Högevallsbadet – och dess föregångare
Medeltida badstugor
Redan från vikingatid finns det uppgifter om att man badade, tvättade och rengjorde sitt hår. Arkeologerna har hittat många kammar och örslevar.
Folk som hade råd hade egen badstuga på sin gård. För fattigt folk fanns det tidigt offentliga badstugor, som var flitigt besökta av både kvinnor och män. Den äldsta uppgiften om ett badhus i Lund är från 1269, då ärkedjäknen Erland Erlandsen till domkyrkan testamenterade en tomt vid Lilla Fiskaregatan ”på vilken är en stuga vari jag brukat bada med mina medbröder och mitt husfolk”. Badstugor omnämns också i skilda dokument från medeltiden. På Vedels kartskiss från 1580-talet markeras en Balnea publica, offentlig badstuga. Och så sent som från 1600-talets slut nämns ”Pijhle Badstufwan” nordan näst Myntaregården, alltså vid Grönegatan. Under medeltiden utvecklades badhusen till ställen där man, förutom att man tvättade sig, träffades, barberade sig och drack öl.
F. stadsantikvarien Claes Wahlöö har för ungdomar skrivit en berättelse om Lunds medeltidshistoria – Kryptans hemlighet. I boken föreställer han sig hur det år 1060 kunde se ut i en badstuga:
”Badstugan visade sig bestå av fyra rum i fil. Från ”koket” ledde en dörr in i bastun. Därifrån vidare in till badrummet, där höga träkar stod uppställda på plankgolvet. Rumssviten avslutades med ett avslappningsrum som hade breda väggfasta britsar runt om. Mitt på golvet stod ett bord dukat med en ölkagge, svarvade trämuggar och en skål med tilltugg i form av grovsaltat, tärningsskuret kokt fläsk. På bänkarna låg gott om kuddar och linnelakan.”
De offentliga badstugorna hade sett sina bästa dagar vid medeltidens slut. De fick så småningom dåligt rykte. Bl.a. trodde man att den nya sjukdomen syfilis spreds via badhusen. Man fick tvätta sig hemma och hygienen blev troligen därmed sämre.
Folkbadhus och Varmbadhus
Lunds efter reformationen första offentliga badinrättning öppnades 1861 i anslutning till fattigvårdsinrättningen på Lilla Algatan. Den var dock inte mycket mer än ett badrum och 1893 talades det i stadsfullmäktige om behovet av en stadens egen badinrättning med skolbad och billiga bad för allmänheten.
1882 öppnade Lunds Nya Badhus AB stadens första riktiga badhus, Varmbadhuset, i det område som så småningom skulle komma att bli Stadsparken.
I badhuset fanns separata herr- och damavdelningar och dessutom 11 dubbelrum för karbad samt ett rum för ryska bad (dvs bastubad) och ett för ångskåpsbad. I mittflygeln fanns i anslutning till ett duschrum en bassäng om 4-5 kvm. 1912 köpte staden badhusbolagets hus, skol- och folkbad skulle ordnas i en tillbyggnad.
1912 tog Lunds stad över verksamheten.
Under årens lopp genomfördes flera utredningar om ett kommunalt badhus och 1909 förelåg ett ritningsförslag av Salomon Sörensen till ett badhus, innefattande en bassäng på 115 kbm, på fattigvårdsinrättningens tomt vid Magle Stora Kyrkogata. Det ansågs dock för dyrt och istället köpte staden 1912 Varmbadhuset. Skol- och folkbad skulle ordnas i en tillbyggnad och 1914 fanns ett färdigt förslag ritat av Theodor Wåhlin omfattande bl. a. en bassäng om 10×6,5 meter. Kriget kom dock emellan och förslaget lades på is.
För att möjliggöra utökade skolbad byggdes huset till 1923.
Lunds stads bad- och simhall
Varmbadhuset blev så småningom för litet och omodernt. 1933 tillsattes en badhuskommitté med uppgift att utreda behov och komma med förslag. Till att börja med tänkte man sig en utbyggnad av Varmbadhuset. Tanken att förena gammalt med nytt dog 1935 då man beslutade att försöka kombinera badhuset med en idrottshall som skulle läggas på platsen för det gamla badhuset.
Arkitekt Tor Andersson fick i uppdrag att rita det nya badhuset och i ett senare skede kopplades även Hans Westman in.
I januari 1937 upptäckte SDS:s lundaredaktör Waldemar Wahlöö att badhuskommittén tänkte placera idrottshallen tvärs över den medeltida stadsvallen och han gick genast till stort angrepp. Då vallen var ett lagligt skyddat fornminne blev den dock räddad.
Det gamla Varmbadhuset revs och den 27 november 1938 var det pressvisning inför invigningen av det nya badet.
”I simhallen var hela sydväggen glasad, och med sina 400 kvm lär den ha varit Sveriges största glasparti … På sommaren öppnades glasväggen upp emot Gröningen, vid dörrarna höll fotbassänger hallen ren. I början fanns även planer på en utomhusbassäng. Läktaren hade plats för 500 personer och tog sin början direkt vid bassängkanten för att i normalfallet kunna utnyttjas av de badande. Det översta planet förenade också simhallen med badhusets övervåning. Taket var klätt med norrlandsfur och lamporna gav ett blandljus från kvicksilverlampor och vanligt ljus, vilket skulle få hyn att se vackrare ut. Stora duschar i taket kunde åstadkomma ett sommarregn. Två trappor ledde ut till solningsterrasserna på omklädningsrummens tak.
Där fanns också en karbadsavdelning och det turkiska badet med massagebord, vilhytter, en 15 grader varm bassäng och rum för het-, varm- och ångluft. Där låg också frisörsalongerna”. (ur Bevaringsprogrammet/Krafts rote).
Badhuset ansågs på sin tid nydanande och illustrerade ända in på 50-talet ett modernt badhus i Svensk Uppslagsbok.
Men efterhand togs alltfler av badhusets finesser ur bruk. Badhuset konstaterades hårt slitet i slutet av 1960-talet. 1975 upptäckte man omfattande rostskador på bärande stålbalkar och badet stängdes.
Högevallsbadet
Redan innan stängningen av Lunds badhus hade Sten Samuelsons arkitektkontor på uppdrag av en ny badhuskommitté tagit fram ritningar till ett modernt ”miljöbad” med stränder och oregelbundenheter. Förslaget ansågs dock för dyrt och kommunen utlyste i stället en totalentreprenadtävling. Efter en segsliten kommunalpolitisk strid vanns tävlingen av Skånska Cement.
1978 revs det gamla badet och det nya – Högevallsbadet, döpt efter det gamla namnet på stadsvallen – stod färdigt 1980.
Efter trettio års flitig användning och slitage var det dags för en stor ombyggnad 2011-2013. Förutom teknisk genomgripande renovering moderniserades anläggningen med äventyrsbad, vattenrutschbanor, vildfors, bubbelpool och djungelbad för de minsta.
Andra bad i staden
Källbybadet
Tätorten Lunds enda utomhusbad – Källbybadet – ligger vid stadsdelen Klostergården. Namnet kommer från den numera försvunna byn Källby, som låg mellan Lund och Höje å. Källbybadet öppnade 1971.
Delfinenbadet
Detta badhus ligger på Norra Fäladen, i anslutning till studentbostadsområdet Delphi. Badet är ritat av Hans Westman och tillkom på 1960-talet.
En historia – vars sanningshalt vi inte kontrollerat – förtäljer att badhuset som det enda i Sverige ska ha byggts med statliga bostadsbyggnadslån. I det statliga låneunderlaget ingick det en del för badrum, men eftersom det inte var aktuellt att bygga badrum i det samtidigt uppförda studentbostadsområdet samlades de delarna av låneunderlaget ihop till ett stort gemensamt badrum.
Se också videon om Badhusbygget 1937-38
Text: Ingrid André
Läs mer
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia. 1. 1951.
Gardelin, Gunilla, Själens bot och kroppens lindring. Kulturens årsbok. 2019.
Lund utanför vallarna: bevaringsprogram. Del 2. 1996.
Wahlöö, Claes, Kryptans hemlighet. 2007