydnaderna gör att minnesmärket haruppfattats som ett segermonument och inte som den försoningssymbol det avsågs vara.
På monumentets ena sida står följande strof, författad 1681 av danske prästen Hans Gerner:
Här ligger kecke Mend, hvis Been och Blod er blandet
Ibland hinanden, saa at Ingen siger andet
End de er af een Slecht; de var oc af een Troe
Dog kunde de med Fred ei hos hinannden boe!
Vid 250-årsjubileet 1926 ordnades en svensk-dansk fest på Akademiska Föreningen.
Efteråt tågade ca 10 000 människor ut till Monumentet för att lyssna på Lauritz Weibull (som till Martin Weibull) och till Kulturens grundare Georg Karlin. Denna fest med vidhängande demonstration ordnades som ett alternativ till den mer nationella manifestationen i domkyrkan.
Parken
I början av 1800-talet byggdes en mölla vid den Sliparebacken, snett bakom monumentet. Den fanns kvar ända till 1901, då den revs och ersattes av en mindre bara några meter västerut. Denna nya kvarn revs slutligen 1911 och marken lades ut till grönområde norr om monumentet. Från början hade man också anlagt en mindre plantering kring monumentet.
I samband med att monumentet, som ursprungligen gjorts i cement, börjat vittra uppfördes 1930 en kopia i granit. Man passade då på att utvidga parken söderut så att den i stort sett fick sin nuvarande utformning. Parken ritades av dåvarande stadsträdgårdsmästaren Oscar Ahlström och sägs med sin ovala form påminna om en antik hästkapplöningsbana. I parken finns stora gräsmattor, en liten damm och en numera igenlagd sandlåda. Allt omgivet av lummiga träd och perennrabatter och symetriskt grupperade växter (men för mycket pestskråp!). En liten pojke ridande på en sköldpadda i dammen och en annan spelande handklaver vid f.d. sandlådan fullbordar idyllen.
Text: Ingrid André, foto: Gunnar Menander
Läs mer:
Lunds historia del 1 – 3. 2012
Wahlöö, Claes & Larsson, Göran, 1676. 1996.
Monumentet